3 januari: Slaget om Princeton

Det nordamerikanska frihetskriget är inne i ett avgörande skede kring nyår 1777. De tretton kolonier som utropat sig som självständiga från det brittiska styret är militärt pressade. Tack vare att George Washingtons kontinentalarmé vinner en överraskande seger vid Trenton norr om Philadelphia i den 26 december 1776 lever ännu hoppet för nordamerikanerna. Men George Washington vet att det brittiska svaret kommer att vara hårt och förbereder sig på ett motanfall där.

I skymningen den 2 januari kommer det. Charles Cornwallis leder den brittiska huvudstyrkan i tre attacker som alla slås tillbaka och han beslutar sig för att vänta med nästa försök till dagen därpå.

Då tar George Washington till en krigslist. I skydd av mörkret leder han sin armé runt Cornwallis nattläger och fortsätter mot universitetsstaden Princeton. Där håller det kvarvarande tusentalet britter på morgonen den 3 januari 1777 på att besegra ungefär lika många milismän i vad som kommer att bli slaget om Princeton.

När Washingtons armé når fram till slagfältet stoppar han milismännens oordnade reträtt. Han ingjuter nytt mod i dem med ett klassiskt härförartal och får de militärt oskolade männen att formera sig för strid.

Washington leder själv den samlade armén mot britterna som efter ett tag ger vika och börjar fly. Kvar vid Trenton står den brittiska huvudarmén under Cornwallis, utan att vara till någon hjälp när huvuddrabbningen sker.

Efter segern vid Princeton lämnar Washington staden redan samma dag och fortsätter till Morristown i höjd med New York där kontinentalarmén slår läger för vintern. Britterna å sin sida överger större delen av New Jersey efter de förödande nederlagen vid Trenton och Princeton.

För det nordamerikanska frihetskriget innebär kontinentalarméns två segrar att ett hotande nederlag vänts till framgång. Det gör att armén får lättare att rekrytera folk och moralen höjs. Men det dröjer ytterligare sex år innan de kan vinna kriget.