B-24 Liberator som flygande museum

En del museibesök är något extra. Vad sägs om att flyga med i en B-24 Liberator? USAAF:a mest använda bombplan under andra världskriget.

b24 liberator flygande museum

Planet från andra världskriget, en B-24 Liberator, tjänstgör som flygande museum.

© Jan-Olof Nilsson

Stämningen i vänthallen på Naples lilla inrikesflygplats i sydvästra Florida är lättjefullt sömnig. Piloterna släntrar in med sina obligatoriska pappmuggar med blaskigt kaffe. De hälsar och tar sig tid att växla några ord med var och en av oss åtta passagerare som står inför vårt livs flygtur. Det känns nästan familjärt och någon säkerhetskontroll behöver vi inte bekymra oss över. En snabb genomgång av rutinerna ombord är allt som behövs.

– Ni måste sitta ner vid start och landning, förklarar chefspilot Rob Collings.

– Och trampa inte på bombluckorna. De är inte byggda för det, och det är ganska långt ner till marken. I övrigt får ni göra vad ni vill.

Allt i B-24:an är original

En efter en tar vi oss ombord. Allt är i original och det är samma platser som under kriget. Jag hittar ett ledigt utrymme på flight deck. Det gamla läderbältet är dock så styvt att jag inte kan spänna fast mig. Istället tar jag spjärn med fötterna mot buktornet, den lilla »bollen» under flygplanet, i vilken en av skyttarna tvingades uthärda timmar under bombräderna.

Ljudet när vi taxar ut på banan är annorlunda än jag föreställt mig, mer metalliskt och mekaniskt på något sätt. De fyra 1 200 hästkrafter starka Pratt & Whitney-motorerna tycks dock svara som de ska när piloten Paul Reedy släpper på bromsarna och ger fullt gaspådrag.

Farten ökar sakta. 100 km/h, 140, motorerna vrålar, 160. Så plötsligt lättar vi och lyfter mot skyn – ombord på världens enda flygande B-24J Liberator!

paul reedy b 24 liberator

Piloten Paul Reedy vid spakarna i museiplanet B-24 Liberator.

© Jan-Olof Nilsson

Colling Foundation grundades 1979

Collings Foundation grundades 1979 av miljardären Robert F Collings och har som mål att bevara föremål med anknytning till bil- och flyghistoria. Särskilt intressant är den omfattande samlingen av flygdugliga plan från andra världskriget.

Mest lockande är dock stiftelsens Wings of Freedom Tour, en aldrig vilande turné över hela USA. Vintertid, då många svenskar besöker Florida, turnerar planen runt om i den soliga delstaten, ofta med stopp i populära turiststäder.

Man kan tycka vad man vill om excentriska miljardärer, men då vem som helst är välkommen att flyga med världens enda kvarvarande B-24J från andra världskriget kan åtminstone denna flygnörd acceptera Collings kostsamma val av hobby. Men visst kostar det även för oss passagerare. Det är en once in a lifetime-upplevelse, även ekonomiskt. Man får punga ut med runt 4 000 kronor för en halvtimmes flygtur.

Liberator från RAF

De som gjort det möjligt är en stab av skickliga mekaniker. Collings B-24 flög under kriget stridsuppdrag för RAF mot Japan, men är nu målat som Witchcraft, ett plan som sattes i strid i Europa hösten 1944. Efter kriget blev planet stående i många år innan det åter skeppades till USA, där Collings mekaniker demonterade närmare en miljon delar innan de satte samman allt igen.

Även den som avstår själva flygturen kan besöka planen med stor behållning. Mot en blygsam avgift får besökaren gå ombord. Och där råder inga begränsningar. Alla får pröva hur det var att sitta ihopkrupen i såväl aktertorn som nostorn och krypa runt
i planens alla utrymmen.

Flygande museum, bombplanet B-24 Liberator.

Lutar man sig ut över de tunga M2 Browningkulsprutorna känns vinddraget ganska ordentligt.

© Jan-Olof Nilsson

Piloten Paul Reedy

Som tur är kan besökaren lämna när det känns för trångt, till skillnad från de många tusen unga pojkar som utkämpade kriget ombord på dessa plan med bara någon millimeter tunn aluminium mellan sig själva och luftvärnsgranaterna där utanför.

Flygturen är över alltför snabbt, men vi har utnyttjat den till fullo och ingen av oss åtta passagerare ombord har brytt sig om att sätta sig vid landningen, vilket ett elakt skrubbsår på mitt högra knä kommer att vittna om de närmaste veckorna. Men det var det värt!

– Jag kände hela tiden var ni var, förklarar piloten Paul Reedy när jag får en pratstund med honom efter landningen.

– Du förstår, när fyra man plötsligt kryper bakåt får man parera ordentligt med rodren.

Så kommer säkerheten på tal. Det handlar trots allt om ett över 70 år gammalt bombplan. Inträffar det aldrig incidenter?

– Jodå, det händer att vi förlorar en motor. Men det finns tre till …

Nödlandade i Skåne 1944

Har man tur kan man få sällskap upp av någon flygarveteran från kriget som ska ut på en sista tur bekostad av nära och kära som tycker »farfar» är värd det.

Här i Florida är 95-årige akterskytten Sam Mastrogiacomo en ofta sedd gäst. Han är inte sen att slå sig i slang med besökare från just Sverige, ett land han betraktar som sitt andra hem efter sin nödlandning med en svårt skadad B-24 i Skåne våren 1944.

– Jag glömmer aldrig Sverige, säger Sam Mastrogiacomo med ett brett leende. Särskilt inte flickorna!

Publicerad i Militär Historia 5/2017