Sovjetiska artillerister under slaget om Budapest.

Det blodiga slaget om Budapest

Hitlers order var att hålla staden till varje pris. I hundra dagar rasade slaget om Budapest – ett av de blodigaste under andra världskriget.

17 mars 2018 av Mirko Bayerl & Lennart Westberg

Hösten 1944 ställdes den tyska krigsledningen inför sönderfallande fronter i Europa. I öster hade den sovjetiska ångvälten decimerat de retirerande tyska arméerna och stod nu vid Östersjön i Baltikum och långt in i Östeuropa från Ostpreussen ned till Karpaterna. I Lappland försökte Finland driva ut sina tidigare vapenbröder ur landet sedan man slutit vapenstillestånd med Sovjet. 

I Italien drog sig tyskarna norrut under segt motstånd mot de västallierade. Från Normandie hade de allierade invasionstrupperna avancerat ut över Frankrike och Belgien mot den tyska gränsen där Aachen erövrades av amerikanska trupper den 21 oktober.

Tysk statskupp i Ungern

Under invasionen av Sovjetunionen deltog Ungern 1941–44 på Hitlertysklands sida. Men efter hemliga ungerska fredstrevare till de västallierade ockuperade tyska trupper landet under våren 1944. 

I oktober samma år genomförde tyskarna en väpnad statskupp i Budapest, operation Panzerfaust, och arresterade den ungerske riksföreståndaren Miklós Horthy. Denne ersattes med en marionettregering bestående av fascister ur den ungerska Pilkorsrörelsen som leddes av Ferenc Szálasi.

FÅ MILITÄR HISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!

Adolf Hitler betraktade av flera orsaker Ungern som ett strategiskt viktigt territorium: dels på grund av de ungerska oljeleveranserna till Tyskland, dels på grund av dess funktion som transitland för försörjningen av de tyska trupperna i öster och på Balkan.

Även Josef Stalin ansåg Budapest, den gamla habsburgska metropolen, vara ett viktigt politiskt och militärt mål, inte minst som en språngbräda för Röda arméns planerade offensiver mot Österrike och södra Bayern.

2. ukrainska fronten till storoffensiv

I oktober 1944 gick 2. ukrainska fronten (armégruppen) under marskalk Rodion Malinovskij till storoffensiv i Ungern efter att ha erövrat bland annat Rumänien.

För att hejda Röda arméns framfart mot Budapest förfogade den tyska Armégrupp syd, under generalöverste Hans Friessner, över 8. armén, 6. armén och ungerska 3. armén. Dess enheter innehöll flera pansar- och pansargrenadjärdivisioner samt Sturmgeschütz- och infanteri-enheter ur både Waffen-SS och armén. Därtill kom ett flertal ungerska infanteridivisioner.

En sovjetisk Il-2 Sjturmovik sveper in över Budapest, troligen sen höst 1944. Attackplanen vräkte ner bomber under striderna om staden. 

© Sovfoto/UIG/IBL

Under höstmånaderna 1944 förstärktes både den tyska 13. pansardivisionen och pansargrenadjärdivisionen Feldherrnhalle med två pansarbrigader, sammanlagt cirka 70 nya stridsvagnar av typen Panther.

Stridsvagnsslag på Pustan

Flera stora stridsvagnsslag kom att utspela sig under senhösten 1944 på den milsvida slätten Pustan i Ungern. Under operation Zigeunerbaron gick tyska och ungerska bepansrade enheter till motangrepp vid städerna Debrecen och Nyiregyhaza. Uttrycket »Pustan brinner» var en träffande beskrivning när hundratals stridsvagnar duellerade natt som dag på de flacka fälten.

De sovjetiska styrkorna förlorade närmare 70 procent av sina bepansrade fordon och stridsvagnar i striderna, tyskarna runt 40 procent. Efter de häftiga striderna blev dock de tysk-ungerska förbanden tvungna att dra sig tillbaka mot försvarslinjen Attila öster om Budapest, där de temporärt kunde stoppa Röda arméns framfart. Då uppgick den tysk-ungerska styrkan till drygt 100 000 man.

I november 1944 nådde de sovjetiska trupperna fram till de sydöstra utkanterna av Budapest. De var utmattade efter att ha lidit stora förluster och tvingades omgruppera och invänta förstärkningar inför sin slutliga offensiv mot den ungerska huvudstadens kärna. De tysk-ungerska trupperna kunde gå till lokala motangrepp men blev snart tvungna att dra sig tillbaka mot stadens förorter. 

Hitler ville hålla Budapest till varje pris

Att hålla Budapest till varje pris var för Hitler ett sätt att binda sovjetiska trupper och förhindra eller åtminstone försena Röda arméns avancemang mot Tredje rikets södra delar.

Från Jugoslavien anslöt den sovjetiska 3. ukrainska fronten under marskalk Fjodor Tolbuchin och attackerade i nordlig riktning på den vänstra flanken av Donau. Tyskarna flyttade då över några pansarförband till området för att hejda de sovjetiska soldaterna och förhindra en inringning av Budapest. 

Från Tyskland anlände under december 1944 viss förstärkning till området, bland annat tre starka och självständiga stridsvagnsbataljoner med sammanlagt över 150 Panthervagnar.

Snaran runt den ungerska huvudstaden dras åt. Uppsuttet sovjetiskt infanteri ur 2. ukrainska fronten närmar sig Budapest på T-34 stridsvagnar i december 1944. 

© Sovfoto/UIG/IBL

Budapest inringat juldagen 1944

Men det var nu för sent att stoppa rödarmisterna. Den 25 december möttes de båda sovjetiska fronterna vid staden Esztergom norr om Budapest. Därefter fanns inga underhållsvägar in eller ut från den inringade staden. Hitler hade förklarat Budapest som fästning vilket innebar att trupperna förbjöds att kapitulera eller bryta sig ut ur staden.

Stalin beordrade att staden så snabbt som möjligt skulle intas, men hans befälhavare var skeptiska då de behövde mer tid att organisera angreppet. De visste också att scenariot med gatustrider skulle komma att likna Stalingrad och troligen medföra enorma förluster. 

Marskalk Rodion Malinovskij, chefen för 2. ukrainska fronten, konstaterade att »tyskarna vet att de är dömda på förhand och just därför kommer de att kämpa för livet». Men Stalin ignorerade sina generalers vädjan om mer tid.

I ett försök att undvika ett nytt Stalingrad skickade de sovjetiska befälhavarna ut tre olika grupper av parlamentärer för att erbjuda de tysk-ungerska trupperna »generösa» villkor om de kapitulerade. De fick dock återvända med negativa besked och därtill besköts två grupper med tunga vapen varvid två parlamentärer dödades. Hur det hela eskalerade är oklart. Båda sidor skyllde på varandra.

Intensiv artillerield mot Budapest

Anfallet mot Budapest inleddes den 25 december 1944 med tre dagars intensiv artillerield mot stadsdelen Pest. Både soldater och civilbefolkning tvingades söka skydd undan infernot. En sådan intensiv, effektiv och tät artillerield skådades sällan under andra världskriget. Attackflyg svepte lågt över hustaken och vräkte ned bomber. Tyskarna kunde inte besvara elden då det saknades ammunition till deras artilleri och det var taktiskt svårt att placera pjäser i Budapests stadsmiljö.

Samtidigt ryckte sovjetiska trupper från 3. ukrainska fronten in västerifrån genom det kuperade landskapet mot stadsdelen Buda. Till en början mötte de ringa motstånd. En liten sovjetisk spaningsgrupp lyckades till och med kliva på ett bergbanetåg på toppen av Schwabenberget. 

Tåget var fyllt av ungerska civilister som besökt berget juletid. Först noterade ingen de beväpnade soldaterna då man förmodligen uppfattade dem som ungrare eller tyskar. Panik utbröt först då konduktören begärde biljetter. Soldaterna klev dock lugnt av vid nästa station.

Reaktionen hos de ungerska och tyska staberna blev att man flyttade över trupper från Pestsidan till Buda, däribland 8. och 22. SS-kavalleridivisionerna.

Sovjetiska soldater nära Elisabethbron på Pestsidan bombarderar tyska ställningar i Buda med en 12,2 cm haubits.

© Mirko Bayerl

Pfeffer-Wildenbruch ledde försvaret

Befälhavaren för det tyska försvaret av Budapest, SS-Obergruppenführer Karl Pfeffer-Wildenbruch arbetade febrilt med att omgruppera de trupper han hade till förfogande. De tysk-ungerska trupperna led brist på nästan allt och man försökte att flyga in förnödenheter.

Efter att alla tillgängliga flygplatser hamnat i sovjetiska händer, började man släppa ned »försörjningsbomber» i fallskärmar med olika färger beroende på deras innehåll, samt flyga in material med Lastensegler (glidflygplan). Man provade även med pråmar vattenvägen på Donau, men detta misslyckades då de grundstötte långt innan de nådde staden. Pfeffer-Wildenbruch vädjade till Hitler att få bryta ut från staden men fick blankt nej.

Under hela januari månad 1945 hade tyskarna väster om staden startat massiva undsättningsoperationer som gick under kodnamnet operation Konrad. Här ingick exempelvis starka Waffen SS-förband som divisionerna Wiking och Totenkopf. Dessa misslyckades dock med att nå staden efter stora förluster på båda sidor och nyheten blev ett hårt slag mot stridsmoralen hos de inneslutna försvarskrafterna i Budapest.

Taktik från slaget om Stalingrad

Under januari utkämpades intensiva gatustrider inne i staden. Den sovjetiska armén tillämpade en taktik att arbeta i mindre stridsgrupper vilka omringade kvarter och byggnader för att sedan tvinga ut försvararna med kortskjutande artilleri, eldkastare och prickskyttar. Detta var en taktik som modellerats utifrån erfarenheterna från Stalingrad. De tysk-ungerska trupperna bjöd hårt motstånd men var till slut tvungna att ge upp stadsdelen Pest.

Den 17 januari retirerade tyskarna till Buda och sprängde alla broar över Donau efter sig. Pest liknade nu en spökstad med ruiner, bränder och tusentals stupade soldater. Den anrika djurparken förintades, men en tiger råkade ta sig ned i tunnelbanesystemet och skapa uppståndelse bland sovjetiska soldater.

Tyskarna hade nu på några veckor förlorat omkring 6 000 man och rödarmisterna ännu fler. Civilbefolkningen led under svåra omständigheter där de gömde sig i källare och dog av direkt stridspåverkan, svält och kyla. De tusentals hästkadaver som låg i staden blev mat för en del som vågade sig upp, men många som gav sig ut på gatorna för att söka efter något ätbart hamnade i skottlinjen och sköts ihjäl.

Soldater ur 3. SS-pansar-divisionen Totenkopf tar en paus i byn Szomor under operation Konrad 1, försöket att undsätta de inneslutna tyska trupperna i Budapest. Januari 1945.

© SZ-photo/IBL

Tyskarna samlade kring borgen i Buda

De nu reducerade tysk-ungerska trupperna på 50 000 soldater trängdes alltmer ihop på ett litet område kring borgen på Budasidan och utsattes dag och natt för kraftig artillerield. Tusentals sårade låg i tunnlar och katakomber runt borgen i Buda. Eftersom varken läkarpersonal, mediciner, vatten eller el fanns att tillgå i tillräcklig mängd dog många sårade soldater. Många begick även självmord på grund av rädslan att hamna i sovjetiska händer.

Den 10 februari 1945 konstaterade den tyske befälhavaren Pfeffer-Wildenbruch att det varken fanns resurser eller kraft att kämpa emot den sovjetiska övermakten längre, alltså återstod endast ett alternativ – utbrytning mot den tyska frontlinjen tre–fyra mil väster om staden.

Inför utbrytningen sprängdes alla stridsfordon eftersom de inte kunde användas bland de söndertrasade gatornas bombkratrar och pansargravar. Området nedanför borgen var fyllt av hundratals sprängda stridsvagnar och andra pansarfordon.

Desperat utbrytningsförsök

Med början kring klockan 20 på kvällen den 11 februari 1945 utspelades ett blodigt scenario när uppemot 45 000 tyska och ungerska soldater från en liten plats nedanför borgen (Szell Kalman tér) började bryta sig ut ur staden i den svarta, kalla natten.

De sovjetiska trupperna var emellertid välinformerade och öppnade eld med alla kalibrar och vapen. Soldater ur utbrytningsstyrkan stupade i så stor mängd att de bakomvarande fick kliva över högar av människokroppar. Mörkret lystes omväxlande upp av lysraketer, spårljus och explosioner. En deltagande soldat beskrev gatunätet som snarlikt neonljusbelysta affärsgator av alla explosioner.

Flera tusen föll de första timmarna när de stormade rakt in i elden och det fanns ingen annan utväg än att fortsätta framåt. I alla gränder och smågator låg skrikande och jämrande soldater bland berg av stupade i ett öronbedövande inferno av explosioner och projektiler. Alla portuppgångar var likaså fulla med sårade. Flera valde att ta sina liv eller bad kamrater att göra slut på deras lidande. Men få hade tid eller tanke på att hjälpa andra i detta helvetiska scenario.

Gigantiskt tyskt misslyckande

Till och med de sovjetiska soldaterna var chockade över vad de såg när de tyska och ungerska soldaterna fortsatte framåt och dödades i tusental. Sovjetiska stridsvagnar startade i natten och körde med full fart rakt in i soldatmassan som trängdes på gatorna.

Sovjetiska soldater med kpist PPSh-41 rusar mot en byggnad under striderna i Budapest.

Till och med kanoner och pansarvärnskanoner avfyrades rakt in i utbrytarnas led vilket resulterade i ohyggliga scener. Samtidigt lär sovjetiska propagandatrupper med stora högtalare ha spelat en ungersk schlagerklassiker på hög volym, vilket förstärkte dårskapen.

Flera olika grupper lyckades dock komma ut från centrum men där väntade fortsatt sovjetisk beskjutning. Hela operationen var ett gigantiskt misslyckande redan från början. Efter dagar av strapatser, svält, kyla och marsch genom snöklädda skogar och berg lyckades omkring 700 utmärglade och traumatiserade tyska och ungerska soldater nå de egna linjerna. En del kom fram först efter en vecka. 

20.000 tyskar och ungrare stupade

Man räknar med att runt 20 000 tyska och ungerska soldater stupade under fyra dagar i detta inferno: omkring 5 000 de allra första timmarna runt Szell Kalman tér, 5 000 i utkanterna av staden och slutligen uppemot 10 000 man ett par kilometer framför de egna linjerna i väster där sovjetiska trupper väntade. Resten blev liggande på Budapests blodiga gator eller tillfångatogs. Samtliga tyska divisionschefer stupade eller tog sina liv.

SS-Obergruppenführer Pfeffer-Wildenbruch hamnade i fångenskap efter att ha försökt fly genom en av de många underjordiska tunnlarna i Buda. I och utanför Budapest, i skogar och på åkrar och fält låg tusentals stupade soldater. En närmast apokalyptisk syn.

Man uppskattar att det än idag finns många oupptäckta massgravar i terrängen runt staden, vilket innebär att de reella förlustsiffrorna förmodligen är högre än de officiella.

Budapest i ruiner

Budapest var förvandlad till en ruinhög som kontrollerades av den sovjetiska armén som nu genomförde politiska arresteringar, deportationer och förgrep sig på överlevande soldater och civila. Uppskattningsvis våldtogs 50 000 kvinnor i Budapest och många sårade tyskar eller ungrare gick ett grymt öde till mötes när rödarmisterna fann dem i stadens underjordiska fältlasarett. De flesta som upptäcktes sköts på fläcken.

För Stalin låg nu vägen öppen mot Wien, Tjeckoslovakien och södra Tyskland. Slaget om Budapest kom att kallas »Stalingrad vid Donau» då cirka 80 procent av stadens byggnader förstördes och över 40 000 civila dog under belägringen. Vid krigsslutet var Ungern ett mycket sargat land efter att ha tjänat som krigsskådeplats för två totalitära makter.

Publicerad i Militär Historia 11/2016

Kanske är du intresserad av...

Läs också