Lord Horatio Nelson framför en målning av slaget vid Trafalgar.

Viceamiral Nelson räknas som en av de största gestalterna i brittisk krigshistoria. 

Slaget vid Trafalgar: Lord Nelsons sista seger

Slaget vid Trafalgar blev Lord Nelsons viktigaste seger – och hans sista. Genom segern stoppades Napo­leons dröm om att invadera Storbritannien, men den brittiske sjöhjälten fick betala med sitt liv.

23 maj 2020 av Björn Lundberg

Tidigt på morgonen den 21 oktober 1805 kunde besättningen på Lord Nelsons flaggskepp HMS Victory speja ut över en skog av master vid horisonten utanför Spaniens kust. Det britterna såg var en fientlig flotta som dagen innan hade seglat ut från hamnen i Cádiz, på väg mot Gibraltar. 

Nelson hade väntat på detta tillfälle. Äntligen skulle han få möjlighet att möta den allierade fransk-spanska flottan i ett avgörande sjöslag. Med en lätt vind i ryggen närmade sig britterna fiendelinjen.

Napoleon ville invadera England

Bakgrunden till slaget låg i Napoleons dröm om att invadera Storbritannien. Britterna finansierade Frankrikes fiender på fastlandet. Nu ville den franske kejsaren stoppa pengaströmmen vid källan. I augusti 1805 hade han därför samlat en styrka på 90 000 man och 2 000 fartyg i norra Frankrike. Men för att lyckas ta sig över Engelska kanalen var fransmännen först tvungna att jaga bort de stora brittiska linjeskepp som bevakade Englands kust. Annars riskerade landstigningsföretaget att sluta i ett gigantiskt fiasko.

»Vi behöver bara behärska havet i sex timmar, så kommer England att upphöra att existera», konstaterade Napoleon självsäkert. Men det skulle visa sig vara enklare sagt än gjort. Under månaderna som följde utspelades en avancerad katt-och-råttalek mellan franska och brittiska fartyg. Fransmännen försökte samla ihop sin flotta för att segla mot Engelska kanalen. Hela tiden lyckades britterna sätta käppar i hjulen för de franska planerna. Utanför Spaniens kust möttes de två flottstyrkorna till slut. Vem som segrade vid Trafalgar skulle bli avgörande för Europas framtid.

Lord Nelson mot Villeneuve

Den fransk-spanska flottan leddes av viceamiral Pierre-Charles Villeneuve. Han hade nyss fått veta att Napoleon bestämt sig för att ersätta honom med en annan befälhavare. Men Villeneuve ville inte förnedras på detta sätt. Han hade bestämt sig för att vinna en ärorik seger över britterna.

© Getty

När de brittiska fartygen brutit igenom den fransk-spanska linjen kunde de avlossa fulla bredsidor på nära håll mot fienden.

När de brittiska spejarna rapporterade att Villeneuves flotta lämnat Cádiz tog Nelson genast upp jakten. Utanför Trafalgar på Spaniens sydvästra kust kom han ikapp sin motståndare.

Timmarna före slaget rådde stor oordning på den fransk-spanska sidan. Villeneuve försökte desperat samla sina skepp i ordnad formation. Efter två timmar var läget fortfarande förvirrat och fartygens formation långt ifrån perfekt. »Flottan är dömd», konstaterade en spansk kapten uppgivet när britterna närmade sig.

Villeneuve beordrade linjeformation

Villeneuve hade dock inga planer på att ge upp. Han följde den vanligaste taktiken vid större sjöslag. Den gick ut på att gruppera de större slagskeppen i en lång linje där fören på fartygen pekade åt samma håll. Samtidigt vette fartygens bredsidor med de många kanonportarna mot fienden. På så sätt utnyttjades kanonernas eldkraft maximalt. Samtidigt minskade risken för att i stridens hetta beskjuta fartyg ur den egna flottan, något som inte var ovanligt i dåtidens kaotiska sjöslag.

SLAGEN SOM FÖRÄNDRADE VÄRLDEN – I MILITÄR HISTORIAS NYHETSBREV

Dessutom hade den så kallade linjeformationen fördelar om man behövde dra sig ur striden. De stora slagskeppen med omkring 100 kanoner ombord var oerhört dyrbara byggen. Befälhavare till sjöss försökte i vanliga fall göra vad de kunde för att fartygen inte skulle hamna i fiendens händer. När kombattanterna seglade upp i varsin lång linje och bekämpade varandra med kanoneld på långt avstånd var det ofta möjligt att dra sig ur striden om det började gå illa.

Nelson seglade mot fransmännen

Men Nelson ville inte låta den franska flottan komma undan. Han ville nå ett definitivt avgörande. Därför valde han en våghalsig taktik som bröt det traditionella mönstret. I stället för att ordna sina skepp i en lång linje lät han formera dem i två kolonner som seglade rakt mot fiendens fartygslinje. På så sätt hoppades han kunna splittra motståndarnas linje på mitten och skapa kaos och förvirring på de franska och spanska skeppen.

Britternas fartyg fortsatte att närma sig. En stund innan striden började lät Nelson hissa en flaggsignal till sin flotta: »England expects that every man will do his duty.» (»England förväntar sig att varje man gör sin plikt.») Meddelandet möttes av hurrarop från besättningarna på de andra fartygen. Slaget kunde börja.

Nelson, liggande till höger, sårades dödligt av en krypskytt när hans flaggskepp HMS Victory tog upp striden med det franska fartyget Redoutable.

Kraftig kanoneld mot Victory

En halvtimme senare öppnade det första franska fartyget eld. »Leve kejsaren!», ropade fransmännen segervisst. De brittiska fartyg som låg i täten utsattes snart för kraftig kanoneld från den franska linjen. Ett av dem var Nelsons fartyg Victory. Men britterna kunde inte besvara elden med annat än enstaka kanoner i fartygens för. 

Nelsons taktik byggde på att hans skepp skulle hinna fram innan de hunnit skjutas sönder fullständigt. Först då skulle de kunna få ett övertag. Men i den lätta vinden var det ett stort risktagande. Kanonkulorna haglade in över däcken på de brittiska fartygen, de slet upp hål i seglen och drog med sig rep, träplankor och oskyddade människor. 

Lyckligtvis för britternas del var många av de sjömän som skötte de franska och spanska kanonerna dåligt tränade. Deras precision försämrades också av höga vågor som rullade in från Atlanten. Många kanonkulor missade därför sitt mål.

Den brittiska taktiken lyckas

Till slut nådde de första brittiska fartygen fram till fiendens linje. I dånet av kanonelden seglade de in mellan de fransk-spanska krigsskeppen. Nästan genast visade det sig hur genial Nelsons taktik var. Nu blev det nämligen ombytta roller: britterna hade mynningarna på sina kanoner riktade mot fiendens fartyg medan fransmännen och spanjorerna bara kunde använda de få kanoner som fanns i fören och aktern för att besvara elden. Med full kraft började britterna avlossa sina förödande artillerisalvor. Samtidigt blev de franska och spanska fartygen tvungna att försöka vända för att kunna använda sina egna kanoner.

Nelson dödligt sårad

Victory hamnade i strid med det franska fartyget Redoutable. Nelson stod oskyddad uppe på däck och träffades av ett skott från en fransk prickskytt. Den engelske sjöhjälten bars ner under däck och hans tillstånd hölls hemligt för fartygets besättning. Själv insåg han att slutet var nära. »Ni kan inte hjälpa mig. Jag har inte lång tid kvar; min rygg är genomskjuten», sa han till skeppsläkaren.

© Getty

Den sårade Nelson bars ner under däck där han avled kvart över fyra på eftermiddagen, sedan han fått höra att britterna vunnit slaget.

Total brittisk seger

Nelsons fartygskolonn hade lyckats skära av den fransk-spanska linjen på mitten. Ett efter ett tvingades de franska och spanska fartygen att kapitulera. Inom loppet av några få timmar var striden över. 

Klockan kvart över fyra på eftermiddagen dog Nelson ombord på HMS Victory. Då hade han hunnit få besked om att slaget var vunnet.Totalt hade britterna tagit kontroll över 18 av fiendens fartyg. Flera av dem var så illa åtgångna att de inte kunde räddas. Av den fransk-spanska flottans 33 större fartyg klarade sig bara elva undan. Britterna hade inte förlorat ett enda av sina 27 stora linjeskepp.

Nyckeln till britternas överväldigande seger låg i Nelsons djärva taktik och hans mannars överlägsna rutin. Den fransk-spanska flottan hade fler fartyg, fler kanoner och större manskap, men sjömännen var dåligt förberedda och saknade erfarenhet. Det sägs till exempel att britterna till sin förvåning upptäckte en harlekinsminkad spanjor bland de tillfångatagna. Britternas slutsats var att mannen tvångsvärvats från en teater i Cádiz kvällen innan och inte hunnit byta om innan slaget började.

Invasionsplanerna skrinlades

Britternas seger var total. Aldrig mer skulle Frankrike våga utmana Storbritannien i ett storskaligt sjöslag. Visserligen visade det sig att invasionshotet mot England faktiskt hade avvärjts redan före själva slaget. Napoleon hade helt enkelt tröttnat på att aldrig lyckas få kontroll över Engelska kanalen, och därför beordrat iväg sin invasionsstyrka för att i stället delta i ett nytt fälttåg mot Österrike. Men efter nederlaget vid Trafalgar fick han definitivt avskriva planerna på att skicka en invasionsstyrka över Engelska kanalen. Storbritannien var ohotad herre över världshaven och så skulle det förbli i hundra år till.

Samtidigt blandades det brittiska segerjublet med sorgen över Nelsons död. För att bevara kroppen under den långa hemfärden lades den avlidne befälhavaren i en tunna konjak. Vid hemkomsten hedrades han som nationalhjälte och fick en ståtlig begravning i Sankt Pauls katedral i London.

För den franske viceamiralen Villeneuve gick det sämre. Han togs till fånga av britterna men fick återvända till Frankrike året därpå. Några dagar efter sin hemkomst hittades han död på ett hotellrum i staden Rennes. Antagligen hade han mördats på Napoleons order.

Publicerad i Militär Historia 5/2019

Kanske är du intresserad av...

Läs också