Med Napoleon föddes det totala kriget

KRÖNIKA. I år firas slutet på Napoleonkrigen. En konflikt där gränsen mellan civilt och militärt för första gången suddades ut, skriver Oskar Sjös

30 april 2015

Med Napoleon föddes det totala kriget

Hämtad ur Krigsfronten Krönikor — 30 april 2015 11:27 | Inga kommentarer

 

Napoleon under slaget vid Eylau.

KRÖNIKA. I år firas slutet på Napoleonkrigen. En konflikt där gränsen mellan civilt och militärt för första gången suddades ut, skriver Oskar Sjöström. 

I år är det tvåhundra år sedan napoleonkrigen tog slut. Märkesåret kommer att uppmärksammas på flera håll i Europa, inte minst på de platser där krigets sista blodiga slag utspelade sig sommaren 1815. Enskilda händelser i all ära – om vi verkligen vill förstå napoleonkrigens betydelse och historiska konsekvenser är det nödvändigt att lyfta blicken från de enskilda bataljerna och fälttågen.

För vad som framförallt bör prägla eftervärldens minnesbild torde var det faktum att napoleonkrigen innebar det moderna eller ”totala” krigets födelse. Det är ett fenomen som följt och hemsökt mänskligheten allt sedan dess och som utan tvekan ligger till grund för dess värsta fasor: från skyttegravskrig till koncentrationsläger och kärnvapen.

I grund och botten handlade inte denna ödesdigra utveckling om förändringar i krigets yttre former och praktiker utan om uppkomsten av en helt ny idé om vad krig är. Det kunde inte ses som en begränsad angelägenhet för enskilda härskardynastier eller samhällsgrupper, utan snarare som en kamp om överlevnad mellan hela nationer och folkslag. På så vis kom kriget snabbt att inbegripa allt större delar av befolkningarna och deras samhällsinstitutioner.

Krig har givetvis alltid drabbat ickestridande i form av ödeläggelse, massakrer, krigsskatter och soldatutskrivningar. Skillnaden var att de drabbade i äldre tid oftast kunde betraktas som oskyldiga offer. I det totala kriget däremot förväntades alla medborgare att delta i krigsansträngningen och blev då fullt legitima måltavlor för krigföringen. Om gränsen mellan civilt och militärt tidigare varit grumlad, blev den nu helt utplånad.

Det totala krigets uppkomst måste givetvis förstås mot bakgrund av övergripande samhällsförändringar, som tillblivelsen av den europeiska nationalismen och utformandet av en alltmer industrialiserad världsekonomi. Men det var först genom de franska värnpliktsarméernas segrar över den gamla tidens monarkier som det totala kriget kunde etableras. Och alla måste på sikt anpassa sig till denna förändring – eller gå under.

Själva begreppet ”totalt krig” myntades symptomatiskt nog av en av Napoleons motståndare; den preussiske militären Carl von Clausewitz, som i sitt postumt utgivna verk Om kriget (1832) blev det moderna krigets första teoretiker. Med stöd på sina erfarenheter från napoleonkrigen varnade han samtiden för att alltför lättvindigt frigöra krigets otämjbara krafter.

Med rationella metoder trodde han visserligen fortfarande på att kriget liksom i äldre tider skulle kunna användas som ett slags politiskt instrument att lösa mellanstatliga kriser med. Med 1900-talets facit för handen är det inte svårt att påstå att han misstog sig på den punkten. Mycket i vår egen tid tyder dessvärre på att lärdomarna ännu inte sjunkit in ordentligt.

Oskar Sjöström är historiker vid Stockholms universitet och författare.

 
 
 
Napoleon under slaget vid Eylau.

Kanske är du intresserad av...

Läs också