De franska förlusterna uppgick till 1 600 döda, 4 800 sårade. 1 600 man saknades, varav några hade deserterat. Vidare tillfångatogs 8 000 man som omedelbart skickades iväg på en 75 mil lång marsch till olika fångläger. Mindre än hälften av dessa fångar överlevde, av tillfångatagna (syd)vietnameser överlevde knappt tio procent.
Under striderna sköt Vietminh också ner 48 franska flygplan och förstörde ytterligare 16 på marken. Men segern var dyrköpt. Vietminh förlorade 7 900 döda och 15 000 sårade, vilket i genomsnitt innebar 46 procents förluster vid stridande förband.
Förhandlingar i Genève
Striderna vid Dien Bien Phu följdes noga i världspressen. Den amerikanska krigsledningen övervägde att hjälpa fransmännen och försöka rädda garnisonen. Det gjordes planer på massiva amerikanska flyganfall, även kärnvapeninsatser diskuterades. Vicepresident Richard Nixon föreslog en amerikansk intervention.
President Dwight D Eisenhower krävde dock brittiskt stöd för ett amerikanskt ingripande. Men regeringen i London tyckte tidigt att Dien Bien Phu redan var förlorat och sade nej. I stället hoppades britterna på samtalen i Genève som inleddes den 26 april 1954. Där förhandlade Frankrike, Storbritannien, Kina och Sovjetunionen samt representanter från Vietminh och Vietnam (i praktiken Nord- och Sydvietnam), Kambodja och Laos.
Förhandlingarna ledde slutligen till vapenstillestånd och olika uppgörelser för Vietnam, Laos och Kambodja. De båda sistnämnda länderna erkändes av kommunistländerna som självständiga stater.
Vietminh pressades till eftergifter
Till sin förvåning pressades Vietminh trots sina militära framgångar av Sovjetunionen och Kina till eftergifter. Sovjetunionen eftersträvade en avspänning efter Stalins död året före och Kina ville inte ha ett alltför starkt Vietnam som granne i söder. Vietnam delades temporärt längs den 17 breddgraden med en demilitariserad zon om fem kilometer på ömse sidor om denna gräns.
Vietnams framtid skulle avgöras av folket i fria och gemensamma val som dock skulle genomföras först två år senare, i juli 1956. Fram till dess skulle fransmännen fortsätta att skydda Sydvietnam. En internationell övervakningskommission från neutrala länder tillsattes för att övervaka att uppgörelsen efterföljdes. Motvilligt accepterade ledningen i Hanoi överenskommelsen, övertygade om att de ändå skulle kunna kontrollera Sydvietnam.
Varken USA, Nord- eller Sydvietnam undertecknade fredsöverenskommelsen i Genève. Först efter ett långt och blodigt krig mot USA 1965-73 återförenades Vietnam
slutligen 1975.
Publicerad i Militär Historia 1/2009