Allan Mann – hjälten från Töreboda

Allan Mann hade inte ens hunnit mönstra till svensk värnplikt när han som 18-åring 1940 anmälde sig som frivillig i finska vinterkriget. Hemma i Töreboda i Västergötland var Mann näst äldst bland tio syskon och ideologiskt skolad i scouterna och SSU. Aningen knubbig och kraftig var han 1940 även nybliven svensk juniormästare i brottning.

Vid den finsksovjetiska fronten blev Mann ordonnans åt kaptenen och stridsgruppchefen Malcolm Murray som senare blev svensk general och uppskattade Mann mycket.

I den svenska frivilligkåren tjänstgjorde även 727 norrmän och när Allan Mann i april 1940 återvände hem från Finland stod hans pluton under befäl av den norske löjtnanten Einar Gamst. Vapenbrödraskapet med de norska frivilliga kom att spela en viktig roll för Manns sympatier med Norge under andra världskriget.

Hemma i två dagar

Efter Finland hann Mann bara vara hemma i två dagar hos föräldrarna i Töreboda innan han den 11 april 1940 återigen for utomlands. Orsaken var den tyska invasionen av Norge som inletts den 9 april. Allan Mann gav i en intervju 1990 följande förklaring till sitt val:

Egentligen var det mycket enkelt, mina norska vänner från finska kriget skulle hem för att anmäla sig som frivilliga. Hade jag sagt nej till att slå följe skulle jag ha känt det som ett svek mot ett kamratgäng som jag hade delat allt med.

Trots att Allan Mann ännu inte fyllt 19 år ville flera av hans norska vapenbröder från Finland se honom som sin gruppchef i striderna mot tyskarna.

Allan Mann kom till Kongsvinger den 12 april. Den norsk-svenska truppen hade inga vapen men löjtnant Einar Gamst tvingade under hot till sig beväpning och annan utrustning från en motsträvig norsk kommendant.

I strid vid Skarnes

Nästa dag kom den norska truppen i strid vid Skarnes, två mil väster om Kongsvinger vid floden Glomma. Manns förband, där även finländska och svenska frivilliga deltog, skyddade därefter under strid den norska reträtten norrut mot Röros. Målet var även att skydda den norska statsledningen och kung Håkon från att tillfångatas av tyskarna.

På grund av Manns tystlåtenhet om sina egna bragder har vi endast vetskap om vissa av hans insatser under två månaders krigstjänst i Norge 1940.

Hårda strider vid Os

Vid byn Os, söder om Röros, genomförde Allan Mann två insatser med fara för sitt eget liv: han släpade en sårad norsk kulspruteskytt i säkerhet över en delvis söndersprängd bro och undsatte en norsk pojke som fått lungan genomskjuten, men vars liv sedan inte gick att rädda.

I Os deltog Mann i hårda strider där det norsk-svenska förbandet gjorde en framgångsrik aktion: vid ett bakhåll överfölls en tysk lastbilskonvoj där ett fyrtiotal soldater stupade. I förhör med norska krigsfångar fick tyskarna reda på att svenska frivilliga deltog i striderna, vilket resulterade i tyska protester till svenska UD.

Det har beräknats att totalt trehundra svenskar överskred gränsen mot Norge under den tyska invasionen och att hälften av dessa deltog i väpnade insatser mot tyskarna. Adolf Hitler blev rasande och hotade att skjuta alla icke-norrmän som påträffades under striderna i Norge som partisaner.

Fortsatte i Narvik

När de norska styrkorna i Mittnorge den 3 maj 1940 gav upp motståndet beslöt Allan Mann och ett tiotal av hans norska kamrater att fortsätta striden uppe i Narvik som fortfarande höll stånd. Men den raka vägen norrut över Trondheim var spärrad så man tvingades gå genom Sverige.

Som något nedsmutsade »turister» åkte den svensk-norska gruppen på inlandsbanan upp till Boden och Haparanda, ned till Kemi, med tåg till Rovaniemi och per lastbilar på dåliga vägar upp till Petsamo. Manns trupp måste helt enkelt ta omvägen via Ishavsfinland längs norska Barentskusten ned till Narvik.

Den 19 maj 1940 anslöt sig Allan Mann till en bataljon ur 15. norska infanteriregementet vid Gratangen. Bataljonen gjorde sig just beredd att anfalla och återerövra staden Narvik som under sju veckor varit ockuperad av hårt trängda tyska bergsjägare under generallöjtnant Eduard Dietl. Mann deltog i anfallet och efter sex–sju timmars strid befriades Narvik men till ett högt pris: 60 dödade och sårade av den norska bataljonens 450 soldater.

Natten mellan den 6 och 7 juni deltog Allan Mann i ett anfall längs malmbanan sydost om Rombaksfjorden med en styrka bestående av norska, polska, svenska och franska soldater.

Träffades av splitter

Under ett tyskt granatkastaranfall träffades Mann av splitter i magen. Bredvid honom sårades en fransk löjtnant i benet. Trots sin skada lyckades den sjukvårdskunnige Mann bygga en kälke av några skidor och drog den sårade franske officeren österut. För en svensk fallskärmsjägarofficer berättade Mann 1993:

Jag kommer inte ihåg så mycket. Jag bara vet att det var jobbigt, mycket jobbigt. Kanske var det nio kilometer. Jag vet inte. Det var mycket snö den våren. Jag gick nog inte rakt och blödde ur mina sår. Fransmannen kunde inte gå. Han bara skrek: »Avancez! Avancez!» (Framåt!). En svensk patrull fann oss i gränsgatan fyra kilometer söder om Riksgränsen. Vi klarade oss.

Den tystlåtne Allan Mann berättade dock inte att han drog den franske främlingslegionären i nitton timmar och var medvetslös av blodförlust när den svenska patrullen hittade de båda och transporterade dem till Kiruna lasarett. För sin insats vid Narvik utnämndes Mann till riddare i franska Hederslegionen. Den franske legionären blev senare hög fransk officer och livslång vän till Mann.

Rekryterades av britterna

Under sin vistelse på Karolinska sjukhuset i Stockholm blev Mann kontaktad av den brittiska sabotage- och underrättelseorganisationen SOE (Special Operations Executive) genom dess representant vid brittiska ambassaden i Stockholm, Malcolm Munthe.

Mann rekryterades som SOE-kurir mellan Sverige och Norge och genomförde 1940–43 hela 52 resor in i det ockuperade Norge, beväpnad med pistol och kniv. Mann smugglade dokument, radiosändare, vapen och ammunition och undgick att infångas av Gestapo eller Vidkun Quislings norska polisstyrkor under sina långa och strapatsfyllda resor och vandringar över gränsen.

Mann skildrade efter kriget Quislings norska hantlangare som extra farliga eftersom de ofta uppträdde som »goda norrmän». Att Mann upplevde sin tjugofyraårsdag vid krigsslutet får anses som ett mirakel, oaktat hans skicklighet och höga överlevnadsinstinkt.

Under sin tid som norsk agent och kurir inkallades Mann 1941 som värnpliktig till I3 i Örebro men tystlåten som alltid nämnde han inte med ett ord inför mönstringskommittén sina militära kvalifikationer i Finland och Norge.

Han blev uttagen som underbefälsaspirant men förklarades av hälsoskäl oduglig för krigstjänst! Trolig orsak var splitterskadorna i magen från striderna vid Narvik.

Tillhörde Lingekompaniet

Den 8 maj 1943 flögs Allan Mann till flygbasen Leuchars i Skottland för utbildning av SOE
i närstrid, fallskärmshoppning och underrättelsetjänst. Han kom att tillhöra det berömda exilnorska SOE-förbandet Norwegian Independent Company 1, populärt kallat Lingekompaniet efter sin förste chef kapten Martin Linge som stupat 1941 vid en kommandoräd.

Mann tillhörde de totalt 542 personer som fick brittisk specialträning för insatser i Norge. Han blev under sin tid i Lingekompaniet vän med Max Manus, Gunnar Sönsteby och andra kända norska motståndsmän.

Vid samma förband tjänstgjorde de norska sabotörerna mot produktionen av tungt vatten i Rjukan-Vemork. Bland dessa fanns Knut Haukelid som Mann förblev god vän med livet ut. Det var även Mann som såg till att Haukelid efter kriget besökte svenska elitförband för att där dela med sig av sina krigstida lärdomar.

Luftlandsattes i Norge

Många av Manns insatser i SOE är höljda i dunkel men vi vet att han gjorde fallskärmshopp över Norge och tjänstgjorde både i Skottland och Norge fram till september 1944. Det är inte omöjligt att Allan Mann även hade en roll i utkanten av de allierades sabotageoperationer mot tungvattenfabriken vid Rjukan-Vemork i Norge.

Våren 1944 flögs Mann åter till England och komp-letterade sin utbildning i närstrid och underrättelsetjänst vid SOE och dess fallskärmsjägarskola utanför Manchester. Från sin tid i Finland 1940 kände han den norsk-amerikanske flygöversten Bernt Balchen.

Denne hade 1928 som förste pilot i världen flugit över Sydpolen och organiserade under andra världskriget i det amerikanska flygvapnet hemliga flygrutter mellan Storbritannien och Skandinavien inklusive Grönland.

Vintern 1944–45 såg Balchen till att norska så kallade polistrupper, som utbildats i Sverige, transporterades från Kallax flygfält i Luleå till det av Röda armén befriade Kirkenes och norska Finnmark. Trupperna var i själva verket norska infanterisoldater med vinterutrustning.

Till Norrbotten

I november 1944 flögs Allan Mann, nu som norsk fänrik, från Skottland till Sverige i ett amerikanskt plan och underställdes Balchens flygstyrka uppe i Luleå. Norrbottens flygkår (F 21) var samtidigt bas för enheter ur de norska polistrupperna. Dessa hade nu uppdraget att säkerställa norsk militär närvaro i det av tyskarna evakuerade Finnmark.

Från Norrbotten flögs Mann vidare med Dakotaplan till norska Finnmark där han fälldes med fallskärm över ödemarken. Hans uppdrag var att här leda känsliga underrättelseoperationer för de norska polistrupperna och att distribuera vapen.

I detta, bokstavligt och bildligt talat, minerade territorium, som bränts ned av tyskarna under deras reträtt, fanns sovjetiska, norska och amerikanska styrkor för Mann att ta hänsyn till. Insatserna i Nordnorge blev en av de sista krigsinsatserna för Norge som han utförde.

Kapten i Norge

Den 5 maj 1945 tog Allan Mann tåget från Stockholm över Arvika till Oslo dit han anlände segerdagen den 8 maj. Han stannade kvar i Norge efter krigsslutet.

Åren 1945–47 utbildade han sig vid Norges idrotts- och gymnastikskola med sådan framgång att han omedelbart anställdes som lärare där. 1951 vann han de norska militärmästerskapen i brottning och genomgick samma år utbildningen vid 40. Commando Royal Marines.

Han gifte sig med den norska sjuksystern Mary Moen från Sarpsborg och de fick tillsammans dottern Benedikte. Mann utnämndes till löjtnant och senare kapten i den norska krigsmakten och tjänstgjorde som lärare vid den norska krigsskolan.

1952 återvände han med sin familj till Sverige och fick där kaptens grad och anställning som idrotts- och närstridslärare vid Krigsskolan Karlberg. Detta skedde på förslag av den senare överbefälhavaren Stig Synnergren.

Attackdykare som 45-åring

Mindre känt är att Mann 1966 vid 45 års ålder utbildade sig till attackdykare. Han torde vara den ende i Sverige som utan att ha genomgått värnplikten utnämnts till kapten i två länders krigsmakter.

Under fyrtio år utbildade han stora delar av den norska och den svenska officerskåren i närstrid och träningsprogrammet Brak: buk, rygg, armar och knän. Han utbildade under flera decennier även svenska poliser i självförsvar vid Polisskolan i Solna.

Genom Allan Manns förmedling föreläste många norska krigsveteraner inom specialoperationer vid Karlberg och Fallskärmsjägarskolan i Karlsborg om sina krigserfarenheter för svensk militär. Mann blev 1967 kapten i pansartruppernas reserv och gick i pension 1984.

Extremt fåordig

Efter Allan Manns död skrev en svensk officer ned följande minnesbild:

Jag minns Allan Mann som extremt fåordig och begränsad endast till sin nisch, där han i och för sig var överlägset kunnig. Döm om min förvåning när han vid en ledarskapsdiskussion för 20 år sedan kom med ett inlägg som röjde både god vidsynthet, reflexionsförmåga och formuleringskonst. Hans inlägg kom i slutet av diskussionen, där han tidigare suttit tyst och det kom mig att ändra uppfattning om honom: han ingav mig nu ännu större respekt än jag hade på grund av hans specialkunnande.

Allan Mann avled i december 2005. Under hans begravning var Solna kyrka fylld till sista plats. Bland andra Norges ambassadör samt Finlands och Frankrikes militärattachéer representerande sina nationer vid begravningen av en av Sveriges få kända krigshjältar i modern tid.

Publicerad i Militär Historia 4/2016