Pavel Sudaplatov.

© Rex/IBL

Sudaplatov – Stalins främste lönnmördare

Ingen gick säker under Josef Stalins utrensningar. Överallt fanns angivare och agenter redo att sätta en kula i den som ansågs hota regimen. Diktatorns toppagent hette Pavel Sudaplatov.

25 april 2018 av Gunnar Wiman

Den 23 maj 1938 träffade Jevhen Konovalets, ledare för OUN (Organisationen för ukrainska nationalister), en vän, tillika landsman, för en lunch på hotell Atlanta i Rotterdam. Efter lunchen överräckte vännen en ask choklad, varpå denne tog adjö och gav sig iväg. En halvtimme senare sprängdes Konovalets till döds på gatan utanför hotellet. 

Konovalets lunchsällskap hade inte avlägsnat sig längre än att han kunde försäkra sig om att den order han fått direkt från Josef Stalin hade blivit ordentligt utförd. 

Hans namn var Pavel Anatolevitj Sudaplatov: en av Stalins skickligaste agenter. Han skulle ansvara för operationer med historisk bäring, men vid tiden för dådet i Rotterdam låg detta ännu framför honom.

Sudaplatovs självbiografi

Sudaplatovs göranden som hemlig agent under de sovjetiska säkerhetstjänsternas olika skepnader var länge okända. Detta ändrades 1994 då Sudaplatov släppte sin självbiografi, Direktoratet. Stalins spionchef berättar. Boken är inte okontroversiell, men mycket har kunnat verifieras och den har fått ett erkännande som en unik vittnesskildring inifrån Sovjetunionens allra hemligaste rum under Stalintiden.

Pavel Sudaplatov föddes den 7 juli 1907 i Melitopol i södra Ukraina. Rysk far och ukrainsk mor innebar att han hade en dubbel kulturell identitet, vilket fick betydelse för hans karriär. 

Tog värvning i Röda armén som 12-åring

Redan 1919, tolv år gammal, rymde han hemifrån och anslöt sig till Röda armén. Han deltog i strid mot såväl Vita armén som ukrainska nationalister, däribland styrkor under Konovalets ledning. Han knöts tidigt till Röda arméns underrättelsefunktion eftersom han kunde läsa och skriva, vilket var fullt tillräckliga kvalifikationer. 1925 överfördes han till ukrainska GPU (Statliga politiska direktoratet).

Arbetade i NKVD mot ukrainare

Vid denna tid gifte han sig med Tjekaofficeren Emma Kaganova, och 1933 flyttade paret till Moskva där Sudaplatov enrollerades i OGPU:s (Allunionella statliga politiska direktoratet som 1934 inkorporerades i NKVD, Folkkommissariatet för inrikes ärenden) internationella avdelning. 

Eftersom Sudaplatov hade ukrainsk bakgrund och behärskade språket involverades han i kampen mot ukrainska nationalister, och han verkade i en rad europeiska länder där han infiltrerade ukrainska nationalistgrupperingar i förskingringen.

Det var nu han lyckades infiltrera OUN och bli Konovalets vän. Tillbaka i Moskva rapporterade han till Stalin och Nikolaj Jesjov, chefen för NKVD, att OUN konspirerade med Tyskland i syfte att upprätta en ukrainsk stat under tyskt protektorat och planerade terrordåd i Sovjetunionen. 

Stalin gav då order om att likvidera Konovalets och förhörde sig om objektets svagheter: »Choklad», svarade Sudaplatov. Stalin uppmanade honom att ha detta i åtanke. Sudaplatov övervakade själv konstruktionen av chokladasken med det dödliga innehållet.

Efter mordet på Konovalets splittrades OUN i en moderat och en radikal fraktion – den senare leddes av Stepan Bandera, ett flitigt använt slagträ i den pågående konflikten i Ukraina.

Stred i spanska inbördeskriget

Efter mordet flydde Sudaplatov till Spanien och det pågående inbördeskriget. Där stred han under tre veckor i en internationell styrka uppsatt av NKVD. Han lärde då känna Ramón Mercader, en bekantskap som skulle få dödliga konsekvenser ett par år senare. 

Sudaplatov återvände till Moskva under efterspelet till Jesjovsjtjina, den stora terrorn som letts av Jesjov. Denne hade då själv blivit utrensad för att skjutas 1940. Sudaplatov rapporterade därför om mordet på Konovalets till Lavrentij Berija som ersatt Jesjov. 

Berija utsåg honom därefter till tillförordnad chef för OGPU:s internationella avdelning, men han fick endast inneha posten i tre veckor innan en ordinarie chef tillsattes. Istället utsågs han till chef över den spanska avdelningen – en rejäl degradering och en föraning om att han var på väg ut i kylan.

Det tog två försök för Sudaplatovs grupp att döda Lev Trotskij. Polisbild från mordplatsen.

© Corbis/Getty

Stalins order: mörda Trotskij

I december 1938 uteslöts Sudaplatov ur kommunistpartiet anklagad för samröre med »folkets fiender», vilket för många innebar första steget mot en kall fängelsekällare där nackskotten utdelades på löpande band. 

Men bilan som riggats för honom föll aldrig. Istället kallades han tillsammans med Berija till Stalin i mars 1939. Tiden var kommen att eliminera Sovjetunionens fiende nummer ett: den forne partihöjdaren Lev Trotskij.

Stalin utnämnde Sudaplatov till chef för operation Anka med uppgift att likvidera Trotskij. Han fick själv sätta ihop sitt team och den förste han tog in var Leonid Eitingon, en annan legendarisk agent från Sovjetunionen, som operativt ansvarig. 

Två fristående grupper, som saknade vetskap om varandra, sattes upp med kodnamnen Hingst respektive Mor. Den 24 maj 1940 genomförde Hingst en våldsam attack mot Trotskijs villa i Mexiko City men objektet överlevde. 

Efter misslyckandet fick Sudaplatov och Berija inställa sig hos Stalin, men enligt Sudaplatov tog diktatorn lätt på saken och föreslog att de skulle gå vidare med plan B.

Mercader dödade Trotskij med ishacka

Mor leddes av en spansk kvinna, Caridad Mercader, mor till den Ramón Mercader som Sudaplatov och även Eitingon lärt känna i Spanien. Ramón Mercader lyckades, under namnet »Jacques Mornard», infiltrera Trotskijs grupp i Mexiko och bli vän med Trotskij. Snart kunde han komma och gå utan att bli föremål för den säkerhetskontroll som införts efter det första mordförsöket. 

Den 20 augusti 1940 lyckades Mercader bli ensam med Trotskij och högg honom i huvudet med en ishacka. Trotskij avled dagen efter på sjukhus.

Mercader överlämnades till myndigheterna av Trotskijs livvakter och dömdes till 20 års fängelse. Efter avtjänat straff kom han till Sovjetunionen 1961 och belönades med utmärkelsen Sovjetunionens hjälte.

Under Jaltakonferensen 1945 tog Sudaplatov fram psykologiska profiler på Churchill och Roosevelt.

© Keystone Archives / Heritage Images /IBL

Chef för operationer bakom tyska linjer

Därefter ägnade sig Sudaplatov primärt åt förberedelser inför det förväntade tyska anfallet. Härvidlag hade han blivit Berijas främsta resurs när det gällde »särskilda uppgifter» och den 16 juni 1940 fick han order att sätta upp en specialstyrka som skulle genomföra underrättelse- och diversionsoperationer bakom fiendens linjer i händelse av krig. 

Den 22 juni – samma dag som tyskarna inledde operation Barbarossa – utsågs Sudaplatov till chef för hela det verksamhetsområdet, vilket sedermera blev NKVD:s fjärde direktorat.

En av Sudaplatovs uppgifter var att leda underrättelsearbetet mot de tyska stridskrafterna och deras allierade, sätta upp spionnätverk och organisera partisanförband på tyskockuperade områden. Senare skulle han också förbereda motståndet i städer som riskerade att falla i tyskarnas händer. I Moskva omfattade förberedelserna även en plan på att mörda Hitler om han skulle infinna sig efter stadens fall. 

Sommaren 1942 då tyskarna hotade oljekällorna i norra Kaukasus ledde han också stridsoperationer i området. Ett kvitto på att Sudaplatovs enhet fick saker gjorda är att av totalt 28 officerare från säkerhetstjänsterna som fick utmärkelsen Sovjetunionens hjälte för insatser under kriget stod 23 under hans befäl.

Sudaplatov inriktad på atombomb

I takt med att Tysklands nederlag och början på det kalla kriget kom närmare flyttade säkerhetstjänsterna successivt fokus och anskaffandet av en atombomb fick högsta prioritet. Sudaplatov involverades i detta arbete och från 1944 till 1947 ledde han avdelning S (S stod för Sudaplatov) som hade till uppgift att förvärva och tolka teknisk information rörande kärnvapen.

Sudaplatovs uppgifter gällande underrättelsetjänstens insats för det sovjetiska kärnvapenprogrammet är det mest kontroversiella inslaget i hans biografi. Sudaplatov hävdade att hans avdelning utverkade vital information från Niels Bohr, Enrico Fermi,
Robert Oppenheimer, Leo Szilard med flera, samtliga nyckelpersoner inom USA:s kärnvapenprogram.

Sudaplatovs avslöjande föranledde FBI 1995 att genomföra en undersökning som resulterade i en officiell rapport där de utpekade personerna oskyldigförklarades. Det är också omdiskuterat huruvida avdelning S hade tillgång till de sovjetiska agenter vars uppgift var att inhämta underrättelser om »Bomben» på utländsk mark.

1949 genomfördes det första sovjetiska kärnvapenprovet med en bomb snarlik USA:s.

Men i en CNN-intervju år 2000 bekräftade president Putin att ledande vetenskapsmän vid Los Alamos bidrog till Sovjetunionens första atombomb. Och SVR (Rysslands yttre underrättelsetjänst) har i två publikationer framhållit Sudaplatovs insatser för det sovjetiska kärnvapenprogrammet. Uppgifterna kan tolkas som stöd för Sudaplatov men det kan också finnas helt andra orsaker till dessa utspel.

Planerade mord på Tito

Arbetet med kärnvapenprogrammet markerade höjdpunkten i Sudaplatovs karriär. Han utsågs till generallöjtnant och mottog en rad utmärkelser, däribland Leninorden. Därefter rörde sig hans karriär i sidled. 

Han förflyttades från kärnvapenprogrammet till en position som chef för en specialstyrka inom MGB. Uppgifterna liknade dem han hade haft under kriget, att planera sabotage- och underrättelseoperationer, nu med udden riktad mot väst. 

Han deltog också i kampen mot gerillarörelserna i Ukraina och Vitryssland, en verksamhet som tarvade en rad försåtliga mord på nyckelpersoner. Strax före Stalins död var han inblandad i planerna på att mörda Jugoslaviens ledare Josip Tito, men det rann ut i sanden med den store diktatorns frånfälle.

Berijas fall drog med sig Sudaplatov

Stalins död i mars 1953 innebar att en maktkamp bröt ut mellan de kvarvarande stormännen, en kamp som Berija förlorade och Nikita Chrusjtjov vann. Berija arresterades i juni 1953 och avrättades med ett skott i pannan ett halvår senare. Och när Berija föll drog han de sina med sig i fallet, däribland Sudaplatov. 

Han greps anklagad för att ha konspirerat med Berija om maktövertagande och planerat terrordåd. För att undvika att avrättas fingerade Sudaplatov sinnessjukdom varför det dröjde fem år innan han dömdes till fängelse i 15 år. Han släpptes 1968 varefter han arbetade som översättare och skrev tre böcker utifrån sina erfarenheter inom säkerhetstjänsten.

Efter en 20 år lång kamp för upprättelse rehabiliterades Sudaplatov 1992, något som den ryska människorättsorganisationen Memorial motsatte sig, på grund av de brott han gjort sig skyldig till under sin karriär. Sudaplatov avled i Moskva den 24 september 1996.

Publicerad i Militär Historia 6/2017

Kanske är du intresserad av...

Läs också