All kodknäckning koncentrerades till godset Bletchley Park i milton keynes åtta mil nordväst om London. 

© Getty Images

Här knäcktes de tyska koderna

Matematiker, schackspelare och korsordsmästare utgjorde grunden i Bletchley Park – kodknäckarnästet som lyckades bemästra tyskarnas Enigmamaskin. Under slaget om England kunde RAF därför följa Luftwaffe steg för steg.

5 oktober 2012 av Kenneth Wase

I takt med att radiotrafiken ökade blev signalspaning den viktigaste delen av underrättelsetjänsten under 1900-talet. Men den började redan under amerikans­ka inbördeskriget på 1860-talet då kavalleri­patruller opererade bakom fiendens linjer och tappade deras telegraflinjer på trafik. 

Det är dock med radiotelegrafins genombrott som signalspaningen fick sin stora roll. Kortvågstelegrafi kunde avlyssnas mycket långt från sändaren utan risker för lyssnaren.

Redan under första världskriget erhölls många avgörande underrättelser via signalspaning. Till exempel sände ryssarna sina dispositioner och planer på okodad kortvågs­telegrafi inför slaget vid Tannenberg 1914. Dessa snappades upp av tyska armén och var en viktig orsak till tyskarnas seger. 

Även britterna hade nytta av signalspaning när man 1916 avlyssnade tysk marintrafik och därmed blev förvarnade om Skagerraksslaget.

Radioförbindelser växte oerhört under första världskriget och därmed volymen på vad som kunde avlyssnas. Samtidigt blev man alltmer medveten om riskerna och ökade därför skyddet i form av kryptering. 

Att för hand först kryptera och sedan dekryptera meddelanden var en mycket tids­ödande process med stor risk för misstag. Vad som behövdes var alltså en maskin som på mekanisk väg kunde omvandla klartext till krypto och krypto till klartext.

Uppfanns under första världskriget

Redan under slutet av första världskriget uppfann den tyske ingenjören Arthur Scherbius en mekanisk kryptomaskin som han döpte till Enigma. Det var en tämligen enkel och helt mekanisk maskin som den tyska krigsmakten inte var intresserad av.

Under 1920-talet kombinerades mekaniken med elektronik så att antalet inställningar mångdubblades till tiotusentals och säkerheten i kryptot ökade. 

För att den mottagande maskinen skulle kunna läsa inkommande meddelanden korrekt skickades färdigtryckta kodnycklar med kurir där inställningarna angavs. Nycklarna byttes i allmänhet varje dygn.

De första inom den tyska krigsmakten att använda Enigma var flottan som 1926 köpte in en variant av den kommersiella Enigma D. Därefter skaffade de andra vapenslagen egna varianter och mot slutet av 1920-talet var Enigma den vanligaste tyska krypteringsapparaten.

Var då dessa apparater säkra? Om man menar att det inte under några omständigheter gick att knäcka chiffret är svaret nej. Det var alltid möjligt att dechiffrera ett meddelande om man hade tillräckligt med tid och tillräckligt många matematiker. 

Tanken med krypteringen var att en motståndare inte skulle ha resurser att hinna dechiffrera meddelandet medan det fortfarande var aktuellt.

Civil och militär personal arbetade sida vid sida för att dechiffrera tyska meddelanden.

© Getty images

För att korta dechiffrerings­tiderna krävdes att man visste hur kryptoapparaterna var konstruerade och hur kodnycklarna fungerade.

Man måste även konstruera en egen apparat som motsvarade den sändande för att kunna ta emot det krypterade meddelandet på rätt sätt. I Tyskland gjorde man bedömningen att de allierade aldrig skulle klara av alla delarna.

Polskt förarbete

Men det var just vad som hände. Redan 1932 hade den polska underrättelsetjänsten lyckats få information från en agent inom den tyska myndighet som distribuerade krypterade meddelanden. 

Efter briljant arbete från polska Biuro Szyfrów (Chifferbyrån) samt en hel del tur kunde man konstruera en apparat som motsvarade den militära Enigman och därmed ta emot krypterade meddelanden.

Polska ingenjörer lyckades även konstruera en analog beräkningsmaskin, Bomba (bomben), som underlättade nyckelrekonstruktionen. Under 1930-talet kunde alltså den polska underrättelsetjänsten läsa delar av Tysklands krypterade militära radiotrafik.

Hur stora delar av trafiken man kunde läsa berodde på hur mycket misstag som begicks av den sändande enheten. Dessa misstag kallas cribs och var avgörande för att i rimlig tid knäcka nycklarna.

Det kunde till exempel vara inledningsfraser som alltid var likadana eller att någon glömt att lägga in dagens nyckel och börjat sända på en redan knäckt nyckel.

De polska instegen i Enigmatrafiken lämnades över till de allierade 1939 och var avgörande för att britterna skulle komma igång med sin verksamhet i Bletchley Park.

1938 hade den brittiska militära underrättelsetjänsten MI6 köpt egendomen Bletchley Park några mil utanför London. Dit flyttade GC&CS (Government Code and Cypher School), det vill säga signalspaning och krypto. 

All kodknäckning koncentrerades till Bletchley Park och det var här som de underrättelser som blev Ultra togs fram. Upphovet till namnet var att man behövde en högre säkerhetsnivå än den då högsta most secret – det blev ultra secret

De polska erfarenheterna visade att det fanns en stor potential i signalspaning om man hade tillräckliga resurser. Organisationen måste ökas från några hundra före kriget till flera tusen. 

Man behövde matematiker, shackspecialister och korsordsexperter – de hittades bland annat genom korsordstävlingar i pressen. Till organisationen knöts ett antal inhämtningsstationer runt om i det brittiska imperiet, vilka samlade in det råmaterial som Bletchley Park jobbade med.

Den engelske matematikern Alan Turing gjorde avgörande insatser på Bletchley Park.

© IBL

Krypteringsprocessen

Mycket grovt kan processen beskrivas som följer: Ett uppsnappat meddelande gick först till grundbearbetning i form av registrering, pejlresultat, identifiering med anropssignaler med mera. 

Därefter var det matematikernas tur. De letade efter cribs för att få fram dagens nyckel och körde olika varianter i de förbättrade beräkningsmaskiner som utvecklats ur den polska Bomba. Om man lyckades att få fram meddelandet översattes det och skickades vidare till underrättelseutvärdering. 

Här bedömdes hur viktigt meddelandet var och liknande meddelanden lades samman till en rapport. Slutligen bestämdes till vem resultatet skulle delges. Sändlistan var ytterst sparsam på grund av risken för att Ultra skulle röjas.

Winston Churchill menade att Ultra var ”gåsen som lägger guldägg men aldrig kacklar”. 

Att gåsen inte kacklade var helt avgörande för tillgången på guldägg. Hade tyskarna fått klart för sig att deras kryptering forcerats hade de med relativt enkla metoder kunnat försvåra och i många fall omöjliggöra att fler underrättelser kunde utvinnas.

För att skydda källorna var det med få undantag bara armégruppschef eller motsvarande som fick Ultras meddelanden. 

Inga åtgärder fick vidtas på grundval av underrättelserna om inte fienden övertygades om att de upptäckts på något annat sätt. Det vanligaste var att sända ett spaningsplan till det aktuella området. 

När tyskarna rapporterade att planet observerats visste man att täckmanteln fungerat. Till havs kunde fartyg skickas ut som lät sig upptäckas. När inget annat fanns att tillgå kunde man till en uppdiktad spionring sända gratulationer med klen kryptering som tyskarna lätt kunde forcera.

I de fall då ingen realistisk täckmantel kunde tas fram förekom det att man inte gjorde något alls, ofta med egna förluster som följd. 

Det är ett av krigets stora mirakel att tyskarna aldrig misstänkte omfattningen av Ultra. Detta trots att över 12 000 människor var direkt inblandade i projektet och att effekterna på kriget var avgörande.

En tysk Enigmamaskin utställd på Bletchley Parks museum.

© William Warby

Under slaget om England hade till exempel chefen för jaktflyget, Hugh Dowding, en direktlinje från Bletchley Park och visste hela tiden Luftwaffeförbandens basering och numerär. 

Han fick i god tid reda på ändringar i deras strategi och ofta förvarning om aktuella flygräder. Luftwaffe var den del av Wehrmacht som var sämst på signaldisciplin och kodhantering under hela kriget och Bletchley Park hade mycket god koll på de tyska flygförbanden.

Operation Compass

På marksidan tog det något längre tid att upparbeta en tillräcklig kunskapsmängd för att kunna följa förband och skeenden över tiden. Den första avgörande insatsen skedde inte mot Enigmatrafik utan mot ett svenskkonstruerat italienskt kryptosystem.

I december 1940 inleddes operation Compass i Egypten mot den framryckande italienska 10. armén, vilken var mer än tre gånger så stark som samväldesstyrkorna. 

Två månader senare hade den upphört att existera och största delen av Italienska Libyen var ockuperat av britterna. Underrättelserna via Ultra gav information om de italienska förbandes gruppering, styrka och i många fall vilka uppgifter de hade. Informationsövertaget var enormt och avgörande för den allierade segern.

Följden av operation Compass blev att Tyskland såg sig tvingat att hjälpa Italien i Nordafrika och den tyska Afrikakåren bildades. Den uppträdde över stora ytor och förlitade sig på kortvågstrafik och använde därmed Enigma flitigt. 

Genom Ultra kunde det brittiska Middle East Command följa de tyska förbanden vilket gav de allierade stridskrafterna ett viktigt övertag som ledde till segern i Nordafrika.

Efter den allierade invasionen av Normandie i juni 1944 försåg Ultra de allierade markstridskrafterna med ett ofantligt antal operativa och taktiska underrättelser. I slutet av kriget producerade Bletchley Park cirka 90 000 avkodade och översatta meddelanden i månaden.

Det var sannolikt i sjökriget som Ultra hade den mest avgörande påverkan. Den tyska Kriegsmarine var den del av Wermacht som var bäst på kodhantering. 

Signaldisciplinen var hög och misstagen få. Inledningsvis ansåg därför kryptologerna på Bletchley Park att det inte lönade sig att försöka forcera systemet. Matematikern Alan Turing gav sig dock i kast med uppgiften sent 1939. 

Han jobbade ensam och förklarade att ”ingen annan gjorde något åt det och jag kunde få ha det för mig själv”. 

Tidigt 1940 hade han kommit så långt att delar av den tyska marintrafiken var tillgänglig. Man kunde nu undvika en del av ubåtarna genom att låta konvojerna ändra rutt.

Erövrade ubåtar

Efter sjunkbombsattacker den 9 maj 1941 övergavs den tyska ubåten U-110 söder om Island. Innan hon sjönk lyckades britterna lägga beslag på Enigman och boken med aktuella nycklar. 

Detta innebar att all trafik kunde läsas under flera veckor och att nyckelforceringen blev avsevärt enklare framöver. Konvojförlusterna minskade fram till februari 1942 då Kriegsmarine införde en ny Enigma. 

Under tio månader kunde inte Bletchley Park avkoda trafiken och förlusterna steg till kritiska nivåer. I oktober lyckades man återigen borda en tysk ubåt (U-559), denna gång i Medelhavet, och komma åt Enigman och nycklarna. 

Med hjälp av dessa lyckades ett team med bland annat Alan Turing skapa nya metoder så att ubåtstrafiken återigen blev tillgänglig och förlusterna minskade drastiskt.

Att de kanske viktigaste vapnen under andra världskriget inte var monsterstridsvagnar eller atombomber utan kortvågsmottagare och primitiva beräkningsapparater är fortfarande relativt okänt. 

En anledning till det är att fram till 1974 var allt om Bletchley Park och Ultra hemligt. 

En annan är att allierade generaler hellre tog åt sig äran själva, till exempel Bernard Montgomery var knappast intresserad av att berätta att han inför slaget vid el-Alamein 1942 förutom klar styrkeöverlägsenhet även hade tillgång till fiendens dispositioner, en stor del av hans stridsplan och dessutom kunde läsa Erwin Rommels lägesrapporter till Berlin.

Kanske är du intresserad av...

Läs också