d'Annunzio startade sitt eget krig
Han var diktaren som blev krigshjälte i första världskriget. Han utnyttjade sin status till att på eget bevåg inta en stad i grannlandet – och göra sig själv till diktator.
Med lite bättre omdöme kunde d’Annunzio ha blivit Italiens ledare.
Redan som ung student upptäckte Gabriele d’Annunzio sin naturliga fallenhet för två saker: att skriva och att kopulera. Som sextonåring gav han ut sin första diktsamling Primo Vere och inledde i samma veva ett liv av utsvävningar. Han var en kort, charmerande diva som alltid skulle leva högt över sina tillgångar.
d’Annunzios diktande slog an italiensk nationalism och var samtidigt närmast pornografiskt. Han diktade, skrev romaner, noveller, tidningsartiklar, tusentals brev samt ett par filmmanus och några operaliberetton. I det nyligen enade Italien spred d’Annunzios dikter ett enhetligt språk över landet.
År 1895 inledde han en stormig affär med en känd skådespelerska och paret levde som internationella superkändisar. Hans verk hamnade på Vatikanens listor över förbjudna böcker och han blev invald i parlamentet.
1910 flydde han undan gäldenärer till Paris där han skrev manus till filmen Cabrira om Rom och Kartago. Filmen introducerade »den romerska saluten» som d’Annunzio uppfunnit och som skulle mutera till nazismens Hitlerhälsning.
Frivillig i första världskriget
Han återvände till Italien när första världskriget bröt ut och propagerade för Italiens inträde i kriget. Till skillnad från många andra av tidens krigshetsare sökte sig d’Annunzio till slagfälten och var nära döden flera gånger. Han tjänstgjorde som stridsflygare och miste ett öga i en olycka.
Italien led ett avgörande nederlag i oktober 1917 vid Caporetto (i dagens Slovenien). Fronten bröt samman och Venedig hotades. d’Annunzio blev då inblandad i en plan för att slå tillbaka. Österrikiska fartyg låg för ankar i Bakar, djupt inne i en vik. Tanken växte fram att angripa dem med MAS torpedbåtar. De var kända för vågade räder och hade tidigare sänkt österrikiska slagskepp.
På kvällen den 10 februari 1918 gled tre MAS in mot Bakar och avfyrade sex torpeder. En av dem skadade ett lastfartyg, de andra trasslade in sig i nät. Trots det skrala resultatet av räden lämnade d’Annunzio en boj dekorerad med en dikt efter sig. »Hånet vid Bakar» fick stor moralisk betydelse.
d’Annunzio (till höger) utförde flera djärva flygräder under första världskriget och var ofta nära döden. Bild från september 1915.
Invaderade Fiume
Tre månader före krigsslutet ledde d’Annunzio en flygräd mot Wien. I elva robusta Ansaldo SVA flög man närmare 120 mil för att fälla över 50 000 flygblad. De var skrivna av d’Annunzio på högtravande Italienska. Få i Wien förstod ett ord, men d’Annunzio blåste upp det hela till ytterligare en moralisk seger.
När Italien gick med i första världskriget lovades de att få ta över den nuvarande kroatiska kusten som tack, men 1919 drogs löftet tillbaka. d’Annunzio rasade över sveket och tog saken i egna händer.
I spetsen för 2 500 »legionärer» marscherade han den 12 september 1919 in i Fiume (nu Rijeka i Kroatien) för att, som det hette, skydda stadens stora italienska befolkning.
Mot vad var oklart. En garnison av britter och fransmän ur den internationella styrka som fanns i staden evakuerades och d’Annunzio förklarade att Fiume som tidigare varit österrikisk (och varit på väg att bli jugoslavisk) nu var italiensk.
Gabriele d'Annunzio (med käpp) i Fiume 1919, omgiven av soldater som stött honom under invasionen av staden.
Utropade staten Carano
d’Annunzio hade inga som helst befogenheter för sitt tilltag. Efter några turer var han ledare (deuce) för Republiken Carano, och stod på en balkong och gjorde romersk salut för jublande legionärer. Republiken skulle vara en kooperativ stat, samtidigt protofascistisk och syndikalistisk. Den skulle vara liberal vad gällde religion, sexualitet och äktenskap. Det enda främmande land som erkände Carano var Sovjetunionen.
d’Annunzio sade sig planera en march mot Rom eftersom hela Italien borde ledas som hans egen lilleputtstat. Det fick italienarna att till slut tröttna på hans tilltag som ställt till problem för dem på den internationella scenen.
I december 1920 angrep italienska trupper och flottan sköt prick på d’Annunzios kontor. Efter att ett femtiotal legionärer stupat kapitulerade Carano den 30 december. d’Annunzio åkte hem för att engagera sig i den italienska politiken. Kanske som konkurrent till Mussolini?
Den 13 augusti 1922 föll d’Annunzio ut genom ett fönster. Han överlevde, men fallet knäckte hans politiska engagemang. Med en generös pension från Mussolini drog han sig tillbaka till sitt slott vid Gardasjön där han ägnade sig åt orgier, diktande och kokain. Han adlades och
jublade över Mussolinis angrepp på Etiopien, men var mycket skeptisk till pakten med Hitler.
Den 1 mars 1938 dog han av ett slaganfall. Han begravdes stilenligt i ett mausoleum på sin tomt.
Publicerad i Militär Historia 3/2016
