Upphottade Willys för uppdrag i Sahara

Jeepar från USA anpassade för Nordafrikas klimat blev ett verkningsfullt vapen för elitförbandet Special Air Service.

Soldater ur Special Air Service i Willys jeep under ökenkriget i andra världskriget.

Willys i ökenversion med SAS-soldater i Egypten 1942–43.

Idag är brittiska SAS, Special Air Service, liktydigt med eliten bland eliten av världens specialstyrkor. Så var det inte vid dess födelse. Många konservativa militärer såg med förvåning på SAS okonventionella metoder.

Skepsisen vände när förbandet slog till mot de tyska flygbaserna i Nordafrika med sina specialutrustade jeepar och de förstörde hundratals flygplan.

SAS bildades 1941 ur kommandoförband som ingick i Layforce, en kommandobrigad i Nordafrika som skulle landsättas från havet. En ung kapten där, David Stirling, såg luftlandsättning av mindre styrkor som ett alternativ och tilläts utbilda en enhet som gavs namnet L Detachment SAS.

Long Range Desert Group

Stirlings idé var att angripa axelmakternas flygfält och slå ut planen på marken. Styrkan skulle sedan tas tillbaka av Long Range Desert Group, LRDG, vars ursprungliga uppgift var spaning bakom fiendens linjer. De använde beväpnade lätta lastbilar för uppdragen.

SAS första operation blev dock en katastrof. De fallskärmsburna soldaterna spreds över ett stort område och lyckades sedan inte få kontakt med LRDG. Bara 22 av 62 man återkom. Vid följande räder sattes de både in och togs ut av LRDG och antalet utslagna flygplan ökade kraftigt.

Willys-jeepar anpassades

Ett stort steg var då SAS fick tillgång till amerikanska Willys-jeepar, något som gjorts möjligt av Lend-Leaseavtalet 1942. Dessa snabba, lättrörliga fordon modifierades för anfallen mot flygfälten och var betydligt mera lämpade än LRDG:s lastbilar.

Motorns kylning anpassades för det extrema ökenklimatet. Det mesta av kylargallret skars bort för att ge bättre luftflöde till kylaren. En kondensatortank monterades framför gallret på höger sida för att ge större avkylningsyta till ångan.

Vanligen hade man grovmönstrade terrängdäck på bakaxeln, men finmönstrade vägdäck fram. Dessa gav bättre styrning då de inte skar ner i den tunna sandskorpan.

willys okenjeep

Ökenversion av Willys jeep. Vindrutan är borttagen, kylgallret delvis bortskuret och en extra kondensatortank installerad vid fronten.

© Christoffer Rehn

Utrustades med Vickers K gun

För att anfalla flygbaser, men även ge skydd mot anfallande flygplan under marsch, utrustades jeeparna med Vickers 7,7 mm K gun trummatade kulsprutor
i dubbellavettage på motorhuven och baktill. Dessa hade man fått från Royal Air Force.

Med tiden utrustades vissa jeepar med en tyngre beväpning. De fick då en 12,7 mm Browning och bara en enda K gun. Vindrutan togs bort för att ge kulsprutorna ett bättre skottfält och för att undvika avslöjande reflexer av solen.

Vid sidan av den fasta beväpningen hade soldaterna med sig eldhandvapen. Kulsprutepistoler av typ Thompson var populära, men även erövrade tyska MP 40.

Den så kallade Lewisbomben togs fram för uppdragen. Om den lilla sprängladdningen placerades i cockpit eller motorrummet på ett plan räckte det för att totalförstöra maskinen.

Extradunkar på sidorna

För att navigera i öknen, där det ofta saknades landmärken, medfördes en vanlig magnetisk kompass monterad vid föraren. Även denna kom från utrangerad RAF-utrustning. Dessutom hade man en solkompass.

Bränsle för uppdraget medfördes i en mängd extradunkar monterade på sidorna i lastutrymmet. Dessa var självklart en påtaglig brandfara vid strid. Även dunkar med dricksvatten, olja samt livsmedel och förbandsutrustning fanns med. Vid varje sittplats fanns ett nödpaket med förnödenheter.

Målades i "desert pink"

Kamouflageutrustning i form av nät var mycket viktigt då man under marsch dagtid ofta parkerade jeeparna för att undvika att observeras av spaningsflyg.

Målningen var speciell: över den sandfärgade basfärgen sprutades ett fläckigt mönster av grönt, gulvitt och rosa. Den rosa nyansen, Desert Pink, var speciellt lämplig för de ljusförhållanden som rådde i stora delar av öknen och vissa fordon målades helt i denna.

Jeepar modifierade snarlikt SAS användes även av LRDG och av ett annat förband i öknen, No.1 Demolition Squadron. Detta kallades även för Popski’s Private Army (PPA), och sattes upp sent 1942 för att slå ut tyska Afrikakårens bränsledepåer.

Över 300 axelmaktsplan förstördes av SAS i Nordafrika. Det var flera än vad RAF förstörde i luften.

Efter kriget ersattes Willys-jeeparna i SAS av olika typer av Land Rovers. Dessa användes exempelvis i Oman och Irak och är kända som Pink Panther då de målades i ökenrosa.

Publicerad i Militär Historia 5/2015