Edward Fegen – med dödsförakt mot fienden
Tre gånger riskerade fartygschefen Edward Fegen sitt liv för att rädda sina landsmän. Sista gången fick han plikta med livet.
Edward Fegen.
I föreskrifterna för Victoriakorset står det att det ska ges ”till en officer eller menig från försvaret som utfört en utomordentlig akt av tapperhet eller uppoffring för sitt land i närvaro av fienden”.
Det stämmer väl som beskrivning på Edward Fegens agerande på Atlanten 1940.
Brittiska flottan var Fegens liv. Han föddes i Southsea, Hampshire med irländska rötter. Redan 1904, som fjortonåring, blev han kadett och 1913 hade han stigit till kapten.
Att Fegen var en modig person visade sig snart. När hans fartyg, jagaren Garland, eskorterade en konvoj i Engelska kanalen 1916 kolliderade ett brittiskt lastfartyg och en amerikansk tanker. Då tankern var fullastad tog båda fartygen genast eld och brinnande petroleum spred sig på vattnet.
Fegen lät då Garland gå in mot den brinnande tankern och räddade hela besättningen på 26 man. Både Fegen och rorgängaren tilldelades Sea Gallantry Medal för insatsen.
Chef för Australiens sjökrigsskola
Efter kriget fortsatte karriären och 1927–29 var Edward Fegen utlånad till Australiens flotta som chef för dess sjökrigsskola vid Jervis Bay.
Återigen visade han prov på sitt mod när han 1930, som fartygschef på den tunga kryssaren Suffolk, räddade överlevande från nederländska skonaren Hedwig vid Hongkong. Insatsen gav honom den nederländska sjöräddningsmedaljen.
Åter hemma följde växelvis landtjänst med sjötjänst på olika kryssare.
Kommendör under andra världskriget
Brittiska flottan hade vid krigsutbrottet 1939 låtit utrusta ett antal passagerarfartyg till hjälpkryssare. De var inte kapare, som de tyska, utan användes vid sidan av ordinarie kryssare för patruller och konvojeskort. Genom denna nödlösning var skyddet mot beskjutning och torpeder klent.
Edward Fegen offrade Jervis Bay och sig själv för att rädda en konvoj i oktober 1940.
Ett av dessa fartyg var Jervis Bay. När hennes fartygschef blev sjuk i början av 1940 efterträdde Fegen honom. Han var nu tillförordnad kommendör. Besättningen på Jervis Bay var en salig blandning av stamanställda och krigsfrivilliga. Många var kanadensare och skottar.
Svenska fartyg i konvoj
I slutet av oktober 1940 avgick fartyget som enda eskorten till konvojen HX.84 med 38 handelsfartyg från Halifax mot Glasgow. Fyra av fartygen var svenska. Vid lunchtid den 5 november noterades radiotrafik nära konvojen. Därefter syntes rök vid horisonten: det var en ensamseglande bananbåt som sänkts.
Senare observerades ett större örlogsfartyg som optimisterna ombord först trodde var brittiskt. De hade fel: det rörde sig istället om tunga kryssaren Admiral Scheer med kommendören Theodore Krancke som fartygschef. Konvojchefen gav order om nödgir och senare att konvojen skulle splittras.
Styrde mot Admiral Scheer
Samtidigt styrde Fegen med dödsförakt mot fienden. Den följande striden varade bara i 22 minuter. Jervis Bay sköts mer eller mindre i bitar. Trots att bryggan sprängts bort och Fegen först fått en arm söndertrasad och senare ett ben avslitet ledde han striden in i det sista.
Genom hans agerande sänktes bara fem fartyg i konvojen. Resten undkom och många liv räddades. Dock inte Fegens. Den 22 november 1940 tilldelades Fegen Victoriakorset postumt.
De överlevande från Jervis Bay, 56 av 254 man, räddades av svenska Stureholm i konvojen. Flera mönstrade på henne för att ta sig hem från Halifax, men lastfartyget sänktes med man och allt av en tysk ubåt.
Publicerad i Militär Historia 3/2014
