Gatusten hedrar nazismens offer
"En människa är bortglömd först när hennes namn är bortglömt", säger konstnären Günter Demnig som står bakom omstritt minnesprojekt.
En minnesplatta för August Ludwig Niemann som deporterades till koncentrationslägret Sachsenhausen för att han var homosexuell. Plattan är placerad på St. Jürgensplatz 8 i Flensburg. Bild: James Steakley.
En minnesplatta i mässing med ett namn och en kortfattad inskrift om personens öde. Så hedrar den tyska konstnären Günter Demnig minnet av de människor som föll offer för nazisternas utrotningspolitik.
Sedan 1995 har mer än 26 000 så kallade Stolpersteine (ungefär "snubbelsten") placerats i trottoaren framför offrens sista kända bostad. De ska hålla minnet av personen vid liv och lyfta fram de individuella människoödena bakom Förintelsens dödssiffror.
Konstnären Günter Demning fick idén till Stolpersteine redan 1993 och de första stenarna placerades ut i Köln och Berlin 1995. I dag finns de utplacerade i såväl Tyskland som Österrike, Ungern, Holland, Belgien, Tjeckien, Ukraine och Norge.
Men minnesprojektet har inte varit utan kontroverser. Charlotte Knobloch, tidigare ordföranden i Judiska centralrådet i Tyskland, menar att minnesmärken som folk går på vanhelgar nazismens offer och har beskrivit hela idén som "outhärdlig". Många privatpersoner har också motsatt sig stenarna, då de hävdar att de skapar obehag och kan försvåra framtida försäljning av de hus som de placeras framför.
Hämtad ur Nyhetsfronten