Adrian de Wiart.

Han sårades i alla krig

Han blev skjuten i magen i boerkriget, förlorade ena ögat i Somaliland och en arm på västfronten. Att Adrian de Wiart överlevde till andra världskriget var ett rent under.

10 november 2017 av Richard Areschoug

Adrian Carton de Wiart föddes i Bryssel 1880. Far var advokat och när mamma avled gifte han om sig med en engelska. Adrian gick i engelsk skola och trivdes där. Däremot avbröts jurikdikstudierna i Oxford då äventyret i boerkriget 1899 lockade. När pappa motsatte sig det tog Adrian värvning under falskt namn.

Nästan direkt sårades han, en ovana han drogs med genom hela livet. Mot alla odds överlevde han de två skottskadorna i magen. Åter i Oxford blev han hyllad som hjälte och pappa föll till föga för en fortsatt militär karriär. 

Stred i Brittiska Somaliland

Först blev det tjänst i Sydafrika och Indien. Hemkommen till England, då han blev brittisk medborgare, tyckte Adrian de Wiart att det var enformigt och sökte ny tjänst i Brittiska Somaliland där det pågick ett lågintensivt befrielsekrig.

Väl på plats bröt första världskriget ut, men Wiart fick stanna där han var. Snart förlorade han sitt vänsteröga i strid när han träffades av ett splitter. Trots det ville Adrian de Wiart till det pågående världskriget och västfronten. Mönstringsnämnden godkände honom – om han använde emaljöga. 

Det skulle vara ett svaghetstecken om tyskarna tillfångatog en enögd officer menade man. Då emaljögat skavde kastade han ut det genom taxifönstret på väg från nämnden och använde ögonlapp resten av livet.

Sårades vid Ypres 1915

Vid västfronten sårades Wiart svårt vid Ypres 1915. En kula genom vänsterhanden slet bort ett par fingrar. Då läkaren på förbandsplantsen vägrade att amputera de kvarvarande drog Wiart själv bort dem. Vid efterföljande sjukhusvistelse amputerades vänsterarmen.

FÅ MILITÄR HISTORIAS NYHETSBREV!

Krigarsjälen drog snart åter mot fronten där Wiart tog över Gloucesters 8. bataljon. Vid Somme tilldelades han Viktoriakorset. Han sårades sedan så ofta att hans privatsjukhus i London lät sy upp en sidenpyjamas med hans namn broderat. Men hans karriär gick uppåt och i november 1918 var han brigadgeneral.

Polska ulaner strider mot Röda armén i slaget vid Slutsk 1919. 

© Leonard Winterowski/Lublin museum

Polsk-sovjetiska kriget

Nu skickades Wiart som ställföre­trädande chef för brittiska militär­kommissionen i Polen, vilken han ledde mellan 1919 och 1924. Polen förde som mest krig mot fem nationer samtidigt och vare sig britter eller fransmän ville skicka vapen. Wiart var en av få som följde striderna på nära håll, ofta i en egen järnvägsvagn som även användes för vapensmuggling.

Flera gånger var det nära att han tillfångatogs av Sovjettrupper. Till slut var det litauerna som tog honom, men han frigavs snabbt. I Polen knöt han många viktiga kontakter, allt från riksföreståndaren Pilsudski till blivande påven Pius XI. Vid tjänstens slut begärde han avsked och fick en jaktstuga i Prypjatträsket i gåva av sin polske adjutant.

När orosmolnen på 1930-talet åter började lägra sig över Europa kallades Wiart i tjänst för att leda en ny militärkommission i Polen. Han var mycket kritisk till den polske överbefälhavarens idéer om försvaret. Denne löd dock Wiarts råd att sända flottan till Storbritannien då kriget bröt ut.

När Polen föll tog Wiart sig hem via Rumänien och blev divisionschef. Sedan fick han leda den centrala styrkan i expeditionskåren som landsattes vid Namsos i Norge. Då det planerade anfallet mot Trondheim drogs tillbaka fick styrkan återvända hem.

Italiensk krigsfånge i Libyen

Fyllda 60 pensionerades Adrian de Wiart 1940, men fick på vännen Churchills förslag leda en kommission till Jugoslavien. Flygplanet störtade på väg dit och efter att ha simmat två kilometer – med sin enda arm – kom han i land i Libyen och blev italiensk krigsfånge. Han rymde fem gånger men fångades in varje gång. 1943 frigavs han för att följa Italiens biträdande överbefälhavare till Lissabon för förhandlingar om Italiens sidbyte i kriget.

Åter hemma sändes han snart till Kina som Churchills representant hos Chiang Kai-shek. Vid uppdragets slut 1946 ville den kinesiske nationalistledaren anställa honom, men det gick i stöpet sedan den otursförföljde Wiart halkat på en matta hos vänner i Burma och skadat ryggen.

Publicerad i Militär Historia 12/2013

Kanske är du intresserad av...

Läs också