Hemingway vid fronten
Författaren Ernest Hemingway deltog i fyra krig, både som krigskorrespondent och med gevär i hand. Arton år gammal blev han den förste amerikan som sårades vid den italienska fronten i första världskriget.
Hemingway med gevär vid fronten i spanska inbördeskriget 1937.
Många av oss känner Ernest Hemingway (1899–1961) som en av förra århundradets bästa författare med en ojämförlig språklig skärpa, i synnerhet i sina noveller. I sina böcker anknyter han till machoämnen som tjurfäktning, fiske, jakt, supande – och krig.
Hemingway deltog personligen i hela fyra krig, både som krigskorrespondent och som menig soldat. Som ung journalist anmäler han sig frivilligt till en halvårslång period som ambulansförare åt amerikanska Röda korset. Han avseglar från New York den 23 maj 1918.
När de unga frivilliga anländer till Paris möts de av ett massivt bombardemang från tyska kanonställningar. Hemingway ser sin chans att skriva ett dramatiskt ögonvittnesreportage åt Kansas City Star, där han har en halvårslång lärotid bakom sig.
Han tar en taxi ut till området där bomberna faller och får bland annat se Madeleinekyrkan sprängas av en granat.
Ammunitionsfabrik exploderar
Från Frankrike beordras Hemingway till Milano. Samma dag som han kommer dit exploderar en ammunitionsfabrik, så han får genast fullt upp. Sitt elddop får Hemingway när han bär sargade kroppar och avslitna lemmar till ett temporärt bårhus.
Italien är ett land i krig, så det är huvudsakligen kvinnor som arbetar på fabriken. Det gör ett outplånligt intryck på den 18-årige Hemingway att gå omkring bland de utspridda och lemlästade kvinnokropparna.
Arbetet blir emellertid snart enformigt; Hemingway delar ut choklad och cigaretter till de stridande soldaterna. Själva krigsskådeplatsen är vid fronten längst upp i norr, där det italienska kungadömet utkämpar bittra strider mot det österrikiska kejsardömet.
Skadad av granat
D en 8 juli 1918, efter bara en månad i Europa, blir Hemingway svårt sårad i Fossalta di Piave. En österrikisk granat exploderar cirka en meter från honom. En man som står mellan Hemingway och nedslagsplatsen dör direkt. Mannen tar visserligen upp en del av sprängkraften, men Hemingway skadas ändå allvarligt.
Han blir så chockad att han inte känner någon smärta. I stället bär han en sårad soldat till en förstahjälpen-post. Först då inser han hur illa tilltygad han är, och han svimmar. Senare konstateras det att han har 237 sår på benen.
Hemingway som 18-årig skadad soldat i Italien.
”Vi tog av byxorna och de gamla benen satt kvar. Men som de såg ut! Folk förstod inte hur jag kunde gå 150 meter med hål genom båda knäna, två stora hål i högerskon och dessutom en tyngd att bära på”, skrev han från sjuksängen i ett brev till sina föräldrar.
Hemingway medaljeras
Hemingway återhämtar sig sakta på Röda korsets sjukhus, där han förälskar sig i en vacker sjuksköterska, den 26-åriga Agnes von Kurowsky. Hon har beskrivit att han var så rädd för att läkarna skulle amputera hans skadade ben att han låg i sängen och grävde ut granatsplittret med en fickkniv.
Den 18-årige Hemingway blir den förste amerikanen på den här fronten som såras allvarligt. För sin insats får han både den relativt vanliga medaljen Croce di Guerra och den något mer spektakulära Medaglia d’Argento al Valore.
Den 21 januari 1919 reser Hemingway tillbaka till USA på ett truppfartyg. Han får 1 400 dollar som kompensation för skadorna som han ådragit sig. Pengarna använder han till att vara ledig ett helt år.
Hemma i Oak Park haltar han omkring med käpp, iklädd uniform och naturligtvis med medaljen på bröstet. Han reser också runt och håller föredrag för tio dollar styck. Under dessa viftar han med de nedblodade byxorna som han hade på sig den där dagen. I stigande grad antar han en identitet som tuffing, veteran och äventyrare.
Två romaner om första världskriget
Med tanke på att Hemingway använder sig av sina erfarenheter från första världskriget i två romaner och åtskilliga noveller är det värt att nämna att hans deltagande i kriget inte varade i mer än ett halvår.
Större delen av denna tid tillbringade han dessutom i en sjukhussäng bland engelska sjuksköterskor. År 1929 gav han ut romanen Farväl till vapnen om sina upplevelser i Italien.
Hemingway for till Spanien 1937 som korrespondent under spanska inbördeskriget. Samtidigt som han deltog vid fronten är han innen i sin mest kreativa period som författare.
Spanska inbördeskriget
S panska inbördeskriget är det andra krig som Hemingway deltar i. Han älskar Spanien och har sedan länge haft på känn att ett inbördeskrig ska bryta ut i landet.
Men först våren 1937 beger han sig till Madrid, då i egenskap av Spanienkännare och krigskorrespondent för North American Newspaper Alliance. Hans första reportage är från den 22 mars, då ett blodigt slag står vid staden Brihuega.
I Spanien arbetar han också tillsammans med en holländsk filmregissör på en propagandafilm för den stridande republiken. Han skriver och talar in texten till filmen med titeln The Spanish Earth.
Den spanska huvudstaden inspirerar Hemingway, som älskar det dekadenta internationella livet på Hotel Gaylord i skuggan av en revolution. Francos trupper står strax utanför stadsgränsen och varje kväll lyssnar Hemingway till häpnadsväckande anekdoter från fronten och hetsiga idealistiska diskussioner. Han ansluter sig helhjärtat till den antifascistiska fronten.
Upplever slaget vid Ebro
Men krigslyckan vänder och året efter lämnar Hemingway Spanien, desillusionerad över att republiken håller på att förlora inbördeskriget. Något av det sista han upplever i Spanien är det fruktansvärda slaget vid Ebro, där 30 000 regeringstrogna dödas på en flodbrädd.
Vissa hävdar att han redan under inbördeskriget fungerade som hemlig agent, knuten till utrikesministeriet och senare CIA.
Åren under spanska inbördeskriget blir hans mest produktiva period. Mellan 1936 och 1940 skriver han ofantliga mängder material med utgångspunkt i kriget och även sin mest omfattande och ambitiösa roman Klockan klämtar för dig (1940), som filmas ett par år senare med Ingrid Bergman och Gary Cooper i huvudrollerna.
Andra kinesisk-japanska kriget
D et tredje krig som Hemingway är med om är andra kinesisk-japanska kriget. Han åker på sin tredje bröllopsresa med Martha Gellhorn, även hon en driven reporter, och de skickar båda hem reportage till två olika tidskrifter.
Åren 1940–41 besöker de fronten vid Guangzhou (Kanton) och låter sig fotograferas tillsammans med den politiske och militäre ledaren Chiang Kai-shek. Kriget får stor internationell betydelse, eftersom det snart leder till att Japan går med i andra världskriget på tysk-italiensk sida.
Andra kinesisk-japanska kriget blev Hemingways tredje krig, och samtidigt hans bröllopsresa med hustrun Martha Gellhorn – även hon korrespondent.
Hemingway förutser och varnar för angreppet mot Pearl Harbor. En kort tid före attacken besöker han flottbasen på Hawaii och konstaterar att den är oerhört utsatt. Arméns och flottans chefer borde skjutas, skriver han i harmsna brev efter angreppet.
Eftersom han förutsåg angreppet mot Pearl Harbor har de amerikanska myndigheterna stort förtroende för honom – och även för hans nästa, fullkomligt bisarra projekt.
På Kuba, där han numera har bosatt sig, inleder han en personlig jakt på påstådda fascistagenter och imaginära tyska ubåtar i farvattnen utanför sitt hem. Han får grönt ljus från de amerikanska myndigheterna att starta den så kallade Crook Factory, en nio man stark kontraspionageenhet som håller till i hans hus.
Han tillåts också utrusta sin fiskebåt med bazookor och granater, så att han kan hitta och sänka eventuella tyska ubåtar som patrullerar i de karibiska farvattnen. Han får tusen dollar i månaden för verksamheten.
Så småningom tappar emellertid myndigheterna tron på hans paranoida projekt. Under denna period framstår Hemingway mest av allt som en äventyrslysten och nedsupen pirat och gerillaledare.
Hemingway och D-dagen
Ä ventyr får Hemingway sitt lystmäte av under det fjärde och sista kriget han deltar i. Redan långt före D-dagen lär Hemingway ha gått ut med att han ville bli den första civilisten som intog Paris.
År 1944 skickas han till Europa för att rapportera om andra världskriget. Han är rasande över att han inte tillåts gå i land tillsammans med soldaterna under landstigningen på D-dagen den 6 juni 1944.
I stället får han följa händelserna på avstånd från ett landstigningsfartyg. Han vill ha en aktivare roll än han hade som skrivbordskorrespondent i Madrid. Det är slut med att bara titta på.
Hemingway hävdar själv att han dödar flera tyska soldater i Normandie den 3 augusti när han kastar ner granater i en källare där tyskar påstås befinna sig. Han går dock inte själv ner i källaren efteråt för att kontrollera uppgiften.
Att han den 22 november skjuter en eller flera tyskar när de angriper ett tillfälligt högkvarter i Hürtgenwald är däremot oomtvistligt.
Hemingway i Frankrike 1944 tillsammans med överste Charles T Lanham, som anses vara förlagan till romanfiguren överste Cantwell i boken Över floden in bland träden.
I fält beskrevs Hemingway av sina soldatkamrater som en modig och äventyrslysten man som tog sig igenom kriget med två fältväskor i bältet, den ena med gin, den andra med vermouth.
Diplomatisk kris med de Gaulle
I augusti 1944 anländer en berusad Hemingway tillsammans med en handfull män till ett nyligen befriat Paris. När de franska soldaterna drar in i huvudstaden lär en tydligt påverkad Hemingway ha suttit och druckit Pernod på Café de la Paix i safaridress och med ett reglementsvidrigt jaktgevär vid sin sida.
Denna historia retar gallfeber på Charles de Gaulle, som krävt att Paris skulle befrias av fransmän ur hans egen armé, vilket leder till en mindre diplomatisk kris.
Under kriget bar Hemingway inte det tecken som visade att han är krigskorrespondent och han anklagades för att bland annat att ha inrättat ett eget högkvarter – med adjutant, kartrum och allt – och för att ha hindrat de officiella styrkornas framryckning.
För att ta sig ur knipan tvingades Hemingway ljuga under ed. Det kan mycket väl ha varit så att hans profetia om att han skulle bli den första civilisten i Paris gick i uppfyllelse, men det skedde med tvivelaktiga metoder som inbegrep kontakter med Washington.
Under manövern satte Hemingway delar av den amerikanska armén i rörelse i onödan och utsatte därmed meniga soldater för livsfara.
Nobelpriset i litteratur
Efter kriget reser Hemingway runt i Frankrike, Tyskland och Italien och skildrar ett utbombat, krigshärjat Europa. Å r 1954 får Hemingway Nobelpriset i litteratur. Hans krigserfarenheter betyder väldigt mycket, dels för hans självbild, dels för hans författarimage.
Det är värt att notera att hans tre bästa romaner – Och solen har sin gång, Farväl till vapnen och Klockan klämtar för dig – alla tar avstamp i krig. Hemingway är bättre än någon annan på att skildra den känsla av meningslöshet som fanns under och efter de två världskrigen.
Hans fascination för skjutvapen blev också hans död. Under sina sista levnadsår lider han av kraftiga depressioner, och under en av dessa stoppar han in ett dubbelpipigt tolvkalibrigt jaktgevär av märket Boss i munnen och trycker av. Ernest Hemingway blev 62 år gammal.
Publicerad i Militär Historia 1/2011
