Messerschmitt 109 flyger i formation under slaget om Storbritannien.

© Scherl/Ritzau Scanpix

Messerschmitt Bf 109: Världsrekord i nedskjutningar

Historiens mest framgångsrika jaktplan är det tyska Messerschmitt 109 – om man räknar i antal nedskjutna fiendeplan. Men planet gick ett bittert öde till mötes.

27 juni 2020 av Christer Bergström

Det sovjetiska flygaresset Boris Veselovskij såg sig omkring i rummet. Det var den 7 januari 1943 och kriget med Tyskland hade pågått i ett och ett halvt år. Runt bordet där han satt, befann sig ett dussin andra jaktflygare. Men det var inte hans kamrater – alla andra var tyskar, fienden. Veselovskij hade bara några timmar tidigare blivit nedskjuten i sin Curtiss P-40 Kittyhawk av en Messerschmitt 109, och hade hoppat fallskärm över tyskkontrollerat område.

Tyskarna som tog honom tillfånga förde honom till ett flygfält nära Staraja Russa, där han bjöds på mat och därefter leddes in i en stor sal där en hel grupp tyska jaktflygare väntade på honom. 

Veselovskij anvisades en plats vid bordet. En bricka med vinkaraff och glas ställdes fram. En man som kunde ryska tog plats bredvid honom. Den tyske flottiljchefen Hans »Assi» Hahn, ett ess med över 100 luftsegrar, vände sig mot den tillfångatagne ryssen och frågade nyfiket om han hade några nedskjutningar. Tolken översatte.

»Ja, jag har skjutit ned sju av era flygplan», svarade Veselovskij. Nästa fråga: »Vad tycker ni ryssar om vår Messerschmitt 109?» Veselovskij tvekade litet. Sedan såg han tysken stint i ögonen och sa:

»Om vi hade haft ett sådant flygplan hade ni alla befunnit er i samma situation som jag gör nu!»

Messerschmitt 109 lätt och smäckert

Jaktplanet Messerschmitt 109 är utan tvivel ett av de mest kända flygplanen i andra världskriget. Maskinen var flygplanskonstruktören Wilhelm »Willy» Messerschmitts svar på en beställning från den tyska staten på ett flygplan med en toppfart på minst 400 km/h. Messerschmitts koncept var ett kompakt, lätt och smäckert flygplan försett med en stark motor som gjorde det snabbt.

Och nog var maskinen kompakt alltid! När man kryper ned i sittbrunnen på en Bf 109 sitter man så trångt att det nästan känns som om man tagit på sig en rustning. Veteraner som flög 109:an under andra världskriget berättar ofta att detta var en fördel, då piloten lättare kände sig som ett med flygplanet.

Med Messerschmitt 109, som sattes i produktion 1936, var epoken med dubbeldäckade jaktflygplan slut. 109:an innebar också dödsstöten för idén om »snabba bombplan» som kunde flyga ifrån dubbeldäckarna.

Bf 109 F-2 var beväpnad med en 15 mm Mauser MG 151 automatkanon i nosen och två 7,92 mm MG 17 kulsprutor ovanpå motorn. F-modellerna hade en förbättrad aerodynamisk design med rundade roder och infällbart skotthjul. Vingspetsens avrundning förbättrade också modellens flygegenskaper.

© World of Warplanes

Kort flygtid och svårlandad

Många av piloterna som flög 109:an jämförde den med en vinthund: snabb men skör och inte uthållig. Den hade framför allt två stora nackdelar. Den ena var att den hade en så pass kort flygtid – egentligen bara ungefär en timme på stridsuppdrag. Detta skulle straffa sig under slaget om Storbritannien.

Den andra nackdelen var att den var så svår att landa med. Willy Messerschmitt hade fäst landställen i flygkroppens undersida istället för i vingarna. Avsikten var att göra det lättare att snabbt byta vinge på planet. Men eftersom landställen satt så centrerade, blev belastningen vid landningar större. Det var vanligt att de knäcktes när planet tog mark, eller att de »stod på nosen» under landningen. Det beräknas att minst tio procent av alla 109:or kraschade i landningsolyckor.

MER OM TEKNIK OCH VAPEN I MILITÄR HISTORIAS NYHETSBREV!

Detta uppvägdes av många andra fördelar som gjorde att tyskarna med Messerschmitt 109 hade ett av världens bästa jaktflygplan när andra världskriget började – det fanns i alla fall inget som var bättre vid den tiden. Faktum är att Bf 109 ledde fram till en helt ny taktik för jaktstrid, en taktik som stått sig fram till i våra dagar.

Ny taktik med två plan

Flygplanet fick sitt elddop i spanska inbördeskriget 1937. Där var det erfarenheterna av 109:ans höga fart som ledde piloterna till slutsatsen att de istället för att operera i de gamla treplans V-formationerna måste samarbeta i par, så kallad rote. En sådan rote kunde göra ett snabbt dykanfall, följt av en stigning under utnyttjande av den ackumulerade farten. Ledarens, roteettans, uppgift var svärdets, att anfalla och förinta fienden, medan rotetvåan var skölden som skyddade roteettan från fientliga anfall. 

Genom detta lagarbete hade det tyska jaktflyget en taktik som var totalt överlägsen den som användes av alla Tysklands motståndare; där fortsatte jaktflyget att tillämpa första världskrigets otympliga treplans V-formationer en bra bit in i andra världskriget. 

Detta blev nyckeln till de tyska Bf 109-piloternas oemotsvarade framgångar under andra världskriget. Vid krigsutbrottet 1939 var de flesta tyska jaktförband utrustade med Bf 109:or; det fanns bara några få som fått det nyare jaktplanet, den tvåmotoriga Bf 110.

Motor- och vapenunderhåll på en Messerschmitt 109 E.

Messerschmitt 109 skulle förbli det huvudsakliga tyska jaktplanet under hela andra världskriget. Under invasionerna av Polen 1939 och Frankrike 1940 visade Bf 109:an sin totala överlägsenhet gentemot fiendens flygplan genom att i genomsnitt skjuta ned sju fiendeflygplan på varje egen förlust. Faktum är att detta skulle de komma att överträffa längre fram i kriget!

Slaget om Storbritannien

När slaget om Storbritannien började sommaren 1940, kom 109:an dock till korta. Detta berodde på dess korta flygsträcka, som gjorde att den inte kunde skydda bombplanen mer än till ett område strax norr om London. Allt brittiskt territorium norr därom blev en frizon där det brittiska flyget lämnades ifred. Därigenom kunde britterna alltid låta några av sina jaktförband vila ut och hämta nya krafter utan att störas av fiendens flyg. Detta blev avgörande för den brittiska segern i slaget om Storbritannien.

Men i rena jaktstrider hade Messerschmittarna i regel övertaget gentemot britterna under hela slaget om Storbritannien. I slutet av 1940 hade tre tyska jaktflygare, Adolf Galland, Werner Mölders och Helmut Wick, kommit upp i vardera fler än 50 nedskjutningar. Ingen brittisk jaktflygare skulle komma upp i detta antal under hela kriget.

Utplånade britternas jaktflyg på Malta

Över Malta 1941 utplånade en enda division om tolv Bf 109:or i stort sett hela det brittiska jaktflyget på ön. Under ett halvårs strid sköt de tyska jaktpiloterna ned 52 brittiska flygplan utan en enda egen förlust. När Hitler slog till mot Sovjetunionen i juni 1941 såg det likadant ut. Här skördade Messerschmittpiloterna ännu större framgångar när ryssarna kom med formationer av bombplan utan jakteskort – eftersom de flesta jaktplan blivit förstörda på marken i tyska bombanfall.

Under ökenkriget i Nordafrika hade tyskarna en jakteskader utrustad med Bf 109:or, JG 27 (Jagdgeschwader 27). Mellan 1941 och 1942 sköt piloterna i denna eskader ned 1 400 allierade flygplan, huvudsakligen jaktplan, mot 200 egna förluster. Det var heller ingen »luft» i dessa siffror: Allierade rapporter visar att de förlorade 2 000 flygplan i strid i Nordafrika under samma period.Den mest framgångsrika av piloterna i JG 27 var en 22-åring vid namn Hans-Joachim Marseille. När han omkom i en flygolycka den 30 september 1942 hade han skjutit ned 158 allierade flygplan, varav sjutton på en enda dag, den 1 september 1942, och 54 under den månaden.

Bf 109 från Afrikakåren med ökenkamouflage 1942.

© Sobotta/Ullstein/Getty

Hermann Graf först till 200

Men Marseilles framgångar överträffades av en annan Messerschmitt 109-pilot, också i september 1942. Hans namn var Hermann Graf och han flög över Stalingrad, där ett av andra världskrigets största luftslag rasade. Under den månaden sköt Graf ned 62 sovjetiska flygplan över Stalingrad och blev därmed den första jaktpiloten i kriget att komma upp i 200 luftsegrar (nedskjutningar).

Detta var resultat som ingen på den allierade sidan kom i närheten av under hela kriget. Anledningarna till detta var många – tyskarna hade en överlägsen taktik och hade ackumulerat mer stridserfarenhet. Men minst lika betydelsefullt var jaktplanet Messerschmitt 109, som var överlägset nästan alla allierade flygplan – med undantag för britternas Spitfire – fram till åtminstone mitten av 1943. En annan fördel var att tyskarna flög på samma flygplanstyp, om än uppgraderad till ständigt bättre versioner, och därför lärde sig att behärska den utan och innan.

P-51 Mustang slog ut Bf 109

Det var först när amerikanerna kom in i kriget med stora, tätt slutna formationer av fyrmotoriga bombplan av typen Flygande fästningar, och Messerschmitt 109:orna inte längre kunde utnyttjas som de var konstruerade för, som Luftwaffe förlorade sitt övertag i luften. De små och smäckra 109:orna kunde helt enkelt inte stå emot den massiva beskjutningen från stora skaror av Flygande fästningar, som vart och ett var beväpnat med tolv tunga kulsprutor. 1944 kom så det amerikanska jaktplanet P-51 Mustang som var klart överlägset Bf 109 och utdelade dödsstöten mot Luftwaffe.

Trots 109:ans bittra öde mot slutet av kriget, var det historiens mest framgångsrika jaktflygplan räknat i antalet nedskjutningar. Omkring 30 000 flygplan blev nedskjutna av Messerschmitt 109:or, medan endast omkring en tredjedel så många 109:or gick förlorade i strid. Den mest framgångsrika piloten under andra världskriget, tysken Erich Hartmann, vann alla sina 352 luftsegrar med Bf 109.

Publicerad i Militär Historia 1/2020

Fakta: Bf 109-modeller

  • Bf 109 A/B/C/D: De första modellerna av Bf 109 var utrustade med en svag Junkers Jumo 210-motor.
  • Bf 109 E: Förbättrad design och ny Daimler-Benz DB 601-motor, i produktion 1938.
  • Bf 109 F: Fick en ny design 1938–40. Bland annat fick planet nya vingar och kylsystem. Vingkanonerna övergavs för bestyckning i nosen.
  • Bf 109 G: G-modellerna introducerades i mitten av 1942. En ny kraftfull motor, Daimler-Benz DB 605, användes i modellen. G-serien blev den mest producerade av alla modeller. Flygplanet blev från 1943 utrustat med ett nytt raketvapensystem för Werfer-Granate 21, som placerades under vingarna.
  • Bf 109 K: Den sista varianten av Bf 109 som producerades och användes i strid. Modellen introducerades i slutet av 1944.

Publicerad i Militär Historia 1/2020

Kanske är du intresserad av...

Läs också