Finskt flygplan under andra världskriget.

En Morane Saulnier MS 406 i Äänislinna 1942. Det blå hakkorset var finska flygvapnets symbol. 

© SA-kuvo

Sveriges hemliga flyghjälp till Finland

Nära 200 flygplan monterades eller mellanlandade i Sverige under finska vinterkriget. Operationerna skedde i hemlighet och innebar att den svenska regeringen kringgick exportförbudet för krigsmateriel.

29 juni 2018 av Per Iko

Under mellankrigstiden hade Europas småstater stora svårigheter att köpa in krigsmateriel. Finland utgjorde inget undantag. Efter krigsutbrottet hösten 1939 hade dock statsminister Per Albin Hansson, på en förfrågan, svarat att Sverige skulle kunna hjälpa till med leveranser av livsmedel, krigsmateriel samt med transitering om en konflikt med Sovjetunionen bröt ut. 

I praktiken kom detta att betyda att den svenska regeringen beviljade en stor mängd undantag till Finland från det existerande exportförbudet för krigsmateriel.

Frivillig flygflottilj i Finland

I september 1939 förfogade det svenska flygvapnet över drygt 130 flygplan, där föråldrade J 8 (Gloster Gladiator), B 3 (Junkers Ju 86) och B 4 (Hawker Hart) utgjorde ryggraden. I början av vinterkriget disponerade Finlands flygvapen omkring 145 flygplan, med det mest moderna jaktplanet Fokker D.XXI och det lätta bombplanet Bristol Blenheim.

Som svar på finska önskemål om materiell hjälp skänkte Flygvapnet strax efter vinterkrigets utbrott den 30 november åtta äldre flygplan. Man bidrog också till att en frivillig flygflottilj, F 19, sattes upp i norra Finland med tjugotalet plan. Dessutom inrättades en flygskola i Eskilstuna. Privata gåvor och insamlingar bekostade ytterligare några plan.

Fler flygplan kom via Sverige

Men Finland lyckades också både köpa in och få en del flygplan till skänks från andra länder. Av totalt nästan 200 stycken anlände, de flesta via Sverige. Aktiviteten – inte minst omfattningen av den – har hittills varit en ganska okänd del av den moderna nordiska militärhistorien.

Huvuddelen av planen monterades i Sverige genom frivilliga åtaganden av svenska verkstäder. Andra flögs hit och hämtades av finska piloter. Flygvapnet och Flygförvaltningen gav praktiskt stöd – allt med regeringens goda minne. En viss försiktighet krävdes förstås för att inte uppröra Sovjetunionen. 

Att Sverige inte utfärdat någon särskild neutralitetsförklaring för vinterkriget underlättade, liksom att all militär verksamhet vid denna tid var omgärdad av sekretess.

Flottiljverkstaden på F 6 i Karlsborg i början av mars 1940. En Fiat G.50 ses över i samband med inskjutning.

© Börje Räftegård

Flygförvaltningen bulvan för Finland

Överföringen av plan hade förberetts redan före krigets början. Bland annat hade personal vid Finlands beskickning fått fullmakter som gjorde det möjligt att ingå avtal med svenska myndigheter och företag. 

Inom Flygförvaltningens materielavdelning hade en Finlandsdetalj skapats, vilken skulle bistå med planläggning samt utverka uppehållstillstånd för utländska piloter och mekaniker. 

Enligt flygvapenchefen, generallöjtnant Torsten Friis, hade regeringen gått så långt att den meddelat att Flygförvaltningen kunde stå som bulvan för denna verksamhet, allt för att smidigt kunna hantera byråkratin utan att det syntes utåt vad det handlade om.

Fiat G.50 monterades på Bulltofta

I Italien hade Finland den 23 oktober 1939 beställt 25 jaktplan av typen Fiat G.50, inklusive reservdelar och ammunition. Avsikten var att dessa skulle transporteras i lådor på järnväg genom Tyskland till Malmö. Detta skulle ske i all tysthet, eftersom Tyskland och Sovjetunionen formellt ingått ett nonagressionsavtal. 

Planen skulle sedan monteras av AB Aerotransports (ABA) verkstad på Bulltofta. Utöver monteringen framfördes från finsk sida önskemål om hjälp med provflygning och transiteringsflygning.

De första två Fiatplanen anlände till Bulltofta i början av december. Två piloter och tre mekaniker från Italien bistod vid hopsättningsarbetena.

Saab och Götaverken hjälpte till

Från London hade svensk dagspress rapporterat om brittiska uppgifter att italienska flygplan avsedda för Finland transporterades genom Tyskland – men utan att nämna (eller känna till) Sveriges roll. Sovjetunionen protesterade och därmed stoppades denna väg. De återstående flygplanen, vilka utökats med tio i en tilläggsbeställning, transporterades istället sjöledes.

Av Fiatplanen ankom 17 stycken till Göteborg den 25 januari 1940 och skickades vidare till Saab i Trollhättan. Ungefär tre veckor senare kom de återstående från norska hamnar med järnväg till Göteborg, där de iordningställdes av Götaverken i Blå hangaren på Torslanda. 

Sinkade svenska Ju 86

Anledningen till att inte Saab tog sig an också dessa var att man där sedan den 8 februari var upptagen av monteringen av 44 amerikanska Brewster Model 239, som finska staten lyckats köpa in. I själva verket blev detta åtagande så omfattande att licenstillverkningen av Junkers Ju 86 för svenska flygvapnet försinkades.

En Morane Saulnier M.S.406 har mellanlandat i Karlsborg den 14 februari 1940 på väg från Malmö till Västerås där finska piloter tar över. Det finska hakkorset har målats över.

© Kari Stenman

Morane-Saulnier M.S. 406

Samtidigt med detta hade 30 jaktplan Morane-Saulnier M.S. 406, skänkta av Frankrike, börjat anlända till ABA på Bulltofta. Samtliga monterades, provflögs och togs till Finland före vinterkrigets slut.

I London hade Finlands sändebud, Georg Gripenberg, fått i uppgift att anskaffa flygplan. Man lyckades köpa tjugo Gloster Gladiator och erhöll ytterligare tio som gåva. Eftersom typen fanns i svenska flygvapnet uppdrogs monteringen till Centrala flygverkstaden i Malmslätt. Efter montering flögs de till F 2 i Hägernäs eller F 8 i Barkarby för att förses med skidor.

Sydafrika skänkte 24 stycken Gloster Gauntlet, en föregångare till Gladiator. Även dessa skickades till Malmslätt för montering. Endast nio färdigställdes, och resten skickades efter Moskvafreden i lådor till Finland. Nio Westland Lysander som monterades av Götaverken färdigställdes också de först efter vinterkrigets slut.

En del plan kunde också flygas till Sverige under vinterkriget. Vägen gick från Skottland via Norge. Tolv Bristol Blenheim flögs från Perth i Skottland via Stavanger till Västerås av finska besättningar i slutet av januari 1940. Efter några dagars uppehåll flögs tio av planen vidare till Finland. Ett av planen hade havererat i Norge och ett annat skadats vid landningen i Västerås. 

Ungefär en månad senare anlände ytterligare tolv Blenheim, nu flugna av frivilliga brittiska besättningar. Samtliga övertogs av finska piloter i Västerås och lämnade Sverige den 26 februari. 

Av tolv inköpta Hawker Hurricane kom tio till Västerås flugna av finska piloter sedan två havererat på vägen. Samtidigt flögs två Westland Lysander över – dessa flygplan hade lämnat Västerås den 8 mars.

En Bristol Blenheim, ännu med vita emblem, bogseras bort från landningsbanan i Juva i sydöstra Finland den 26 februari 1940. 

© Kari Stenman

142 plan till Finland under vinterkriget

Sammantaget monterades 157 flygplan vid svenska verkstäder och 35 mellanlandade i Sverige på väg till Finland. Av dessa nådde 142 plan Finland före vinterkrigets slut. Men förberedelser var vidtagna för ännu fler. Femton Gloster Gauntlet och sex franska Caudron C.714 transporterades i lådor genom Sverige för montering i Finland, då de anlänt efter att fred slutits i Moskva. 

Tillstånd för flygning via Sverige hade beviljats för ytterligare fem Westland Lysander, 50 Bristol Blenheim, 33 Blackburn Roc och 18 Potez 63, men leveranserna av dessa ställdes in.

Flygvapnet tog ingen aktiv del i monteringsarbetena. Uppkomna kostnader var tänkta att regleras direkt mellan Finland och respektive verkstad. Utöver italienarna deltog brittiska, franska, amerikanska och finska mekaniker i arbetena – men även svenskar och norrmän. 

Vid de flygplatser där finska piloter mötte ställde Flygvapnet sin markorganisation till förfogande, främst vid F 1 i Västerås, F 8 i Barkarby och på Bromma.

Finska hakkors målades över

En särskild uppgift tilldelades F 6 i Karlsborg. Flottiljen skulle i Trollhättan och Göteborg hämta och flyga Fiat G.50 till Karlsborg, där inskjutning genomfördes av kulsprutorna. Planen avlämnades sedan i Västerås. Flottiljchefen kunde belåtet konstatera att samtliga hans piloter fått möjlighet att bekanta sig med ett modernt jaktplan. 

Uppdraget hade burit en hemlighetens prägel: från Flygstaben var beordrat att klädseln skulle vara civil. Av delvis samma skäl ingick i instruktionen till monteringsverkstäderna att måla över den finska nationalitetsbeteckningen, ett ljusblått hakkors på vit cirkel, med vit färg.

Finska flygtekniker ser över motorn på en Bristol Blenheim någon gång under andra världskriget.

© SA-kuvo

Svenskt uförselförbud 9 april 1940

Efter det tyska anfallet på Danmark och Norge den 9 april 1940 beslöt den svenska regeringen samma dag att upphäva samtliga beviljade utförseltillstånd av krigsmateriel. Det osäkra säkerhetspolitiska läget som plötsligt uppstått innebar rimligen att det svenska behovet bedömdes som angeläget. 

Av den finska flygmaterielen fanns bland annat 15 Brewster och fem Gloster Gauntlet kvar i Sverige, tillsammans med lådor innehållande flygplansdelar och en stor mängd ammunition.

I Trollhättan befann sig samtidigt en grupp finska piloter för att flyga över Brewsterplanen till Finland. När de meddelades startförbud och även förvägrades tilldelning av bensin, spred sig ryktet att Sverige planerade att beslagta flygplanen. 

Den 11 april lyckades de finska piloterna få Shells lokala distributör att tanka upp flygplanen. De startade sedan på eftermiddagen efter ordinarie tjänstetid och flög direkt till Helsingfors.

Hjälpen igång tre dagar senare

Det fanns dock en sanningshalt i ryktet – flygvapenchefen Friis hade verkligen haft tankar på ett svenskt övertagande av Brewsterplanen. Förargad konstaterade han att överbefälhavaren på förmiddagen den 11 april hade gett klartecken att släppa iväg de finska planen, men utan att flygvapenchefen hade fått föredra sin uppfattning. 

Den 12 april började Handelsdepartementet åter igen bevilja tillstånd för utförsel av krigsmateriel. Trots allt bedömdes stödet till Finland som högst angeläget.

Att så många flygplan med svensk hjälp kunde sättas in på finsk sida under vinterkriget fick stor betydelse. Under det kommande fortsättningskriget var inte minst de Saabmonterade Brewsterplanen ytterst framgångsrika. 

Men för svenskt vidkommande innebar utnyttjandet av fabriksutrymmen och tekniskt kunnig personal att leveranserna av flygplan till Flygvapnet försenades betydligt. Å andra sidan hade erfarenheter vunnits av moderna jaktplan, ett bra tag innan Sverige kom att disponera sådana.

Publicerad i Militär Historia 4/2015

Finska flygvapnets symbol med blått hakkors till vänster. Till höger ett finskt pilotmärke.

Fakta: Finska flygvapnets hakkors

Svenske Eric von Rosen skänkte ett flygplan till Finland under inbördeskriget 1918. Det var märkt med ett blått hakkors, von Rosens personliga bomärke, och blev det självständiga Finlands första militärflygplan. Flygvapnet anammade därefter symbolen, som också användes på andra sätt i det självständiga Finland. Det tyska nazistpartiet började använda hakkorset först två år senare.

Flygvapnet övergav hakkorset under Lapplandskriget mot tyskarna 1945 på anmodan av de allierade, då symbolen blivit allt för förknippad med nazismen.

Kanske är du intresserad av...

Läs också