© Robert Hunt Library/Windmill Books/UIG/Getty

Tysk krigsfånge

Den första fasen varade från 1 till 17 juli och utmärkte sig med en serie brittiska och franska offensiver. Bara under den första dagen stupade och sårades närmare 60 000 brittiska soldater – vilket gör det till den enskilt svåraste förlusten på en dag i den brittiska arméns historia. Tyskarnas motsvarande förluster var knappt över 10 000. Här ger brittiska soldater vatten till en sårad tysk vid La Boisselle, där man hade tagit 123 krigsfångar.

© Robert Hunt Library/Windmill Books/UIG/Getty

Öronbedövande smäll

Slaget vid Somme inleddes den 1 juli med att minor detonerade under de tyska frontlinjerna vid Albert. Smällen ska enligt uppgift ha hörts i London – och räknas till ett av de högsta ljuden som människan har skapat. Här syns krevaden under tyskarnas fortifikationer vid Hawthorn Ridge Redoubt, där brittiska tunnelenheter hade grävt ner 18 000 kilo sprängmedel. Strax efter detonationen började artilleriet beskjuta de tyska ställningarna, varpå infanteriet stormade fram. Minornas kratrar hamnade under häftig kulspruteeld, och många brittiska soldater mejades ner i de djupa groparna.

© Imperial war museum

Iscensatta stormningar

Kanadensiska soldater lämnar skyttegraven för att till synes storma mot fienden. Fotografen var kanadensaren William Ivor Castle, som låg bakom flera av första världskrigets ikoniska bilder. Denna visades upp i London som att den vore genuin. Även idag dyker Castles bilder upp utan att belysa att det rör sig om en fingerad händelse. Detta, och många liknande fotografier, är i själva verket uppställda scener långt från frontlinjerna, som har fått illustrera slaget vid Somme.

© Robert Hunt Library/Windmill Books/UIG/Getty

Hylsor på hög

Bara under veckan som ledde till slaget vid Somme lät britterna 1,7 miljoner granater regna över tyskarna. Här syns ett litet antal av alla de granathylsor som avfyrades vid Fricourt. Meningen var att förstöra tyska skyttegravar och taggtrådshinder, så att infanteriet kunde rycka fram lättare. Men runt en av tusen av granaterna var av undermålig kvalitet och detonerade redan i eldröret. Orsaken var att britternas massproduktion av tändrör var förhastad. Följden blev att vissa artillerister avlägsnade tändrören innan avfyrning, varpå granaterna inte briserade vid nedslag. Än idag hittas flera odetonerade granater i området, varför det delvis har stängts av för allmänheten.

© Robert Hunt Library/Windmill Books/UIG/Getty

Artilleriutnötning

Intensiv artillerbeskjutning gav britterna framgångar på flera håll, bland annat vid Bazentin Ridge och Delville Wood. En ny taktik som tillämpades vid Somme var krypande spärreld i stor skala som röjde vägen framför infanteriet. Spärrelden avancerade 50 meter varje minut och fotsoldaterna skulle hålla ett säkert avstånd på över 100 meter för att undvika vådabekämpning. Men vid många platser var ingenmansland smalare än så, varpå soldaterna hamnade under egen eld när de nådde fiendens skyttegravar. Britternas artilleri bestod till huvudparten av haubitsar, men också större kanoner. Här en rälsmonterad BL 12-inch Mk IX W järnvägspjäs vid Méaulte.

© Robert Hunt Library/Windmill Books/UIG/Getty

Stridsvagnar på slagfältet

Den 15 september 1916 påbörjades slagets tredje fas när stridsvagnar sattes in för första gången i historien – i anfallet mot Flers-Courcelette. Tanken var att vagnarna skulle ge understöd till infanteriet. Här har en Mark I-tank bidragit till 122. brigadens erövring av östra Flers. Men insatsen var en taktisk besvikelse. Av de 50 vagnarna som fanns i Frankrike deltog 49 i anfallet, varav 37 nådde frontlinjen. Enbart 27 avancerade bakom tyskarnas linjer, och 6 av dessa kom fram till sina mål. Dagen därpå fanns bara 3 vagnar kvar i körbart skick.Stridsvagnar på slagfältet

© Robert Hunt Library/Windmill Books/UIG/Getty

I väntan på eldupphör

Slagets andra fas varade från juli till september. Under sommaren skördade fler attacker tiotusentals brittiska soldaters liv, men britternas taktik förbättrades så småningom. På sina håll körde framryckningen fast mot tyska motattacker, och gick över till veckolånga skyttegravskrig och bombardemang från artilleri och flyg. Här väntar brittiska soldater ur gränsregementet i enkla skyddsrum nära Thiepvalskogen.

© Imperial War Museum/Getty

Seger eller förlust

För eftervärlden exemplifierar slakten i slaget vid Somme den militära inkompetensen i första världskriget. Under kampanjen hade det brittiska imperiet förlorat 420 000 soldater jämfört med fransmännens 200 000 döda. På andra sidan nådde tyskarnas förluster 450 000, och de överlevande drog sig tillbaka till Hindenburglinjen. Samtidigt blev den brittiska armén en mer effektiv krigsmaskin. Nya taktiker och
strategier med luftunderstöd och bombflyg, krypande spärreld och stridsvagnar bidrog till de allierades framgångar senare i kriget.

Publicerad i Militär Historia 2/2021

FÅ MILITÄR HISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!