Hanna Reitsch testflög många av Luftwaffes flygplan, bland annat det raketdrivna jaktplanet Messerschmitt Me 163 Komet, som steg rakt upp till 10 000 meter innan det anföll fiendens bombplan. 

© Paul Popper/Popperfoto/Getty

Hanna Reitsch – testpilot i Nazityskland

Tack vare mod och skicklighet blev Hanna Reitsch Nazitysklands mest berömda testpilot. I slutet av kriget var hon beredd att genomföra ett självmordsuppdrag mot London.

23 oktober 2020 av Anna Larsdotter

Den tyska testpiloten Hanna Reitsch var känd för tre saker: sitt exceptionella mod, sin extrema patriotism och för att hon alltid skrattade. Reitsch verkar ständigt ha haft ett leende på läpparna, även när omgivningen inte såg några skäl att dra på munnen. Under andra världskriget var hon en av få tyskar som in i det sista benhårt höll fast vid sin tro på fäderneslandet.

Reitsch testflög många av de spektakulära farkoster som utvecklades i det tyska flygvapnet under kriget. Hennes våghalsighet ter sig i efterhand närmast osannolik. Hur kunde hon till exempel tacka ja till att provflyga »monsterglidaren» Me 321 Gigant – ett plan så tungt att det krävdes tre bogseringsplan för att få upp det i luften? Efter testerna försökte hon förgäves övertala konstruktören, Willy Messerschmitt, att stoppa produktionen. Kort därefter störtade en Gigant efter att ha krockat med sina bogserplan. 129 man dog i kraschen. 

Reitsch föddes 1912 i Hirschberg i Schlesien (idag Jelenia Gora i Polen). Hennes föräldrar var hängivna patrioter som såg Versaillesfreden som orättfärdig och hoppades på tysk upprättelse. Av sin mor ärvde hon en orubblig gudstro. I den mån Hanna Reitsch kritiserade den nazistiska eliten så var det för dess ogudaktighet.

Hanna Reitsch drömde om att bli pilot

Ända sedan hon var liten hade Reitsch närt en dröm om att bli pilot. Så snart hon slutat skolan påbörjade hon en kurs i segelflygning – en populär sport i mellankrigstidens Tyskland. Motoriserat flyg var nämligen ända fram till 1926 förbjudet enligt Versaillesfördraget. Att segelflyga sågs därmed som en patriotisk motståndshandling. Till viss del tycks klubbarna ha fungerat som plantskolor för blivande stridsflygare.

1934 lärde sig Hanna Reitsch att flyga motoriserade plan på en skola i Stettin (Szczecin i dagens Polen). Att utbildningen var civil hindrade inte att lärarna var officerare – tanken var nämligen inte att alla adepter skulle bli trafikpiloter i Lufthansa. Många kom istället att tjänstgöra i det flygvapen som Hermann Göring som bäst höll på att bygga upp. 1935 upprättades Luftwaffe, officiellt, i strid med Versaillesfördragets bestämmelser.

Som enda kvinna på flygskolan väckte Hanna Reitsch uppståndelse. »Alla verkade vänta sig en mycket underhållande tid på min bekostnad», konstaterar hon i sin självbiografi. Bara 150 centimeter lång tvingades hon sitta på en kudde i cockpit för att nå upp till reglagen. Men kurskamraterna fick snart respekt för sin kvinnliga kollega – Hanna hade mer flygerfarenhet än de flesta och var dessutom skickligare. »När hon flyger är det som när andra går på promenad», berömde hennes lärare.

Blev PR-ikon för nazisterna

1937 var Tyskland på väg att få världens modernaste flygvapen. Hanna Reitsch utnämndes till flygkapten och beordrades till Rechlin utanför Berlin där Luftwaffe hade en utvecklingsanläggning. Hennes första uppgift blev att testa dykbromsar på störtbombaren Ju 87 Stuka. Därefter premiärflög hon världens första fullt ut manövrerbara helikopter, konstruerad av ingenjören Henrich Focke. 

När kriget bröt ut 1939 var hon, kanske utan att riktigt uppfatta det själv, redan en PR-ikon för nazisterna. Med sitt breda leende, sin tekniska kompetens och flyg-erfarenhet tog hon både folket och eliten med storm. Hennes unika personlighet gjorde att hon aldrig kritiserades för att svika den national-socialistiska ideologins hemmafru-ideal.

Den bemannade V-1 var en vidareutveckling av den obemannade robot som satte skräck i Londonborna sommaren 1944. Reitsch ville flyga självmordsbomben, men projektet blev aldrig klart.


Hösten 1939 var Hanna Reitsch med och utvecklade ett glidflygplan, DFS 230, som året därpå kom att användas för trupptransport vid den legendariska attacken mot fortet Eben Emael i Belgien. 1940 fick hon det livsfarliga uppdraget att i en Dornier 17 testa skärutrustning för kapning av spärrballongsvajrar. Sågbladen placerades under vingarna på planet och skar av ballongernas förankring i marken. På så sätt blev det lättare för tyska bombplan att flyga lågt över målen.

Tjänade Tyskland

För sin insats fick Hanna Reitsch motta järnkorset, andra klassen, direkt ur Adolf Hitlers hand. Ett andra järnkors, denna gång första klassen, erhöll hon 1942, efter att ha kraschat med en prototyp till raketplanet Me 163B. Farkosten fällde hjulstället efter start och nådde tiotusen meter på en och en halv minut. Sedan skulle den landa på medar. Reitsch fick tillbringa fem månader på sjukhus med skallfrakturer och spräckta ryggkotor. Som uppmuntran skickade SS-chefen Heinrich Himmler fruktjuice och choklad.

FÅ MILITÄR HISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!

Hanna Reitsch gick aldrig med i nazistpartiet och hävdade livet ut att hon inte känt till Förintelsen. För henne var politik ointressant – det var Tyskland hon tjänade, inte partiet. När vittnesmål om olika illdåd nådde hennes öron avfärdade hon dem som lösa rykten. Det hände att hon ställde ledare till svars, men nöjde sig sedan gärna med deras undvikande och överslätande förklaringar.

Skrev upp sig för självmordsuppdrag

Efter konvalescensen blev Reitsch engagerad i ytterligare ett spektakulärt projekt. Det handlade om en vidareutveckling av V-1-roboten, den pulsjetdrivna robot (av engelsmännen kallad buzz bomb) som skulle sätta skräck i Londonborna sommaren 1944. Idén var att placera en förare på den flygande bomben och därmed göra den träffsäkrare. De frivilliga piloterna fick skriva på ett kontrakt som visade att de förstod att uppdraget betydde döden. Hennes besvikelse var stor när projektet i sista stund drogs tillbaka.

Hanna Reitsch mottar hyllningar och gör Hitlerhälsning i sin hemstad Hirschberg i april 1941. 

© Bundesarchiv, Bild 183-B02092/Schwahn/CC-BY-SA 3.0

Hanna Reitsch var en av de sista personer som såg Adolf Hitler i livet. Den 25 april 1945 flög hon ett spaningsplan, en Fieseler Storch, in i Berlin tillsammans med generalen Ritter von Greim. Denne hade beordrats till bunkern under rikskansliet för att, visade det sig, utnämnas till ny chef över Luftwaffe. Att generalen var halvt medvetslös efter att ha sårats efter inflygningen bekymrade inte Hitler.

Greps i Kitzbühel

Snart fick Reitsch och von Greim nya order av den förvirrade Führern: de skulle ta reda på och arrestera Himmler. Detta räddade troligtvis deras liv. Duon greps av de allierade i Kitzbühel, där Reitsch fick det chockerande beskedet att hela hennes familj var död. Mor, syster och syskonbarn hade alla skjutits av fadern, som drabbats av plötslig skräck för att inte kunna försvara dem mot Röda arméns soldater.

Under sin fångenskap erbjöds Hanna Reitsch jobb i USA, där hon skulle få arbeta tillsammans med en av sina gamla kurskamrater från segelflygskolan: raketforskaren Wernher von Braun. Reitsch tackade nej med hänvisning till att hennes hjärta tillhörde Tyskland. Hon fortsatte att flyga, tävla och slå rekord. På många ställen i världen behöll hon sin stjärnstatus.

Avled i Frankfurt 1979

Men i efterkrigstidens Tyskland blev Hanna Reitsch en paria. Ingen ville veta av en nazihjältinna
som vägrade be om ursäkt och hävdade att allt hon gjort var sin patriotiska plikt. Hanna
Reitsch avled i Frankfurt 1979 och ligger begravd i familjegraven i Salzburg.

Publicerad i Militär Historia 8/2018

Kanske är du intresserad av...

Läs också