Aleksander Pokrysjkin: ess i MiG-3

Få personer i historien har så många människoliv på sitt samvete som Reinhard Heydrich, känd som »Bödeln i Prag». I januari 1942 var han en av de viktigaste arkitekterna bakom Förintelsen.

Frågan är om historien hade fått ett annat förlopp om det sovjetiska flygaresset Aleksander Pokrysjkin den 22 juli 1941 hade fått in en fullträff på Heydrich, som han fått i siktet på sitt jaktflygplan.

Pokrysjkin anföll luftvärnet

Löjtnant Aleksander Pokrysjkin styrde denna dag sitt plan mot de fientliga luftvärnsställningarna. Han hade just sett hur ett av de sovjetiska enmotoriga Su-2-bombplanen exploderat mitt i luften av en fullträff från luftvärnet. Nu skulle de få tillbaka!

Luftvärnsserviserna kastade sig desperat åt alla håll när det lilla pigga MiG-3-jaktplanet kom dykande med smattrande automatvapen. Men det blev bara ett anfall.

När Pokrysjkin drog åt sig styrspaken igen och steg, fick han se hur två tyska Messerschmitt 109:or kastade sig över de fem Su-2:orna. Dessa eskorterades bara av en enda MiG-3 och två av de gammalmodiga I-16-jaktplanen. De båda tyskarna såg sin chans till några lätta byten. Men de hade inte räknat med Pokrysjkin.

Heydrich drabbades av jaktfeber

Det sovjetiska esset sköt fram gasreglaget och styrde rätt emot den pågående luftstriden. Heydrich, i den ena 109:an, hade all sin uppmärksamhet riktad mot den knubbiga I-16-maskinen. Det sovjetiska planet växte i storlek framför Heydrichs Bf 109. Äntligen skulle han få sin första luftseger! Nazistledaren hade drabbats av det som på jaktflygarspråk kallades »jaktfeber». Det var ett typiskt nybörjarmisstag.

Utan någon svårighet alls kunde Pokrysjkin glida in i position bakom Messerschmitten. »Den tyska piloten flög mycket oförsiktigt», kommenterade han efteråt. Redan den första kulkärven var en fullträff.

Smällarna när Pokrysjkins kulsprutekulor haglade in i 109:an kastade brutalt Heydrich tillbaka till verkligheten. Anfallet kom så plötsligt att han aldrig hann uppfatta varifrån beskjutningen kom. »Det är fienden som du inte ser som skjuter ner dig», löd en berömd jaktflygarmaxim.

Träff på Pokrysjkin

Pokrysjkin såg fiendeflygplanet försvinna nedåt i ett stort rökmoln. Sedan gav han sig på den andra 109:an och gick in i en halsbrytande kurvstrid. Men den här tysken visade sig vara vassare än den första. Messerschmitten försvann ut ur Pokrysjkins sikte i en stigande vänstersväng, och var därefter försvunnen.

I nästa ögonblick hörde Pokrysjkin en kraftig explosion och det kändes som om han flugit in i en vägg. Någonting hade träffat hans eget flygplan – luftvärn eller en granat från 109:an. Mikulin-motorn stannade genast.

Allt var plötsligt helt tyst. Pokrysjkin greps av panik. Här befann han sig, tvåtusen meter upp i luften ovanför fiendens linjer, i ett flygplan med död motor. Detta var alltså slutet!

Han fattade ett snabbt beslut – han tänkte inte låta sig tas tillfånga! Pokrysjkin tittade ner och långt därnere såg han ett flygplan nödlanda i ett vetefält. Var det hans tur snart?

Motorn hostade igång

Just då inträffade det otroliga – motorn hostade igång igen. Räddad! Snabbt som ögat tog Pokrysjkin kurs på de egna linjerna. Några minuter senare styrde han ner MiG-3:an mot landningsbanan på flygfältet vid Kotovsk.

När han satte ner planet, drog det åt höger. Alltså var höger landställ skadat. Men den erfarne piloten genomförde ändå en perfekt landning. Pokrysjkin andades ut.

Om han vetat hur nära han varit att döda en av de värsta krigsförbrytarna i historien, hade han säkert inte varit lika nöjd.

Heydrich nödlandade oskadd

Den skräckslagne Heydrich hade lyckats återvinna kontrollen över sin träffade Messerschmitt Bf 109 strax innan han nådde marken och lyckades komma ner i en buklandning i ingenmansland.

Heydrich räddades av en tysk patrull, men det verkar som om hans självförtroende som jaktflygare aldrig hämtade sig igen efter mötet med det sovjetiska flygaresset. Han flög ytterligare ett uppdrag, men när han återigen stötte på sovjetiska flygplan, övergav han sina kamrater och stack hem så fort tygen höll.

Pokrysjkin ville bli pilot

Aleksander Pokrysjkin var nog så mycket Reinhard Heydrichs motsats man kan bli. Han var i många olika sammanhang en vanvördig gossen Ruda.

Född 1913 som son till en rysk fabriksarbetare växte han upp i ett bostadsområde i nuvarande Novosibirsk som i inbördeskrigets och hungersnödens svallvågor var präglat av kriminalitet och gängslagsmål. Men till skillnad från sina kamrater var han mer intresserad av sina studier än av busliv.

De andra barnen kallade honom hånfullt för »ingenjören». Efter att ha sett en flyguppvisning när han var tolv, hade unge Aleksander bestämt sig – han skulle bli pilot.

Tog flygcertifikat på ledigheten

Vid 19 års ålder sökte Pokrysjkin in till det sovjetiska flygvapnet, men där ville man dra nytta av hans tekniska kunskaper, så trots hans protester utbildades han till flygmekaniker och inte till flygare. Detta var nu inget hinder för den uppfinningsrike Pokrysjkin.

Efter en ledighet vintern 1938 kunde han glädjestrålande visa upp ett flygcertifikat för sin chef vid flygförbandet. »Var har du fått detta ifrån?» undrade denne häpet.

»Jag tog civilt flygcertifikat under min ledighet», förklarade Pokrysjkin glädjestrålande – »På sjutton dagar!»

»Sjutton dagar?» Majoren skakade på huvudet. Den som kan lära sig flyga på så kort tid är förstås otroligt begåvad som pilot, vilket måste tas tillvara. Strax efteråt överfördes Pokrysjkin till militärflygskolan i Katjin, och gick ut därifrån med högsta betyg i november 1939.

Pokrysjkin tog efter tysk taktik

När Tyskland gick till överrumplande anfall mot Sovjetunionen den 22 juni 1941, hade Pokrysjkin avancerat till löjtnant och var placerad i 55. jaktregementet, som var utrustat med ett av de modernaste sovjetiska jaktplanen, MiG-3.

Med detta flygplan, och genom att helt sonika ta efter de tyska jaktflygarnas flexibla, överlägsna taktik, lade Pokrysjkin det ena fientliga flygplanet efter det andra för sina vapen.

Tyskarnas taktik gick ut på att flyga i par, där rotetvåan skyddade rote-ettan så att denne kunde koncentrera sig på att skjuta. Betydligt effektivare än den stelbenta sovjetiska V-formationen.

Uteslöts ur kommunistpartiet

Hans rättframma sätt och kreativa tänkande skaffade honom många fiender på den egna sidan och ledde ofta till problem med överordnade. Till slut kom det till en konflikt som ledde till att Pokrysjkin blev fråntagen sitt befäl som divisionschef, utesluten ur kommunistpartiet och arresterad.

Nedslagen väntade han på att bli kallad till krigsrätten när allt plötsligt vände. General Naumenko, chefen för flygarmén, hade informerats om det inträffade och gått i taket. Efter två månader fick Pokrysjkin full upprättelse.

Luftslaget över Kuban

Under slaget om Stalingrad vintern 1942–43 befann sig Pokrysjkin och de andra flygarna i förbandet i det sovjetiskt-brittiskt ockuperade Iran där de tränade på de nya amerikanska Airacobra-jaktplanen.

55. jaktregementet hade vid det laget upptagits som det 16. gardesjaktregementet – en hederstitel för särskilt meriterade förband.

56. gardesjaktregementet återvände till fronten lagom för att delta i det så kallade luftslaget över Kuban. Efter segern i Stalingrad befann sig Röda armén på offensiven. Våren 1943 satte tyskarna in allt tillgängligt flyg för att försvara sitt sista brohuvud i nordvästra Kaukasus, Kubanområdet. Det ledde till några av andra världskrigets största luftslag.

57. gardesjaktregementet befann sig med sina Airacobras ständigt i första ledet. Nu kunde Pokrysjkin med större framgång utveckla stridstaktiken. Bland annat införde han en ny trappstegsformering och bättre samverkan mellan radar på marken och piloterna i luften.

Dubbel Sovjetunionens hjälte

I april 1943 fick han hederstiteln Sovjetunionens hjälte. Den månaden vann han tio luftsegrar, följda av ytterligare tolv i maj.

I augusti 1943 – när han var uppe i 40 luftsegrar – utnämndes Pokrysjkin till dubbel Sovjetunionens hjälte. Detta var en hederstitel som då bara tilldelats tre andra personer under kriget.

Till slut blev Pokrysjkin för stor för att den sovjetiska propagandan skulle våga riskera att förlora honom. I slutet av 1943, när han kommit upp i 53 luftsegrar, fick han i praktiken flygförbud.

Han erbjöds istället posten som chef för det sovjetiska jaktflyget, men avböjde och stannade kvar hos sitt förband, där han så ofta som möjligt passade på att bryta mot flygförbudet. På så vis lyckades Pokrysjkin »smyga till sig» ytterligare sex nedskjutningar innan överkommandot såg till så att han fick ett slutgiltigt flygförbud.

Flest luftsegrar bland de allierade

Den här gången hjälpte inte Pokrysjkins protester. Men med sina 59 luftsegrar var han andra världskrigets mest framgångsrika flygaress på den allierade sidan. Detta skulle inte komma att överträffas förrän under krigets sista veckor, då hans landsman Ivan Kozjedub kom upp i 62.

Den 19 augusti 1944 blev Pokrysjkin den första någonsin att utnämnas till tredubbel Sovjetunionens hjälte. Sedan dess har bara fyra andra personer erhållit denna höga titel.

Det är möjligt att det bara var Pokrysjkins berömmelse som gjorde att han efter kriget klarade sig undan med att bara bli förbigången i fråga om befordringar, men faktum är att Stalin ogillade hans rättframma sätt att framföra kritik.

General efter Stalins död

Först efter Stalins död 1953 blev han befordrad till general, vilket är anmärkningsvärt med tanke på hans ledarförmåga och taktiska insikter.

Längre fram hamnade Aleksander Pokrysjkin i kylan för att han vägrat att ge sitt stöd åt vad han uppfattade som »glorifieringen» av den sovjetiske ledaren Brezjnev.

Aleksander Pokrysjkin avled 1985, i en ålder av 72 år. Hans sista position hade varit som chef för den halvmilitära idrottsorganisationen DOSAAF.

Publicerad i Militär Historia 5/2016