Allt togs med från Stockholm
Byggandet av staden Karlskrona var i sig en oerhörd prestation som visar på den svenska stormaktens organisatoriska förmåga. Allt som kunde röras flyttades från basen och varvet på Skeppsholmen i Stockholm: fartyg, kranar, verktyg och allehanda lösa inventarier. Även block och metallskivor bröts bort från den stora mastkranen och sändes iväg, medan själva kranen fick stå kvar, utlämnad till fukt och röta. Ja, till och med förtöjningsringarna skruvades upp ur berget för att återanvändas.
På Vämö och sedan Trossö växte det upp kompass- och skomakareverkstad, grovsmedja och klensmedja samt minst fyrtio olika förrådshus och lika många hus för skeppstimmermännen. På vattnet guppade snart ett tiotal timmerflottar.
År 1696 tillkom den 300 meter långa repslagarbanan på Lindholmen, än i dag norra Europas längsta byggnad i trä. Inte bara Stockholm fick lämna ifrån sig materiel, utan från Kalmar, Västervik, Riga och andra varv sändes materiel av alla de slag till den nya staden.
All denna materiella verksamhet är förvisso imponerande, men de mera mänskliga aspekterna på Karlskronas tillkomst var nog så viktiga.
Tvångsförflyttningar till Karlskrona
Borgare från andra blekingska städer beordrades att flytta och åren 1681–82 fördes nära 1 100 båtsmän från det finska Österbotten till Blekinge; med familjer talar vi om kanske tretusen människor som tvångsförflyttades till Blekinge för att ge flottan en stabil personalförsörjning på plats nära Karlskrona.
Vid sidan av floden av båtsmän gick också strömmar av yrkesfolk till den nya staden och varvet: självfallet huvuddelen av arbetskraften på Skeppsholmen i Stockholm, men också timmermän från Pedersöre och Kronoby i Österbotten, 1683 kom 110 timmermän från Göteborg, Hisingen, Orust och Askim, följda av andra timmermän från Halland samt en rad specialhantverkare från många mindre varv i det svenska riket.
Francis Sheldon och Robert Turner
Den viktigaste av de olika befattningshavarna var skeppsbyggmästaren. Vid Skeppsholmsvarvet hade de båda engelsmännen Francis Sheldon (1666–72) och Robert Turner (1673–79) tjänstgjort. Båda var, tillsammans med kollegan Thomas Day, verksamma i Sverige ända från 1659, och alla tre var synliga bevis på det allt större engelska inflytandet på svensk varvsindustri. Orsakerna var dels Englands marina makt och politiska närmande till Sverige, dels de engelska skeppsbyggarnas tekniska framsteg.
Robert Turner kunde inleda sin verksamhet i Karlskrona (egentligen på Vämö) redan hösten 1680, dit han anlände från Stockholm. När Turner avled 1686 ersattes han av Francis John Sheldon, äldre son till Francis Sheldon.