Kemal Ataturk – generalen som byggde Turkiet

Han hade en bergfast tro på sin egen förmåga, vare sig det gällde att försvara en strandremsa vid Gallipoli eller omdana ett helt samhälle. Kemal Atatürk var officeren som skapade Turkiet ur ett sönderfallande imperium.

mustafa kemal inspekterar trupper 1920 talet

Kemal Atatürk inspekterar turkiska soldater i början av 1920-talet.

© The Granger Collection/Polfoto

Han föddes 1881 som blott Mustafa i Thessaloniki som på den tiden låg i det Osmanska imperiet. Mustafas far var tulltjänsteman och han fick sex barn med sin hustru, men bara Mustafa och en syster blev ens tonåringar.

För att misskreditera Mustafa har hans politiska motståndare hävdat att hans far var alban och att hans mor makedonier eller kanske judinna. Men de kom båda från Anatolien, var muslimer och talade turkiska. De var så turkiska man kunde vara i det Osmanska riket.

Fadern dog när Mustafa var åtta men hans familj hade ändå råd att låta honom studera. Vid tolv började han på en militärskola. Det var där han fick tillnamnet Kemal – ”den perfekte” – av en av sina lärare.

Ungturkarnas revolution

Mustafa Kemal utvecklades till en viljestark ung man med genomträngande blå ögon och elegant mustasch. När han fyllde arton flyttade han till Konstantinopel för att studera vid Krigsakademin där eleverna fostrades att tjäna sultanen och religiösa studier var viktiga.

Men Kemal var tveksam till både sultan och religion och började i hemlighet engagera sig i grupper som motsatte sig sultanen. 1905 utexaminerades han som kapten och tjänstgjorde i Syrien och Makedonien.

1908 utbröt revolution i imperiet. De unga turkarna, som revolutionärerna kallades, ville förnya imperiet och stoppa dess sönderfall. Sultanen avsattes och ersattes av en släkting som lovade att lyda ett parlament.

Imperiet leddes nu av en ung elit av intellektuella nationalister och den inte ens trettioårige Kemal gjorde karriär som militär expert. Han gjorde studieresor i väst och tjänstgjorde vid krigsministeriet.

mustafa kemal ataturk 1912 x247O

Mustafa Kemal på en kolorerad bild från 1912.

Mustafa Kemal stred i Libyen 1911

1911 befordrades han till major och fick använda tillnamnet Bey. Samma år angrep Italien det osmanska Libyen och Kemal reste dit. Det var en hopplös kamp, men Kemals libyska stamkrigare uträttade stordåd mot de modernt utrustade italienarna. Men när krig bröt ut på Balkan i oktober 1912 kallades han hem.

Mustafa Kemal Bey var nu 31 år. Han var självsäker, outtröttlig och skoningslös, både mot sig själv och mot andra. Som militär ledde han mer med kraft än finess och kombinerade dådkraft med en säker blick för vad som behövde göras.

Privat var han förtjust i att dricka raki och älskade att dansa vals. Han skulle hela livet älska att läsa och slukade historia, politik och romaner, gärna om det Västeuropa som fascinerade honom.

Balkankrigen 1912–13

Under Balkankrigen 1912–13 rasade det Osmanska imperiets europeiska välde samman. Grekland, Rumänien, Bulgarien, Montenegro och Serbien blev självständiga och bekrigade både varandra och imperiet. Kemal utmärkte sig förgäves i striderna. Efter nederlaget tog en junta makten i imperiet och Kemal, som ansågs besvärlig, skickades till Bulgariens huvudstad Sofia som attaché.

När så första världskriget bröt ut menade Kemal att imperiet borde hålla sig utanför eller förena sig med de allierade. Men juntan smög istället in imperiet i en allians med Tyskland. I mars 1915 försökte allierade slagskepp forcera Bosporen och erövra Konstantinopel. De allierade misslyckades och började istället planera en landstigning på den klippiga Gallipolihalvön.

Slaget om Gallipoli

Kemal kallades hem till sitt möte med världshistorien. Den tyske generallöjtnanten Otto von Sanders som satts att leda försvaret av Gallipoli gav Kemal befälet över en av sina divisioner.

I gryningen den 25 april snavade de allierade i land, övertygade om att turkarna skulle fly i panik.

mustafa kemal ataturk 1922 kriget mot grekland

Kemal Atatürk (i mitten sittande) med sin stab under kriget mot Grekland 1922.

© SZ-photo/IBL bildbyrå

Kemal stod under ett träd på den högsta klippan ovanför stränderna. Hans män började få slut på ammunition men han förbjöd reträtt. ”Medan vi dör kan andra förband och befäl hinna fram och ta vår plats.” Kemals trupper höll de viktiga höjderna och såg till att de allierade inte kunde lämna stränderna.

Mustafa Kemals största misstag

Nu var det Kemals tur att underskatta sin fiende. Den 19 maj beordrade han ett stort motanfall som bara ledde till fruktansvärda förluster, kanske hans livs största misstag. Efter det grävde båda sidor ner sig och månader av tröstlöst skyttegravskrig följde. När de allierade så försökte sig på en ny landstigning i början av augusti anfördes de av den halvt senile general Frederick Stopford som ledde operationen från sin yacht.

Kemal däremot red omkring i stridszonen, sjuk i dysenteri och yr av sömnbrist. Skoningslöst drev han på sina underlydande, avskedade officerare som klagade och förklarade för von Sanders att han borde få leda hela striden. Von Sanders höll med.

I gryningen på landstigningens fjärde dag ledde Kemal ett avgörande anfall. ”Jag har inget tvivel om att vi ska besegra fienden framför oss”, ropade han teatraliskt. ”Men låt mig gå först.” Motanfallet lyckades, de allierade hejdades och fronten låstes fast igen.

Kemal bytte Bey mot Pascha

Gallipoli kom att bli en central del i Kemals egen myt. För australierna och nyzeeländarna han stridit mot blev han symbolen för ”Johnny Turk”: en hedervärd, tapper, fiende värd respekt.

Kemal befordrades till brigadgeneral och kunde byta ut tillnamnet Bey mot Pascha. I april 1916 skickades han till Armenien som kårchef. Kaukasusfronten var en röra där tsarryska arméer avancerade mot ett allt svagare osmanskt motstånd. Kemal vann sina strider men situationen blev aldrig stabil. Till sist räddades osmanerna av att den ryska revolutionen stängde ner hela fronten.

turkarnas intag i izmir 1922 mustafa kemal ataturk JBlYAj

Mustafa Kemal gör honnör när han och den turkiska armén tågar in i Izmir 1922.

Ledde reträtten från Jerusalem

Sommaren 1918 placerades han i Palestina som arméchef. Situationen var förtvivlad. Den osmanska fronten var ”tunn som en sytråd” och när britterna gick på offensiven kollapsade den. Jerusalem föll och Kemal ledde reträtten.

I norra Syrien fick osmanerna stopp på britterna, mycket för att man nått bergen mot Anatolien, det turkiska kärnlandet.

Den 30 oktober 1918 slöts ett vapenstillestånd. Det Osmanska riket var krossat. De allierade ockuperade Konstantinopel, grekiska trupper landsteg i Izmir och i rikets östra delar rådde kaos. Kemal blev mot sin vilja utnämnd till generalinspektör för armén men fick ingen verklig makt.

Kemal blev politiker i uniform

Det är i efterhand svårt att följa Kemals beslutsprocesser, men det är under denna tid han tar beslutet att förvandla sig från militär till en politiker i uniform som skulle kämpa för turkarna som folk, inte för deras havererade imperium.

Den 19 maj 1919 avseglade han till Samsun på den turkiska nordkusten och manade till motstånd mot de allierade. För det dömdes han till döden i sin frånvaro.

Under våren 1919 lades grunden för en självständig turkisk stat. Kemal var en av dess ledande figurer och statens första allierade var det nyfödda Sovjetunionen som bistod med vapen och pengar. Det fanns nu en turkisk regering i Ankara och en i Konstantinopel.

Samtidigt avancerade grekiska trupper mot Ankara och i öst flammade bittra strider upp med den nyfödda Armeniska republiken. Det var två smutsiga krig, fulla av övergrepp och etnisk rensning. Kemal tog ingen egen del i övergreppen men valde säkert att blunda för en del saker.

I efterhand skulle han envist undvika problemet och istället lika envist tala om försoning och se framåt. I öst angreps Armenien även av Sovjetunionen och upphörde att existera som stat.

Utnämnd till fältmarskalk och Gazi

I oktober 1920 dog Greklands kung och kriget gick ner i intensitet medan grekerna ägnade sig åt interna bråk. Först i juli 1921 anföll grekerna igen. De kom allt närmare Ankara men Kemals armé lyckades till sist stoppa dem.

Turkiet var räddat och Kemal utnämndes till fältmarskalk med rätt att lägga titeln Gazi – krigare – framför sitt namn.

Turkiskt motanfall nådde Konstantinopel

Under vintern 1921 blev grekerna mer och mer isolerade, deras allierade var trötta på kriget. Kemal vägrade att sluta fred och fortsatte att bygga upp armén. Men först i augusti 1922 gick han till motanfall. På en vecka var den grekiska armén uppriven och retirerade och lämnade brända byar och städer efter sig.

Den 9 september nådde turkarna Izmir, den grekiska huvudorten på fastlandet. Kemal hotade med dödsstraff om icke stridande skadades men trots det brändes delar av staden, ärkebiskopen lynchades och många människor dödades. Den turkiska armén marscherade vidare mot Konstantinopel som evakuerades av britterna. Till sist gick Kemal med på vapenvila. Krigsslutet ledde till stora folkomflyttningar och stor bitterhet på båda sidor.

Mustafa Kemal statschef i Turkiet

I oktober 1923 utropades det självständiga Turkiet med Kemal som statschef. Demokraten Kemal styrde en enpartistat och menade att oppositionen mot honom var så pass konservativ och religiös att den inte tillförde något i den ”marsch mot republik, civilisation och utveckling” han satt igång.

För Kemal hade bestämt att Turkiet skulle bli en europeisk stat och inget skulle få stoppa honom. Han införde en lagstiftning som inte stödde sig på Koranen och avskaffades kalifatet som styrt islam i nästan 1 300 år.

Den muslimska världen var i chock, men för Kemal var kampen mot religionens politiska makt viktig. Som han såg det var religion en privatsak och ”lata och värdelösa präster” skulle inte leda en modern stat. Och ”en härskare som behöver religion är en vekling”, kunde han dundra.

Diktator med fredlig utrikespolitik

På många sätt var Kemal en diktator som uppblåst av gränslös självsäkerhet ville påtvinga sitt folk en ljusare framtid. Trots det hade han inget till övers för 1930-talets diktatorer. Han föraktade Mussolini och betraktade Hitler som efterbliven. Han drev en fredlig utrikespolitik och lyckades normalisera relationerna till sina forna fiender, alla utom armenierna, en konflikt han aldrig fick rätsida på.

mustafa kemal ataturk president alfabet FWAX5EI9rALqOkEJ

Som president bytte Kemal Atatürk ut det arabiska alfabetet mot det latinska 1928.

© SZ-Photo/IBL bildbyrå

Utbildning och jämställdhet

Inrikespolitiskt var Kemals hjärtefrågor utbildning och jämställdhet. Han införde allmän skolgång för båda könen, grundade universitet och ett slags vuxenskola. 1928 bytte man på ett halvår ut det arabiska alfabetet mot det latinska. Kemal for runt i byskolor och höll lektioner för unga flickor. På några år ökade läskunnigheten i Turkiet från 10 till 70 procent.

Kemal förbjöd polygami och införde kvinnlig rösträtt. Ett samhälle som ansåg det ena könet som överlägset var handikappat, förklarade han.

Inget område klarade sig undan Kemal. Han drev på för att folket skulle bära västerländska kläder och förbjöd vissa traditionella muslimska plagg. Att bära hatt och kostym var ett ”tecken på civilisation”. Han grundade konstmuseer och beställde både en opera och en koran på turkiska.

Kemal ledde landet genom 1930-talets ekonomiska kriser och bedrev ett slags statskapitalism som förstatligade och kommenderade fram infrastruktur med ena handen och drev på utvecklingen av privat företagsamhet med den andra.

Kemal får namnet Atatürk

I samband med att man 1934 delade ut efternamn till alla turkar så passade parlamentet på att lagstifta om att Kemal skulle få bära det unika efternamnet Atatürk, ungefär ”turkarnas (för)fader”. Kemal, som alltid hade ett öga på historiens dom, hade inget att invända.

Våren 1938 började Kemals hälsa vackla. Han led av skrumplever orsakad av ett energiskt drickande. Den 10 november avled han i Istanbul. Hans kropp transporterades till Ankara där den placerades i en marmorkista på Etnografiska museet. Där fick den ligga till 1953 då den flyttades till ett mausoleum där ”turkarnas fader” nu vilar i en 42 ton tung sarkofag. Vid det laget var Turkiet en fungerande demokrati och medlem i Nato.

Publicerad i Militär Historia 9/2012