Flyglegenden "Saint Curtis" LeMay

Generallöjtnant Curtis LeMay ledde anfall med B-29:or mot Japan 1944. Året därpå blev han chef för 21. bombkommandot på Marianerna och lade om de hittills ganska misslyckade strategierna.

28 april 2015 av Johan Lupander

Flyglegenden "Saint Curtis" LeMay

Hämtad ur Andra världskriget Krigsfronten — 28 april 2015 1:28 | Inga kommentarer

 

Curtis LeMay var känd för att alltid ha en cigarr i mungipan.

Generallöjtnant Curtis LeMay ledde anfall med B-29:or mot Japan 1944. Året därpå blev han chef för 21. bombkommandot på Marianerna och lade om de hittills ganska misslyckade strategierna. Med sina superbombplan avslutade han andra världskriget. Attackerna kostade hundratusentals japaner livet.

Curtis LeMay föddes 1906 och växte upp under fattiga förhållanden där han inte bara själv fick tjäna ihop pengar till sin skolgång utan också bidra till familjens försörjning. Efter avlagd högre ingenjörsexamen sökte han värvning i den amerikanska armén, utnämndes till löjtnant i arméns flygkår i januari 1930 och genomgick flygutbildning. Han kom att specialisera sig inom området navigation och ansvarade för flera uppmärksammade demonstrationer av bombflygets kapacitet.

Från oktober 1942 till augusti 1944 deltog LeMay i det amerikanska bombflygets dagsljusanfall mot Tyskland från baser i Storbritannien. Han var chef för först en och sedan flera eskadrar B-17 bombplan. LeMay blev snabbt känd för sina höga krav, sin intill brutalitet tuffa framtoning (alltid med cigarren i mungipan) och sina ledaregenskaper. Bland annat ledde han sitt förband vid det berömda anfallet mot Messerschmitt-fabriken i Regensburg i augusti 1943.

Sommaren 1944 överfördes LeMay – nu generalmajor – till Indien där han ledde anfall med B-29:or mot Japan (från baser i Kina) och andra mål i Fjärran östern. I januari 1945 ersatte han befälhavaren för 21. bombkommandot på Marianerna, som misslyckats med att realisera flygvapenledningens högflygande planer att med strategisk bombning få Japan på knä.

LeMay ändrade på det mesta inom sitt nya befäl: målval, bombtyper, anfallshöjder, uppdragsfrekvens, underhållsorganisation, utbildning. Han lyckades över förväntan: vid krigets slut hade hans bombplan ödelagt över sextio större japanska städer – inklusive kärnvapenmålen Hiroshima och Nagasaki – på ett sätt som kostade omkring en halv miljon japaner livet och anses ha varit en betydande faktor för att förmå den japanska ledningen inklusive kejsaren att kapitulera. Hans namn skulle dock framdeles alltid associeras med denna historiskt unika ödeläggelse.

Efter att ha varit en av de drivande krafterna bakom organiserandet av luftbron till Berlin 1948 utnämndes LeMay till chef för det Strategiska Flygkommandot (SAC), som avsetts utgöra USA:s kärnvapenslagstyrka, men inte riktigt kunnat nå upp till de krav uppgiften ställde. I denna roll skulle LeMay befästa sitt legendariska rykte som en krävande chef som kombinerade stränga krav på sin personal med omsorg om dem och även deras familjer.

LeMays ikonstatus befästes och följde honom när han krönte sin militära bana som chef för det amerikanska flygvapnet åren 1961 till 1965. Hans beryktade förmåga till osminkade formuleringar hade inte övergett honom – när beräkningarna för ett projekterat nytt, lågflygande bombplan visade sig innehålla ett fel som fått planet att (teoretiskt) flyga under marknivån dundrade LeMay: ”Jag beställde ett flygplan, inte en plog!”

Som flygvapenchef var han en av president Kennedys närmaste män under Kuba-krisen i oktober 1962 och argumenterade då för en massiv kärnvapeninsats mot Kuba. Det efter att han förstått att det på ön fanns avfyrningsklara sovjetiska medeldistansrobotar (R-12/SS-4), som med sin räckvidd på 2 000 km kunde sättas in med termonukleär laddningar mot en betydande del av USA. Hotets akuta natur har senare verifierats – eldtillstånd hade av Moskva delegerats till lokala chefer på Kuba. LeMays aggressivitet passade dock inte president Kennedy och medförde att hans förordnande som flygvapenchef inte förlängdes.

I presidentvalet 1968 ställde LeMay upp som vicepresidentkandidat vid sidan om presidentkandidaten George Wallace, vars högkonservativa åsikter han dock inte delade i allt.

General Curtis LeMay avled år 1990 och förblir en i vida amerikanska kretsar ikonisk person, ofta benämnd ”Saint Curtis”, som åkallas när något inom det militära blivit vanskött ...

Johan Lupander

I nr 5 2014 av Militär Historia finns en stor artikel om B-29 Superfortress av Johan Lupander.

 
 
 

Kanske är du intresserad av...

Läs också