Det strategiska bombanfallets fader
Första världskriget var inte bara en uppvisning i mänskligt vanvett utan också i mänsklig uppfinningsrikedom och nytänkande. Industrin gav oss corned beef, dambindor och blixtlås. Och Peter Strasser gav oss det strategiska bombanfallet.
Chefen för den tyska luftskeppsflottan, Peter Strasser, var först med strategiska bombanfall.
Peter Strasser föddes i Hannover den 1 april 1876. Vi vet lite om hans barndom men han kom från den framväxande borgarklassen. Han var duktig i skolan och efter studenten tog han vid femton års ålder värvning i flottan.
Den raskt växande kejserliga flottan var under det sena 1800-talet en karriärväg för unga välutbildade män med teknik i blick. Trots sin blygsamma härkomst blev Strasser löjtnant vid nitton års ålder.
Han tjänstgjorde som teknisk officer på olika fartyg och seglade världen runt. Han blev med tiden en erkänd expert på slagskeppsartilleri och fick tjänst i den tyska marinstaben. Där mötte han amiral Tirpitz som uppmuntrade sina unga teknokraters experiment med ubåtar och luftskepp.
Chef för marinens luftskepp
Strasser lärde sig att flyga 1913 och blev samma höst chef för marinens luftskeppsavdelning, ett experimentförband på teknikens spjutspets. Hans föregångare hade dött i en av världens första zeppelinarolyckor med dödlig utgång och Strasser såg först sin befodran som ett bakslag men fick sakta upp ögonen för luftskeppens möjligheter.
På Nordholtz flygbas utanför Bremen började han utveckla sina idéer om vad luftskeppen kunde tillföra det moderna, totala kriget.
I början av första världskriget spanade luftskeppen efter brittiska örlogsfartyg. Strasser flög över sjöslaget vid Helgoland men visste att han kunde uträtta mer.
Fotografier från den här tiden visar en karl med smala axlar, djärv frisyr och genomträngande blick, inte olik teckningar av Jules Vernes-karaktären kapten Nemo. En karismatisk och krävande chef som var både våghals och visionär.
Trots att Strassers luftskepp var långsamma och känsliga för både hårda vindar och brand så växte tanken om att fälla bomber från dem. Inte bara mot fartyg, som var förhållandevis små och dessutom sköt tillbaka, utan mot större och viktigare mål. Hamnar, fabriker, städer.
Den skadskjutna zeppelinaren LZ 76 nödlandade i Essex 1916 efter ett bombanfall mot London.
Ett ton bomber mot engelska hamnar
Den första flygbomben hade kastats från ett litet italienskt flygplan 1911 och framgångsrikt skrämt slag på några libyer. Vad kunde man då inte åstadkomma med ett över hundra meter långt luftskepp?
Natten mellan den 19 och den 20 januari 1915 fällde två luftskepp drygt ett ton bomber mot engelska hamnar. Fyra personer dödades, sexton skadades och de materiella skadorna uppgick till ett värde av 7 740 pund.
Strasser hade öppnat Pandoras ask.
Inledningsvis nöjde tyskarna sig med att bomba militära mål men så fort man rett ut det moraliska i att bomba barn och kyrkor så gav man sig på även större städer som London och Paris.
Totalt fällde de tyska luftskeppen drygt 500 ton bomber under första världskriget – ingenting mot vad som väntade i det kommande kriget: den 30 maj 1942 skulle Köln träffas av tre gånger så många bomber på en natt, och förlustsiffrorna skulle stiga från de 500 som Strassers bomber dödade under tre år till 10 000 döda per räd.
Deltog själv i räderna
Strasser var ilsket självständig, svår att ha att göra med och fostrade en kåranda bland sina ”luftens riddare” som idoliserade honom. Han deltog i minst en räd per månad och var nära döden flera gånger.
Han arbetade med bland andra Hugo Eckner som åren efter kriget skulle sätta många prestandarekord för luftskepp och kände givetvis greve Zeppelin själv. I november 1916 fick han titeln ”ledare av luftskeppen”.
Den 15 augusti 1918 ledde Strasser luftskeppet L70 mot den engelska östkusten när det upptäcktes av en brittisk Airco DH 4. Lite finns sagt om striden men L70 störtade i havet utanför Norfolk.
Varken Strasser eller några av de 22 övriga besättningsmännen överlevde. Han blev 42 år gammal.
Strassers teorier kring bombkriget och dess möjligheter var revolutionerande. Han sa att det inte fanns något fegt i att angripa fienden ”där hans hjärta slog” och viftade bort alla invändningar om civila offer. ”I dag finns inget som kan kallas icke-kombattant. Modernt krig är totalt krig.”
Han satte tonen för ett århundrade av blitzar, rullande åska och atombomber. Pandoras ask var öppnad och gick inte att stänga.
Publicerad i Militär Historia 4/2013