Den avhoppade MiG-15 har precis landat på Kimpoflygbasen.

© USAF

Jakten på MiG-15 – operation Moolah

Under Koreakriget ställdes amerikanerna mot ett nytt lufthot – sovjetiska MiG-15. För att lära sig mer om planet sjösattes operation Moolah där man erbjöd en stor belöning till den pilot som deserterade med sitt flygplan.

19 juli 2018 av Anders Fager

Kapten Dave Williams taxade ut på Kimpoflygfältets startbana i sitt F-86 Sabre. Så snart han erhållit starttillstånd rusade han motorn och började susa fram längs startbanan. Plötsligt fick Williams syn på ett mötande flygplan som var på väg att landa i motsatt riktning på samma bana som han befann sig på. Williams utbrast över radion: »It’s a goddamn MiG!» 

Mycket riktigt var ett nordkoreanskt MiG-15 plan på väg in för landning med den unge löjtnanten No Kum-Sok vid spakarna. Då flygfältets radarsystem för tillfället stängts ned för underhåll den morgonen hade amerikanernas luftvärn missat honom. Genom att hålla sig till banans kanter lyckades piloterna undvika kollision.

Williams, som fick stopp på sitt plan innan banan tog slut, såg hur MiG-planet taxade in och stannade på en ledig plats mellan två F-86:or. No Kum-Sok klättrade ur sitt plan och plockade fram ett fotografi av president Kim Il-Sung som han rev sönder inför ögonen på flygfältspersonalen som snabbt strömmade till.

Koreakrigets utbrott

Den 25 juni 1950 hade Nordkorea på Stalins inrådan inlett offensiven mot Sydkorea. Seoul föll på några dagar och nordkoreanerna stormade söderut medan FN försökte skicka trupper till Sydkoreas hjälp, en operation som snart blev i princip en amerikansk angelägenhet.

Nordkoreas omoderna lilla flygvapen massakrerades på några dagar av amerikanskt flyg som sedan kunde härja som de ville över slagfältet och se till att den nordkoreanska armén körde fast kring Pusan i söder.

Man använde ungefär samma maskiner som i slutet av andra världskriget: P-51 Mustang, F4U Corsair och B-29 Superfortress. Det förekom även jetplan som F-80C Shooting Star och den engelska Gloster Meteor, men dessa skulle visa sig tillhöra en redan föråldrad rakvingad generation.

Den 15 september 1950 gick USA till motoffensiv med landstigningen vid Inchon. Man befriade Seoul, invaderade Nordkorea och tvingade de nordkoreanska styrkorna att fly norrut. 

Ett MiG-15 har fångats av vapenkameran på en amerikansk F-86 Sabre just i skjutögonblicket.

© USAF

USAF hade fullständigt luftherravälde

Även under hela denna period hade USA fullständigt luftherravälde och utnyttjade sitt övertag ungefär som man gjort mot Japan i slutet av andra världskriget. Man bombade allt som rörde sig både på taktisk och operativ nivå. Det enda man inte gav sig på var de nordkoreanska underhållsbaserna inne i Kina.

Snart var hela Nordkorea utom bergen mot Kina i USA:s händer. Det talades om vapenstillestånd när den kinesiska armén den 19 oktober inledde en motoffensiv. Under hårda strider i bedrövligt väder tvingades de amerikanska trupperna att hals över huvud retirera. 

MiG-15 ändrade förutsättningarna

Det var mitt i denna kris som MiG-15 den 1 november gjorde debut med sovjetiska piloter vid spakarna. Dess första offer blev en P-51 Mustang och senare samma dag skrev löjtnant Semjon Chominitj in sig i historieböckerna som den första jetpilot att skjuta ner ett annat jetplan, en F-80C Shooting Star. Nio dagar senare sköts den första MiG-15 ner.

Medan kriget på marken på nyåret körde fast längs 38:e breddgraden rasade luftkriget vidare. F-86 Sabre skickades i stora mängder till Korea för att ersätta den chanslösa P-51 Mustang. 

Under våren utkämpades flygslag med dussintals F-86 och MiG-15 på varje sida över den trakt som kom att kallas »MiG Alley». Efter stora förluster av bombplan tvingades USA att sluta med dagräder.

F-86 Sabre mot MiG-15

På pappret var MiG-15 och F-86 hyggligt jämspelta. Ett MiG-15 kunde alltid stiga ifrån ett F-86 medan på lägre höjd tog F-86:ans bättre stabilitet och mindre svängradie ut sin rätt. MiG-15 hade avsevärt tyngre vapen men sämre sikten.

Men när man jämför prestanda så är det lätt att glömma »mjuka faktorer». MiG-15 var helt enkelt svårare att flyga och F-86-piloten hade bättre sikt bakåt. I händerna på erfarna sovjetiska piloter var MiG-15 jämbördiga F-86, men flugen av dåligt tränade kinesiska och koreanska piloter hade de inte en chans.

USAF återtog övertaget

Snart kom USA över den värsta chocken och med bättre taktik fick man situationen under kontroll även om striderna fortfarande var hårda. MiG-15-eskadrarna var baserade i Kina på flygfält som USA inte fick angripa och många MiG-piloter undkom en säker död genom att klara sig över gränsen. Amerikanska piloter ignorerade gränsen med jämna mellanrum och skyllde på att man varit för sysselsatta med att jaga MiG för att ha koll på kartan.

Striderna vände drastiskt till USA:s fördel i januari 1952 då Sovjet roterade hem sina elitförband och ersatte dem med betydligt sämre utbildade enheter och kinesiska och koreanska eskadrar sattes in. De följande 16 månaderna urartade till en slakt på oerfarna piloter.

Flygförlusterna under Koreakriget är en röra av motstridiga påståenden. Sovjetiska källor hävdar att man sköt ner dryg 1 100 fiendeplan, medan amerikanska källor talar om knappt 150. Runt 650 MiG-15 sköts ner, nästan alla av F-86:or. USA säger sig ha förlorat 78 F-86. Sista krigsåret talas det om att 50 MiG-15 sköts ner för varje förlorad F-86.

Politisk asyl mot en MiG-15

Från amerikanskt håll fanns under kriget ett stort intresse för att kunna undersöka ett MiG-15. Man hade tillgång till delar från störtade plan, men ingen ens hjälpligt hel maskin. Det var först våren 1953, med krigsslutet inom synhåll, som man började leka med tanken på att provocera fram ett avhopp av en MiG-pilot.

Idén kläcktes av allt att döma på flera ställen samtidigt, dels av arméns avdelning för psykologisk krigföring, dels av av journalister som stod nära general Clark som var överbefälhavare i Korea.

Tanken var att helt sonika sprida ryktet bland de kommunistiska flygstyrkorna om att det fanns ett erbjudande om 100.000 dollar (motsvarar närmare 900.000 dollar i dagens penningvärde) och politisk asyl i USA för den pilot som hoppade av med ett MiG-15. Givetvis skulle det vara extra smakfullt om det blev en ryss från de »hemliga» sovjetiska förbanden som hoppade av.

Flygbladet lovar 50 000 dollar till varje pilot som deserterar med ett MiG-15 och
ytterligare 50 000 till den som kommer först.

© Everett/IBL

Detaljerna i den hemliga planen läckte snart till amerikanska tidningar och någon påpekade att den polske piloten Franciszek Jarecki 5 mars hade landat på Bornholm med en polskflaggad skolversion av MiG-15 (Jarecki fick 50 000 dollar och ett amerikanskt medborgarskap. Han försörjde sig till sin pension som fabrikör i Pennsylvania). Men ett polskt skol-MiG var av allt att döma inte bra nog. 

Operation Moolah

Planen, som Clark döpte till operation Moolah (moolah är ett slangord för pengar), godkändes två veckor efter Jareckis avhopp. President Eisenhower var emellertid inte särskilt imponerad av idén då han tyckte det var ovärdigt att be folk svika sina länder.

Flygblad där det erbjöds 50 000 dollar till varje pilot som hoppade av med ett fullt fungerande MiG-15 trycktes på ryska, kantonesiska och koreanska. Man lovade dessutom 50.000 extra till den som hoppade av först. Flygbladen illustrerades med bilder på Jarecki och ett MiG.

Flygblad laddas i en amerikansk M16A1 cluster adapter under Koreakriget. En sprängladdning utlöses av en höjdmätare så att bladen får optimal spridning. 

Tolv miljoner flygblad över Nordkorea

Flygbladen laddades i M16A1 cluster adapters som innehöll 22 500 flygblad vardera. De lastades på B-29:or som natten till den 26 april fällde tolv miljoner flygblad över norra Korea. Samma morgon började förhandlingarna om vapenstillestånd och det sändes ett kort tal av Clark där han lovade avhoppare »ett bättre liv och med riktig ära», översatt till språk alla inblandade begrep.

Talet lovade dessutom en skyddad identitet, ett begrepp som i efterhand visade sig lika obegripligt för de tänkta lyssnarna som vad man kunde köpa för 100 000 dollar.

Det sades att efter fällningen syntes inga MiG till på flera dagar. Andra rapporter säger emot detta. Det finns rykten om oro bland sovjetiska piloter, men det hela kan berott på att det var uselt väder över MiG Valley. I maj fälldes ytterligare 150 000 flygblad över Yalu, men fortfarande utan resultat. Kanske fällde man dem för långt söderut eftersom de flesta MiG var baserade i Kina? Operationen avskrevs som ett misslyckande.

Avhopparen No Kum-Sok.

© USAF

No Kum-Sok landade på Kimpoflygbasen

Men klockan tio på morgonen den 21 september 1953 landade flyglöjtnant No Kum-Sok på Kimpoflygbasen i Sydkorea. Hans »Röd 2057» skapade panik när No missförstod tecknen på landningsbanorna och nästan krockade med kapten Dave Williams startande F-86. 

Väl på marken begärde den nordkoreanske piloten asyl. Dagen därpå var han i all världens tidningar. Han hade däremot aldrig hört talas om den belöning det lockats med fem månader tidigare.

No Kum-Sok förhördes, fick en check och flögs till USA. Senare påpekade han att ett jobb hade varit bättre än en stor summa pengar. Vidare berättade han att fem av hans vänner och nära kollegor i Flygvapnet avrättades på grund av hans avhopp. Hans MiG plockades isär och flögs i delar till Okinawa, där det åter sattes ihop och testades.

Chuck Yeager provflög Kum-Soks MiG-15

Den legendariske testpiloten Chuck Yeager gjorde ett antal flygningar med No Kum-Soks MiG-15. Han försökte pressa den genom ljudvallen, men det visade sig att planet blev en spinnande dödsfälla när det närmade sig mach 1.

USA flög MiG-15 planet till Okinawa, där bilden är tagen. På den japanska ön genomgick planet grundliga tester innan det plockades ned i minsta beståndsdel.

© Everett/IBL

Yeager uppskattade dess acceleration, stigförmåga och topphöjd men var mycket kritisk mot just maskinens instabilitet. Han upptäckte dessutom att värmaren i kabinen var en ständig källa till problem. Piloten tvingades ägna mycket tid åt att reglera klimatet i kabinen och fick ofta torka kondens eller skrapa frost från insidan av huven. »Ett svårfluget plan som dödat många piloter», var Yeagers slutomdöme.

Planet på museum i Ohio

Efter ett par veckors tester frågade man Nordkorea om de ville ha tillbaka planet. När man inte fick något svar så användes det till fler tester i USA innan det hamnade på museum i Dayton, Ohio.

Den nordkoreanska piloten No Kum-Sok acklimatiserade sig snabbt till livet i USA och kom att utbilda sig till och arbeta som flygingenjör. 1996 publicerades självbiografin A MiG-15 to Freedom och år 2000 drog sig No tillbaka till ett lugnt pensionärsliv i Daytona Beach, Florida, där han lever än idag.

Publicerad i Militär Historia 3/2017

Kanske är du intresserad av...

Läs också