Noor Inayat Khan såg bland annat till att vapensändningar kom rätt. I bakgrunden tar franska motståndsmän emot en sändning i Haut-Savoie.

© Imperial War Museum

Radiooperatör bakom tyska linjer

Noor Inayat Khan var den första kvinnliga radiooperatören som britterna skickade in i det tyskockuperade Frankrike. Hon jagades av nazisterna men upprätthöll kontakten med London i månader.

20 december 2019 av Emma Bergman

Det var natten till den 26 november 1943 i Gestapos högkvarter i Paris. I en liten cell på vindsvåningen stod Noor Inayat Khan och balanserade på kanten av sin säng. Hon försökte nå upp till ett takfönster och lossa den sista järnstång som låg mellan henne och friheten. Utanför fönstret väntade agenterna John Starr och Léon Faye nervöst. När som helst kunde vakterna uppmärksamma det skrapande ljudet från Noors cell. 

Till slut kunde Léon lossa stången utifrån. Han drog upp Noor och kysste henne av glädje. Med skorna runt halsen gick de tre rymmarna försiktigt över taket. De hade tagit med sig filtar från sina celler och genom att riva filtarna till rep kunde de ta sig ner till ett annat lägre hustak. 

Då ljöd bomrädslarmet, RAF bombade Paris! Desperata lade sig rymlingarna platt på taket och försökte bli ett med skuggorna. De visste att vakterna alltid kontrollerade fångcellerna när det blev en bombräd och det var omöjligt att fortsätta flykten så länge strålkastarna från luftvärnet svepte över taken.

Gestapochefen beordrade avrättning

Efter vad som kändes som en evighet kunde de fortsätta mot nästa hustak som var en våning lägre. Taket hade inga platta ytor där man kunde få fotfäste, så de svingade sig mot ett fönster, slog sönder det och klättrade in. De smög sig nerför trapporna men väl vid ytterdörren upptäckte de att tyskarna redan hunnit sätta ut vakter på gatan. De tog sig i alla fall till gathörnet och Faye började springa.

Skottsalvor ljöd i natten och Faye överfölls av vakter. Starr och Noor tog sig tillbaka in i huset och väntade hjälplöst i vardagsrummet när Gestapomän störtade in, sparkade och slog dem innan de marscherades tillbaka till högkvarteret och den rasande Gestapochefen Kieffer. Han vrålade att de skulle skjutas och lät ställa upp dem mot en vägg.

Noor Inayat Khans far indisk nationalist

När Noor föddes på nyårsdagen 1914 hade ingen kunnat ana att hon skulle kämpa för Storbritannien, eller delta i något krig överhuvudtaget. Hennes anfader Tipu Sultan hade stupat i strid mot engelsmännen och Noors far Hazrat Inayat Khan var en indisk nationalist. Han färdades genom västvärlden för att sprida sitt pacifistiska religiösa budskap, en blandning av muslimsk mysticism och teosofi. 

Den vackra amerikanskan Ora Ray Baker blev hans hustru och de fick fyra barn. Familjen bosatte sig i Paris, i ett ståtligt hus dit Khans lärjungar vallfärdade för andlig vägledning. Khan dog under en resa till Indien kort efter Noors 13-årsdag.

Värvades av SOE i England

Noor växte upp till en vacker ung kvinna som älskade sagor och arbetade med tidningar och radio för barn. Nazisterna stod för allt vad hon avskydde, och efter invasionen av Frankrike 1940 flydde Noor till England och blev radiooperatör i det brittiska flygvapnet. Hösten 1942 värvades hon av organisationen Special Operations Executive (SOE) som skickade agenter till Frankrike.

Under agentträningen väckte hennes känslighet och idealism tvivel om hur lämplig hon egentligen var. Men i slutändan var det desperata behovet av radiooperatörer viktigare. Dessa klarade sig sällan längre än sex veckor i fält och behövde ständigt ersättas. 

Natten den 17 juni 1943 flögs Noor in i Frankrike. Men en av fransmännen som tog emot planet var dubbelagent och underrättade förmodligen tyskarna. Den 22 juni gjorde Noor sin första radiosändning från en lantbrukshögskola nära Versailles men då svepte redan en våg av arresteringar över SOE:s agenter i Parisområdet. 

Dirigerade vapensändningar

Noor undkom och kunde informera London om den katastrof som drabbat hennes nätverk. SOE ville att hon skulle återvända men hon insisterade på att stanna och rädda vad som räddas kunde. På egen hand dirigerade hon vapensändningar och hjälpte nedskjutna flygare att ta sig ur landet. Av säkerhetsskäl bytte hon ständigt sändningsplats och måste släpa med sig utrustningen i en stor otymplig väska.

En gång på tunnelbanan krävde två misstänksamma soldater att få inspektera väskan. Hon öppnade den, men lyckades lura i dem att det var filmutrustning. En annan kväll behövde hon skicka ett brådskande meddelande till London från en lägenhet och fäste sin över 21 meter långa antennsladd längs ett träd när en tysk officer dök upp bakom henne och undrade om hon behövde hjälp. Noor förklarade att hon skulle vara mycket tacksam och officeren hjälpte henne galant i tron att hon bara var en vanlig musikälskande kvinna.

Greps av Gestapo i sin lägenhet

Men Noor levde på lånad tid. Den 13 oktober väntade en fransk Gestapoagent bakom ytterdörren i hennes lägenhet. Ett våldsamt slagsmål utbröt men till slut lyckades Gestapoagenten dra sin pistol och kalla på förstärkning. Flera tyskar anlände och såg agenten stå på behörigt avstånd från Noor, blödande från handlederna där hon bitit honom, och siktade på henne med pistol medan hon satt upprätt i soffan. 

Det första Noor gjorde när hon förts till Gestapos högkvarter var att smita ut genom ett fönster och hon skulle försökt klättra de fem våningarna ner om inte en tysk vakt dragit in henne igen.

I Noors lägenhet fann Gestapo hennes radioutrustning och en anteckningsbok, full med koder och meddelanden. Trots att hon vägrade avslöja sina fullständiga identifieringskoder kunde Gestapo kapa hennes identitet och i flera månader skickade London agenter och förnödenheter rätt in i tyskarnas händer. Noor förråddes förmodligen av Renée Garry, systern till en fransk SOE-agent. Renée var svartsjuk på att Noor charmat både hennes bror och en annan agent som Renée var förälskad i.

Avrättades i Dachau

På Gestapohögkvarteret lyckades Noor få kontakt med två andra fångna agenter, engelsmannen John Starr och fransmannen Léon Faye och de planlade en gemensam flykt. Starr lyckades stjäla en skruvmejsel när han reparerade en dammsugare och fångarna turades om att lösgöra järnstängerna som täckte takfönstren i deras celler.

Efter att rymningsförsöket misslyckats var Gestapochefen Kieffer nära att låta skjuta dem alla. Han krävde att de skulle underteckna en försäkran om att inte rymma igen. Noor vägrade och skickades till Tyskland där hon hölls kedjad till händer och fötter. Den 13 september 1944 avrättades hon i Dachau. Hennes sista ord var »liberté».

Publicerad i Militär Historia 1/2019

Kanske är du intresserad av...

Läs också