Slaget vid Omdurman
År 1898 började Kitcheners 25 000 man (varav 8 000 britter) marschera mot mahdins huvudstad Omdurman för att hämnas Gordon och säkra den brittiska överhögheten över Sudan. Mahdi Abdullahs trupper drog sig tillbaka till Omdurman där han samlade en jättelik armé på uppskattningsvis 50 000–100 000 man för att möta inkräktarna.
I gryningen den 2 september gick de mångdubbelt större sudanesiska styrkorna till anfall mot Kitcheners befästa läger. Det blev en ojämn kamp till sudanesisk nackdel, vilken enklast kan beskrivas som en masslakt.
På ena sidan stod en väldisciplinerad, brittiskledd armé med moderna gevär och artilleri, bland annat i form av kanonbåtar på Nilen. På den andra en löst sammanhållen, numerärt större styrka med äldre vapen, allt från spjut till antika gevär.
Kulsprutor och kavallerichock
Dessutom hade Kitchener ett toppmodernt vapen som fick fullt spelrum: maximkulsprutan. Det var ett dåtida högteknologiskt massförstörelsevapen som britterna ansåg lämpat för att hålla uppstudsiga infödingar kort. Ännu kunde ingen föreställa sig att detta vapen bara några år senare skulle användas på europeisk mark, i ett krig mellan ”civiliserade” stater.
Efter det misslyckade sudanesiska anfallet drev Kitchener tillbaka fienden och erövrade Omdurman. En brittisk brigad hamnade dock i svårigheter på grund av ett sudanesiskt motanfall, men räddades bland annat genom den sista storskaliga kavallerichocken i krigshistorien. Den utfördes av 21. Lancers, i vilken bland annat en viss Winston Churchill ingick.
FÅ MILITÄR HISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!
Sudaneserna tros ha förlorat någonstans mellan 30 000 och 50 000 man i döda, sårade och fångar, medan de brittiska förlusterna uppgick till färre än 50 döda och cirka 400 sårade. Slaget vid Omdurman blev symbolen för de brittiska framgångarna i Sudan, även om det sista motståndet inte kvästes förrän följande år.
Fashodaincidenten
På hemväg från Khartoum med sina trupper blev Kitchener huvudperson i sekelslutets största internationella kris, Fashodaincidenten, som höll på att leda till krig mellan Storbritannien och Frankrike. Bakgrunden var att en fransk expditionsstyrka på 132 man under major Jean-Baptiste Marchand i juli 1898 nådde fram till fortet Fashoda i Sudan i övre Nildalen.
Kitchener skyndade till platsen med en styrka understödd av kanonbåtar för att köra bort fransmännen från vad britterna betraktade som sitt intresseområde. Det var en öppen utmaning mot britterna om det koloniala inflytandet över Östafrika.