Westerplatte kapitulerade
Det sista försöket den 7 september var inget reguljärt anfall utan ett spaningsanfall. Tyskarna blev därför överraskade när garnisonen på Westerplatte plötsligt kapitulerade. Sucharski och hans befälsstab bedömde att det inte gick att genomföra de närstrider som väntade och samtidigt ta hand om sårade soldater. De hissade därför vit flagg.
Sucharski tillbringade resten av kriget i olika tyska fångläger. När krigsslutet närmade sig flyttades fångarna under ofta kaotiska förhållanden. Under en sådan evakuering i mars 1945 fick Sucharski inre skador som han sedan aldrig återhämtade sig ifrån.
När freden kom sändes han till tjänstgöring i Italien. Han vårdades på sjukhus en tid men dog den 30 augusti 1946 av bukhinneinflammation.
Henryk Sucharski begravdes först på en polsk krigskyrkogård nära Bari i Italien.
Den 1 september 1971, på årsdagen av andra världskrigets början, fördes hans aska tillbaka till Polen och begravdes under militära hedersbetygelser på Westerplatte.
Sucharski bröt samman
Filmen Slaget om Westerplatte 1939 från 2013 skildrar de polska försvararnas utsatthet och stridernas intensitet på ett realistiskt sätt. Filmen är ifrågasatt i Polen eftersom den visar hur Sucharski får ett mentalt sammanbrott under belägringen och blir oförmögen att föra befäl.
Istället hävdar filmen, liksom en del nutida historiker, att det var Sucharskis ställföreträdare, kapten Franciszek Dąbrowski, som i praktiken bestämde och i det längsta vägrade att kapitulera.
En teori som framförts är att den kommunistiska regimen mellan 1945 och 1989 lyfte fram Sucharski som den stora hjälten vid Westerplatte eftersom det passade deras syften bättre – han var ju son till en skomakare. Dąbrowski som i praktiken kom att föra befäl under slaget om Westerplatte kom från adeln.
Publicerad i Militär Historia 12/2017