Malcolm Munthe – brittisk sabotör i Sverige

Under täckmantel som brittisk militär­attaché i Stockholm organiserade svenskättade Malcolm Munthe sabotageoperationer i Norge under andra världs­kriget.

munthe

Malcolm Munthe tjänstgjorde i brittiska SOE.

© Ester Hanngrens samling/Leksands lokalhistoriska arkiv

Doktor Axel Munthe blev en kändis under 1900-talets första hälft, när han blev livmedikus och enligt ryktet älskare till drottning Victoria, Gustaf V:s gemål, samt skrev Boken om San Michele, om sin berömda villa på Capri där Victoria bodde under långa perioder. Vid relativt hög ålder gifte han sig med en engelska och fick två söner. Den yngste, Grane, bytte senare tilltalsnamn till Malcolm.

Skulle smuggla flygplan

Malcolm växte upp omväxlande i Sverige, England och Italien. Men vid krigsutbrottet var det naturligt att bli brittisk medborgare för att få strida mot Hitler. På grund av sin bakgrund sändes Malcolm till Norge för att smuggla flygplan till Finland under vinterkriget.

Det var flygplan av den brittiska typen Gloster Gladiator och franska Morane-Saulnier MS 406 som fördes in, kamouflerade till jordbruksmaskiner. Dessa föråldrade plan var det bästa som gick att uppbringa för finnarna under vinterkriget.

Vid det tyska anfallet mot Norge sårades Munthe och tillfångatogs, men lyckades på dramatiskt vis fly till Sverige. Vid ett tillfälle under flykten spelade han, som täckmantel, tyska nationalsången på ett dragspel som innehöll hans id-handlingar.

gloster gladiator mk ii2

Malcolm Munthe smugglade bland annat Gloster Gladiator till Finland under vinterkriget.

Militärattaché i Stockholm

Munthe gjordes nu officiellt till biträdande militärattaché i Stockholm, men hade ansvaret för brittiska SOE:s (Special Operations Executive) operationer i Sverige. Huvuduppgifterna var att organisera norska motståndsrörelsen och knyta kontakter med svenska antinazistiska personer, främst med Tisdagsklubben under den kända grevinnan Amelie Posses ledning. Det gällde även att planera sabotage mot tyska transporter.

En grupp norrmän och svenskar som påstods tillhöra Munthes agentorganisation »Röda hästen» genomförde en misslyckad sprängning av ett tåg vid norska Gudå stasjon, nära Storlien. Resultatet blev bara lite krossat glas och skärsår på några passagerare.

Anklagad för Krylbosprägning

Många har även pekat ut organisationen som ansvarig för den kända explosionen i ett tyskt ammunitionståg i Krylbo i Dalarna. Munthe själv vare sig bekräftade eller förnekade det, men polisutredningen tyder på att det var en ren olycka, orsakad av varmgång i ett hjullager. Dock utvisades Munthe från Sverige dagen efter Krylbosmällen.

När kampanjen mot Italien inleddes blev det naturligt för SOE att skicka Munthe till fronten där. Det började på allvar efter Salernolandstigningen 1943. Hans grupps uppdrag var att söka kontakt med motståndsrörelsen bakom de tyska linjerna. När sedan Capri befriats sändes han självklart dit som »barn av ön».

krylbosmallen

Vagnskrot efter explosionen i ett tyskt ammunitionståg vid Krylbo järnvägsstation den 19 juli 1941.

© Järnvägsmuseet

Capri fungerade utmärkt som bas för att med motortorpedbåtar gå in bakom fiendens front. Den viktigaste insatsen var när Munthes grupp räddade den betydelsefulla motståndsmannen, filosofen och senatorn Benedetto Croce med familj, från att gripas av tyskarna i Sorrento. Efter förflyttning till Neapel blev målet att kontakta personer i Rom.

Sårad av granatsplitter

När Munthe fick reda på att landstigningen vid Anzio skulle genomföras såg han det som ett bra område att ta sig mot Rom ifrån. Han anlände hit med SOE-chefen Gubbins son Michael.

När de var på väg mot fronten utsattes de för granatbeskjutning från tyska Nebelwerfer. Gubbins dödades och Munthe sårades svårt av splitter i huvud och mage.

Hans krig var över och konvalescensen var klar först 1945, samma år som han gifte sig.

Efter kriget fortsatte Munthe i det militära, försökte sig på politik som representant för de konservativa och vårdade familjens olika hus i Storbritannien, Italien och Sverige. När Munthe avled 1995 beskrevs han som »den siste sanne brittiske excentrikern».

Publicerad i Militär Historia 5/2016