Det nygrundade Israel började 1948 bygga upp sitt pansarvapen med stridsvagnar från andra världskriget.

Från skrotupplag i till exempel Italien fick man tag på M4 Sherman som skeppades på krokiga vägar till Israel. De saknade kanoner, men man lyckades köpa schweiziska Krupp 7,5 cm pjäser för bergsfästningar som hade varit magasinställda.

Trots att de inte hade fungerande riktmedel gick de hyfsat att använda mot arabstaternas omfattande pansarstyrkor som utgjordes av tidigare brittiska och franska vagnar.

Sherman med kort kanon

Få länder var villiga att exportera vapen till Israel efter självständigheten 1948, men när Frankrike fick problem i Nordafrika ändrades den inställningen. Först såldes Shermanstridsvagnar med den korta 7,5 cm kanonen, men snart kom även exemplar med lång 7,6 cm kanon som bet ifrån sig bra mot de T-34 som Egypten och Syrien nu hade.

För att ytterligare höja Shermans stridsvärde tog man fram en version med en ny 7,5 cm kanon från franska AMX-13 och gav den namnet M50 Sherman. Dessa användes i strid under Suezkrisen 1956. Senare hjälpte Frankrike till att ta fram även M51 Sherman där en kortad version av AMX-30:s 10,5 cm kanon användes.

Både M50 och M51 var operativa i israelisk tjänst in på 1980-talet.

Publicerad i Militär Historia 2/2017