Paraguays vansinniga krig
Det blodigaste kriget i Sydamerikas historia utspelade sig på 1860-talet. Solano López, president med Napoleonkomplex, utmanade de betydligt större grannstaterna och lämnade sitt land i ruiner.
Slaget vid Riachuelo 11 juni 1865 blev avgörande för utgången av trippelallianskriget.
Det här är historien om ett av världshistoriens värsta blodbad. Solano López krig kostade nästan tre fjärdedelar av hans landsmän livet. En siffra som får till och med män som Pol Pot att verka modesta.
Solano López var 35 år när han 1862 blev president i Paraguay. Han efterträdde sin far som utnämnt honom till generalmajor redan när han fyllde arton. Unge Solano såg ståtlig ut i uniform, med hög panna och kraftigt skägg. Fotografierna av honom avslöjar inget galet i blicken eller någon förförisk karisma.
Han ser ut som en genomsnittlig europeisk 1800-talsgeneral och han hade som många andra generaler vid den tiden en närmast sjuklig fascination för Napoleon Bonaparte och hans armé.
Solano López hade som ung spenderat en del tid i Europa där han träffat irländskan Eliza Lynch, en lyxprostituerad som var bekant med en av Napoleons brorsdöttrar. López såg säkert en koppling till sin idol (i samma veva skaffade han sig en exakt kopia av Napoleons krona) och tog med sig Lynch hem till Sydamerika. Han gifte sig aldrig med henne, men hon blev Paraguays första dam.
Solano López krigsminister
Vid 28 (den ålder då Napoleon vände upp och ner på österrikiska arméer i Italien) blev López krigsminister. Den armé om 30 000 man han övade ute i obygden var inte bara absurt stor för ett land med knappt halvmiljonen invånare, den var störst i Sydamerika.
Trots att de båda lokala stormakterna Brasilien och Argentina var många gånger större och folkrikare så upplevde de Paraguays vältränade och välutrustade här som ett hot. Inte ens det faktum att Argentina behärskade den enda handelsvägen till López lilla land kändes lugnande.
Paraguay är på många sätt en märklig konstruktion, inklämt i Sydamerikas inland, mellan just Brasilien och Argentina. Före spanjorernas ankomst hade området befolkats av de nomadiserande guaranifolken. Spanjorerna förslavade guarani under 1530-talet och deras land blev Guaryáprovinsen i den enorma Rio de la Plata-kolonin.
Solano López politiska bana började som krigsminister och han byggde upp en ansenlig armé.
Guaryáprovinsen blev Paraguay
En grupp jesuitpräster som ville grunda en kristen indianstat omvände guarani till kristendomen och, utan att det var planerat, förvandlades Guaryáprovinsen till ett område med en förhållandevis homogen befolkning av mestiser (människor av blandad spansk och indiansk härkomst) som talade både spanska och guarani.
När Rio de la Plata så småningom blev det självständiga Argentina bröt sig Guaryáprovinsen i sin tur ut och blev i oktober 1811 staten Paraguay. Två år senare installerade sig filosofiprofessorn José Rodriguez de Francia som landets diktator och startade en envåldshärskarnas era som skulle kulminera med Solano López och hans drömmar om Napoleon.
De Francias diktator
De Francias var en av kontinentens få professorer och en lindrigt sagt märklig figur – ett mellanting mellan sektledare och landsfader som, inspirerad av franska revolutionen, ville bygga en utopisk stat. Han isolerade Paraguay från omvärlden, centraliserade styret och byggde upp en krigsmakt.
Han förbjöd spanskättade att gifta sig med spanskättade för att skapa ett »samhälle av blandad ras» och ägnade sig med stor energi åt att sprida sin egen säd i de breda folklagren, något han dessutom förde noggrann bok över.
De Francia dog 1840 och ersattes av sin släkting Carlos Antonio López. López gav upp isolationismen och försökte istället etablera Paraguay som en maktfaktor i centrala Sydamerika. En tredje kraft, mellan Argentina och Brasilien – kanske tillsammans med staten Uruguay som bildats på 1820-talet.
López traktade dessutom ogenerat efter den argentinska Corrientesprovinsen som skiljde Uruguay och Paraguay åt, men vågade aldrig riktigt försöka erövra den. Hans ambitioner sådde fröna till den konflikt hans son Solano López skulle skörda.
Lopez invaderar Brasilien
Det var i Uruguay som katastrofen började. I september 1864, när Solano López regerat i två år, utbröt inbördeskrig i Uruguay, och Brasilien ingrep på ena sidan. López blev övertygad om att Brasilien och Argentina nu ämnade dela upp Sydamerikas småstater mellan sig. Och att Paraguay stod näst på tur.
Han bestämde sig för att, likt Napoleon, slå först och lära Brasilien en läxa. I november 1864 tågade López trupper in i den brasilianska inlandsprovinsen Mato Grosso. I mars 1865 nådde de provinshuvudstaden Cuiabá.
Soldater från trippelallianskriget på en odaterad bild.
López hade erövrat ett område nästan lika stort som Paraguay, mycket tack vare att Brasilien, på grund av hur floderna rinner, inte kunde göra så mycket för att stoppa honom.
Hela centrala Sydamerika – Paraguay, norra Argentina och Mato Grosso i Brasilien – dräneras nämligen av den mäktiga Paraná som flyter ut i Atlanten vid Buenos Aires i Argentina. Under 1800-talet var detta flodsystem den led som all handel i området gick på. Det fanns inga vägar. Varenda mutter som skulle till Paraguay eller Mato Grosso gick på floden, genom Argentina.
Invaderade även Argentina
López ville också undsätta Uruguays regering, men eftersom den argentinska Corrientesprovinsen låg i hans väg behövde han Argentinas president Bartolomé Mitres tillstånd att marschera igenom den. Till López förvåning så sa Mitre nej.
Vad han inte visste var att Brasiliens inmarsch i Uruguay stöddes av Argentina. För hur än stormakterna bråkade sinsemellan kom de alltid överens när det gällde att hålla efter uppstickare, något som López aldrig insåg.
Istället förklarade han den 18 mars 1865 krig mot Argentina. Han hade nu på eget bevåg startat ett tvåfrontskrig mot sina två mäktigaste grannar. Napoleon skulle ha slitit sitt hår även om López trupper raskt besatte Corrientesprovinsen och gränslandet mot Uruguay.
För samtidigt hade de Brasilienstödda upprorsmännen i Uruguay segrat och slutit en försvarspakt med Argentina. Det Argentina som López just invaderat för att komma till Uruguays hjälp.
Trippelalliansen mot Paraguay
Den första maj gick även Brasilien med i det som kom att kallas »Trippelalliansen». Dess huvudsyfte var att störta president López.
Paraguays armé visade sig snart vara illa lämpad för ett långt krig. López var beroende av vapen och ammunition från utlandet – ett utland man bara nådde via Paranáfloden, genom Argentina.
Kriget visade också att femtio år av totalitära fasoner hade gjort att Paraguays officerskår mest dög till att bära pråliga uniformer och verkställa dödsdomar. De fanatiskt tappra paraguayanska soldaternas uppoffringar var som oftast bortkastade och López själv försökte inte som Napoleon låta »general Bonaparte rädda kejsaren Napoleon» utan höll sig mest i bakgrunden.
Den paraguayanska offensiven i Argentina stannade snart av och en mindre styrka som skickats mot Uruguay besegrades. Under hösten 1865 retirerade de paraguayanska trupperna tillbaka mot sitt hemland förföljda av en allierad armé som redan räknade 50 000 man.
Slaget vid Tuyutí den 24 maj 1866 blev ett blodbad med Paraguay som den stora förloraren.
Sjöslaget vid Riachuelo
Den 11 juni 1865 utkämpades ett sjöslag vid Riachuelo på Paranáfloden). Sexton mindre fartyg från Paraguay anföll då nio större brasilianska. Efter en dags kaotiska strider segrade brasilianarna och nästan hela López flotta sänktes.
Trippelalliansen behärskade nu Paranáfloden och eftersom Paraguay inte kunde ersätta sina förlorade fartyg så var kriget i princip avgjort. Men López vägrade att förhandla och förkunnade att det var tur att hans befälhavare i slaget blivit dödligt sårad. På så vis slapp man avrätta honom.
López armé grävde ner sig i södra Paraguay där Paraná- och Paraguayfloden möts. Området är svårforcerat och närmast självförsvarande och López gick till motanfall för att försöka återta initiativet. Slaget vid Tuyutí den 24 maj 1866 urartade till ett blodbad och förlusterna drabbade givetvis Paraguay hårdast.
Barnsoldater fick ta över
Bristen på manskap blev snabbt ett problem för López. Kolera, usel taktik och svält hade nästan utplånat hela hans prydliga gamla armé och en ny hade stampats fram. Men det fanns snart inget kavalleri längre då det var slut på hästar och hela kompanier bestod av barn då de vuxna var döda. Det rådde brist på allt. Armén gick halvnaken och i många fall saknade soldaterna skjutvapen.
Kriget blev till ett långsamt malande utnötningskrig. Kombinationen av moderna vapen och skyttegravar, taktisk inkompetens och bedrövlig sjukvård gjorde striderna fruktansvärda.
Lågvattenmärket nåddes den 22 september 1866 vid Curupayty. Där anföll 20 000 allierade soldater fjärdedelen så många paraguayaner. Hälften av angriparna massakrerades otroligt nog, medan försvararna miste färre än hundratalet. López förmådde dock aldrig följa upp segern, som inte blev mer än en fotnot i krigets historia.
Avrättade tusentals av de egna
López blev allt mer paranoid och lät avrätta tusentals som inte lydde order eller som ansågs fega. Valspråket »segra eller dö» var på blodigt allvar och avrättningarna utfördes ofta med spjut för att spara ammunition. López skonade varken hög eller låg.
Han lät avrätta två av sina bröder och lät piska sin sjuttioåriga mor för att hon varit ogift när hon födde honom. Något han plötsligt dragit sig till minnes. Eliza Lynch, som vid det här laget fött López flera barn utan att vara gift med honom, följde honom troget. Hon skötte sårade och tröstade änkor.
Solano López död, så som den beskrevs i den samtida brasilianska veckotidningen Semana Illustrada den 27 mars 1870. I själva verket sköts presidenten ihjäl när han försökte fly simmande.
Kriget gick på sparlåga hela 1867. Våren 1868 evakuerade López Mato Grosso-området. Striderna var nu helt koncentrerade till södra Paraguay. Ett försök av López att sluta separatfred med Argentina gick i stöpet i september 1868.
Plundrade Asunción
Samtidigt hade den brasilianske generalen Lima e Silva befälet över styrkorna på Paraná. Han organiserade upp arméerna och förbättrade soldaternas situation så att de inte längre dog av sjukdomar innan de hann sättas in i strid. Till sist genomförde han en kringgång av hela det paraguayanska motståndsområdet och kunde plundra Asunción på nyårsdagen 1869.
Det var förmodligen den enda operationen i kriget som Napoleon skulle ha sett något begåvat med.
Solano López gav inte upp utan flydde till skogs med sina närmaste anhängare och sin trogna Eliza Lynch. Efter ett år av strider som bara ytterligare ödelade Paraguay ringades hans friskara in vid Cerro Corá i nordöst. López själv sköts ihjäl av en brasiliansk korpral när han försökte fly simmande.
Det var den 1 mars 1870. Lynchs femtonåriga son, översten Francisco, dödades också. Eliza Lynch lär ha utropat »är detta civilisationen ni lovat oss?». Hon sägs ha begravt sin son och sin älskare med sina bara händer.
Tre av fyra paraguyaner dödades
Kriget som kom att kallas »Paraguays krig» eller »trippelallianskriget» är det i särklass blodigaste i Sydamerikas historia. De exakta förlustsiffrorna varierar, men minst 300 000 människor – nästan tre fjärdedelar av Paraguays befolkning – dödades. De allierade förlorade närmare 100 000 man, de flesta av svält och sjukdomar. Brasilien ockuperade Paraguay i sex år, men avstod från att annektera det för att slippa en konflikt med Argentina. Det tog resten av 1800-talet för landet att återhämta sig.
Solano López är idag en omtvistad figur. Några ser honom som de små latinamerikanska staternas förkämpe. Andra som en blodtörstig galning. Han är numera begravd i en »Hjältarnas Panteon» i Asunción och hans dödsdag firas som »hjältarnas dag». Eliza Lynch dog i Paris. Hon är än idag en helgonlik figur i Paraguays historia.
Publicerad i Militär Historia 3/2015
