Sverige betraktas i dag som en fredsnation som inte varit direkt inblandat i ett krig sedan 1809. Men svenskar har i högsta grad fortsatt ingå i väpnade konflikter världen över.

Många deltog i det finska inbördeskriget, i vinterkriget, i båda världskrigen. 550 frivilliga svenskar stred i det spanska inbördeskriget. Också under kalla kriget fanns det svenskar som frivilligt reste för att strida i annat land.

Svante Grändes starka rättvisepatos

Svante Grände, en prästson och före detta Uppsalastudent, tog till vapen i både Chile och Argentina.

Grände föddes 1947 och växte upp i en prästgård i halländska Tvååker, där hans far var kyrkoherde. Familjen var intellektuell och Grände fick goda betyg i skolan, men han tyckte om att ifrågasätta sina lärare.

SVENSKARNA SOM GJORDE SKILLNAD – I MILITÄR HISTORIAS NYHETSBREV

Fadern var konservativ och Grände kom allt mer att utmana även hans politiska åsikter. Hemifrån fick Grände dock även sin kristna tro och ett mycket starkt rättvisepatos, som han behöll livet ut.

Gerillakrigare från MIR

Gerillakrigare från MIR var aktiva i Chile ända in på det sena 1980-talet.

©

Det var en resa till USA som först introducerade Svante Grände i djupa orättvisor och gjorde honom politiskt medveten.

1965 kom han som 17-årig utbytesstudent till Kalifornien. Han såg de många umbäranden som svarta, ursprungsbefolkningen och fattiga i USA drabbades av. Samtidigt eskalerade Vietnamkriget.

Som många andra i sin generation påverkades Grände starkt av Vietnamfrågan och andra politiska händelser under 1960-talets sista år. Ett flitigt resande gjorde att han fick egna intryck och kunde utveckla sina tankar.

På våren 1968 studerade han franska i Frankrike och hamnade mitt i den stora studentrevolten, där han lyssnade på gatuagitationen och bevittnade politiskt våld. Han gjorde flera turer till det postkoloniala Algeriet och besökte Tjeckoslovakien under Pragvåren.

Träffade andra radikala kristna

Grände blev allt mer intresserad av en socialt engagerad kristendom, där man betraktade tron som ett verktyg i kampen för en bättre värld.

Han deltog i en kristen ungdomskonferens utanför Genève 1967 och när Kyrkornas Världsråd arrangerades i Uppsala sommaren 1968. Där mötte han likasinnade, radikala kristna från andra länder, som ansåg att befrielsekampen ibland också måste föras med vapen i hand.

Efter att ha gjort militärtjänstgöring i Uppsala stannade Grände kvar i staden och studerade hydrologi och historia vid universitetet.

Solidaritetsgrupper och demonstrationer

Han engagerade sig i solidaritetsgrupper, medverkade i demonstrationer och pratade politik på rödvinsfester i studentkorridorer. Men han ville göra något mer.

23 år gammal såg han en annons i Dagens Nyheter från organisationen UBV, Utbildning för biståndsverksamhet, som skickade svenskar till praktikarbete i Latinamerika. Efter en förberedande termin på folkhögskola reste Grände med bananbåt till Colombia i UBV:s tjänst. Så småningom lyckades han ta sig vidare till Chile.

Polariseringen växte

1970, ett år innan Grändes ankomst till Chile, hade socialisten Salvador Allende och väns-terkoalitionen Folkfronten vunnit presidentvalet i landet.

Allende styrde om politiken för att gynna samhällets fattiga och utsatta, på bekostnad av den traditionella elitens privilegier. Polariseringen växte mellan regeringen och den USA-stödda politiska högern, som konspirerade med armén.

Militärkuppen i Chile

Militärkuppen i Chile 1973 blev startskottet för Pinochets diktatur. Här rullar stridsvagnar mot Moneda-palatset i Santiago.

©

Grände fick praktikarbete i ett statligt skogsbolag som nyligen bildats i södra Chile, där han organiserade alfabetiseringskurser för skogsarbetarna.

Han bodde i en enkel stuga uppe i bergen nära den argentinska gränsen och vandrade mellan byarna.

Medlem i MIR

Även chilenska vänsteraktivister volontärarbetade i kurserna. Ett flertal av dem var medlemmar i MIR, Revolutionära vänsterrörelsen, som ville föra en långt mer radikal politik. Så småningom blev Grände själv medlem i MIR och fick täcknamnet »Julio». Hans politiska hängivenhet växte och kampen blev allt.

I augusti 1973 bildade MIR de första militanta cellerna i skogsbolagets område där Grände bodde. Han och andra medlemmar genomförde stridsövningar. Men arbetet nådde inte långt.

Den 11 september 1973 utförde general Augusto Pinochet och den chilenska armén en militärkupp mot regeringen.

President Allende förskansade sig i sitt presidentpalats och dödades när byggnaden intogs. Ett skräckvälde utbröt där tusentals oppositionella arresterades, torterades och mördades. Grände hörde på radion hur armén krävde att alla utlänningar måste anmäla sig på närmaste polisstation.

Smärta och bitterhet

Istället tog han sig upp i skogsområdet och mötte sina kamrater från MIR. Beväpnad med pistol lyckades han och några andra fly och ta sig över bergen, in i Argentina.

Medan svensk media skrev om dramatiken i Chile så hörde familjen hemma i Tvååker ingenting alls från sin Svante. Först i februari 1974 kom det ett livstecken. I ett brev uttryckte Grände både smärta och bitterhet över vad som hänt, men också hur det gjort honom mer klarsynt.

Argentinska armésoldater under operation

Argentinska armésoldater under operation Självständighet i Tucumán-bergen.

©

»Det är svårt att förhålla sig likgiltig när ens närmaste kamrater faller för exekutionsplutonens salvor eller dör en långsam tortyrdöd.

Några väljer att fly in i resignationens eller apatins mörker. Andra förblindas av skräcken och förlamas. Det riktiga är att se klart och handla», skrev han.

Återvände till prästgården

Familjen hörde inte av honom igen på nästan ett halvår. Men så plötsligt, en högsommardag 1974, kom han hem till prästgården igen. Syskonen och föräldrarna fick äntligen höra allt han varit med om och Grände kunde nästan bete sig som sitt gamla jag igen.

Hemkomsten till Sverige skedde dock under stort hemlighetsmakeri. Grände hade varit föremål för omfattande bevakning i svensk media.

Det visade sig också att han skulle återvända till den väpnade kampen. Han förklarade för sin familj, att all självrespekt sa att han måste återvända för att hjälpa sina utsatta kamrater.

Dagen efter ettårsminnet av militärkuppen i Chile lämnade han Sverige för sista gången. MIR gav honom och hans kamrater i uppdrag att ansluta sig till PRT, det Revolutionära arbetarpartiet i Argentina.

PRT hade upprättat landsbygdsgerillan ERP i de argentiska Tucumánbergen för att med väpnad kamp möjliggöra en socialistisk revolution.

I augusti 1974 förklarade ERP krig mot regeringen. Grände anslöt sig till gerillan kort efteråt. Hans uppgifter blev bland andra att lära lokala rekryter att läsa och skriva. På sommaren 1974 avled Argentinas president Juan Perón, som hade gjort politisk comeback året innan.

Operation Självständighet

Han efterträddes av sin hustru Isabel Perón och under henne fick polisen och armén utökade befogenheter att slå till mot subversiva element och oppositionen. I februari 1975 påbörjade armén operation Självständighet, som syftade till att rensa Tucumán från gerillan.

Svante Grände

Svante Grände stupade i en nattlig eldstrid efter att hans gerillakompani »Ramon Rosa Jimenez» hamnat i bakhåll.

©

Tusentals soldater skickades in och befäste byar. Många i lokalbefolkningen hotades, torterades och dödades i jakten på revolutionärerna.

Det blev allt farligare och svårare för Svante Grände och de andra gerillasoldaterna att röra sig i bergen. Man led kännbara förluster och Grände förlorade sin bästa vän från tiden i Chile.

Svante Grände var en av veteranerna

En period av återhämtning inföll från augusti 1975. Nya gerillarekryter anlände från städerna. Grände var nu en av veteranerna i kampen och en ledande kader.

Han utnämndes till löjtnant, sedan befordrades han till politisk kommendant med ansvar för en egen pluton. Samtidigt befordrades han till medlem i MIR:s ledningskommitté i Argentina.

I ett brev som anlände hem till familjen vid samma tid talade han hoppfullt om framtiden.

Kroppen återfanns aldrig

»Vår armé växer för varje dag och det är en mycket hoppingivande uppgift att stå i de främsta leden i kampen för rättvisa och mot utsugningen. […] Militärerna, som i början trodde vi var få och svaga, har nu insett omöjligheten att stoppa en välorganiserad folkarmé som har stöd av hela folket här.»

Just så väl förhöll det sig emellertid inte. Den 14 oktober 1975 stupade Grände i ett bakhåll av den argentinska armén i Tucumánbergen, 28 år gammal. Hans kropp har aldrig återfunnits. I mars 1976 genomförde armén slutligen en statskupp även i Argentina och vid samma tid tynade gerillan i bergen bort.

Under den argentinska militärjuntan mördades uppskattningsvis 30 000 vänsteraktivister och misstänkta regimkritiker.

Sett till sin tid var Grände inte något unikum. Många andra västerlänningar solidariserade sig under dessa år med revolutionära grupper. Inte så få tog själva till vapen. Men sett till en svensk kontext tog ingen annan ett lika stort steg som Grände.

Under många år efter hans död drev exilchilenare och andra latinamerikaner i Sverige en förening i hans namn och gav ut en särskild bulletin. I deras ögon var han den internationella solidariteten personifierad.

Publicerad i Militär Historia 5/2020