Konstiga krig genom tiderna

Vissa konflikter har inte varit så genomtänkta och har urartat i väpnad kamp av helt triviala skäl. Här är åtta av de märkligaste händelserna i krigets blodiga historia.

13 april 2019 av Fredrik Palmqvist

Människan har krigat i årtusenden. Oftast har det handlat om maktlystna härskare och andra politiska, ekonomiska, religiösa eller kulturella skäl. Troligen har strider mellan olika folkgrupper blossat upp med jämna mellanrum ända sedan tidernas begynnelse. Efter hand har de bara blivit mer omfattande och förödande.

Vanligtvis talar vi om två världskrig, men många historiker menar att flera andra konflikter från 1600-talet och framåt drabbade så stora delar av världen att de också kan kallas världskrig.

MER OM VÄRLDSKRIGEN I MILITÄR HISTORIAS NYHETSBREV

Men så finns det mindre krig och konflikter som verkar ha utlösts av till synes absurda orsaker, exempelvis att en bonde skjuter ihjäl en bökande gris på en ö i Oregon eller att "fel” landslag vinner en fotbollsmatch. Nedan listar vi åtta underliga konflikter från det förflutna.

USA-soldat omkring 1860. I bakgrunden Mount Baker på ön San Juan.

© Ed Vebell/Getty samt J A McCormick/Seattle Public Library

1. Griskriget – Gränstvist i potatislandet 

En förlupen gris orsakade vapenskrammel på ön San Juan 1859–1872.

Trots att han klagat hos det brittiska bolaget som äger grisen står den återigen och bökar i den amerikanske bonden Lyman Cutlars potatisland. Den här gången går Cutlar in efter sitt gevär och skjuter ihjäl djuret. Det blir startskottet till en infekterad dispyt som nästan eskalerar till en väpnad konflikt.

En tvetydig gränsdragning ledde till att både USA och Storbritannien gjorde anspråk på San Juan-öarna utanför den amerikanska delstaten Oregons kust. När brittisk militär försökte gripa Cutlar sökte hans grannar hjälp från amerikansk militär, varpå den brittisk-fientlige generalen William S Harney anlände till ön med sina trupper. Britterna sände också en ny styrka men några strider utbröt aldrig.

USA och Storbritannien enades om att låta båda länderna ha varsin mindre truppstyrka på ön tills öarnas tillhörighet kunde avgöras genom internationell medling. Först tolv år senare löstes tvisten, när den tyske kejsaren Vilhelm och hans rådgivare beslöt att öarna skulle tillhöra USA. Den segdragna konflikten löstes till slut utan dödsoffer. Bortsett från en svulten gris.

Franska soldater anfaller huset där de mexikanska generalerna Arista och Santa Anna bodde i Veracruz.

© Gianni Dagli Orti/REX/IBL

2. Bakelsekriget – Vandaliserat bageri ledde till invasion

Utebliven ersättning för ett förstört bageri fick Frankrike att anfalla Mexiko 1838–39.

Åren som följde Mexikos frigörelse från Spanien 1821 var fyllda av våld och oro. Detta fick den franske bagaren Remontel uppleva när hans bageri förstördes av berusade mexikanska militärer 1828. Som ersättning för bageriet krävde bagaren 60  000 pesos (en dagslön motsvarade en peso) av den mexikanska regeringen. De mexikanska ministrarna fann summan skrattretande och vägrade betala.

Tio år senare nådde informationen den franske kungen Ludvig Filip I. Han var redan irriterad över uteblivna återbetalningar från Mexiko av de lån som Frankrike ställt upp med när den mexikanska armén sattes in mot utbrytarstaten Texas.

Detta var droppen. Ludvig Filip I krävde Mexiko på 600  000 pesos i ersättning för skadorna på bageriet och skulderna. När mexikanerna återigen vägrade skickade den ursinnige kungen sin armada för att blockera Mexikos viktigaste handelshamn i staden Veracruz.

Efter månader av fortsatt mexikansk vägran stormade de franska trupperna Veracruz och erövrade staden. I det läget tvingades Mexikos regering betala sina skulder till både Frankrike och bagaren Remontel. 

Australiensiska soldater under övning.

© The Sydney Morning Herald/Getty

3. Emukriget – Soldater sattes in mot fåglar 

Militären lyckades inte stoppa Australiens nationalfågel i November 1932.

En lång och torr australiensisk sommar tvingade drygt 20 000 emuer att söka sig till nya platser för att finna vatten. Vattnet fanns bland annat på bondgårdar i västra Australien, så de väldiga fåglarna vallfärdade dit en masse. Bönderna oroade sig för sina odlingar och vädjade till regeringen om militär hjälp för att bli av med de oinbjudna gästerna. Regeringen valde något överraskande att faktiskt sända militärer för att åtgärda problemet.

Major G  P  W Meredith plockade med sig två Lewis-maskingevär och en grupp soldater för att neutralisera det akuta fågelhotet. Soldaterna upptäckte dock snabbt att även med kulsprutor är det rätt svårt att pricka fåglar som har en toppfart på 50 km/timmen.

Efter en vecka och tre anfallsförsök och otaliga tomhylsor senare hade soldaterna endast lyckats döda omkring 1 000 av de 20 000 fåglarna. Regeringen kallade hem major Meredith och hans soldater och erkände sig därmed besegrade i vad som senare kom att bli känt som The Great Emu War.

Den 700 år gamla hinken finns att beskåda i Modenas stadshus.

© Palazzo Comunale di Modena

4. Kriget om trähinken – simpelt krigsbyte blev segersymbol 

Plundrat stöldgods från Bologna blev symbol för Modenas seger i Italien 1325.

Kampen mellan två partier, guelferna och gibelinerna, hade pågått i flera år som en del av konflikten mellan påven och den tysk-romerske kejsaren. Under denna långvariga tvist utkämpades ett regelrätt slag mellan styrkor från städerna Bologna och Modena – ett slag som blivit känt för ett bisarrt krigsbyte.

Månaderna före slaget hade båda sidor härjat, plundrat och mördat på grannens territorium. En styrka från Bologna belägrade en fästning vid Monteveglio vilket fick motståndarsidan att mobilisera. Enligt vissa källor ska striderna ha utlösts av att några soldater från Modena smugit in i Bologna och stulit en trähink som man fyllt med byte från staden. Som svar på denna skymf rustade Bologna en armé som skulle marschera mot Modena.

Modena lyckades samla en mindre styrka och den kunde genom sin snabbhet överrumpla bologneserna som tvingades fly tillbaka bakom stadsmurarna. Förlusterna blev stora på båda sidor i slaget, men Modenaborna betraktade sig som segrare. Hinken värderas ännu som en historisk klenod och finns utställd i Modenas stadshus.

Amiral Maarten Tromp är en av Nederländernas största sjöhjältar.

5. 335-åriga kriget – kriget som glömdes bort 

Krigstillståndet mellan Nederländerna och Scillyöarna bestod från 1651 till 1986, utan att en enda kula avfyrades.

Under engelska inbördeskriget stödde Nederländerna den kungliga sidan i striden mot Oliver Cromwells styrkor. Men när krigslyckan vände bytte Nederländerna sida. Då hämnades de kungatrogna genom att plundra nederländska skepp i Engelska kanalen.

Kriget gick dock dåligt för rojalisterna och deras flotta tvingades retirera till Scilly­öarna utanför Cornwall. Nederländarna, anförda av amiral Maarten Tromp, såg sin chans att kräva ersättning för plundrad last. När rojalisterna vägrade betala fattade amiralen det förhastade beslutet att förklara krig mot Scilly­öarna. Efter tre månader gav den kungliga flottan upp och lämnade tillbaka öarna. 

Alla kunde segla hem, men amiral Tromp hade helt glömt att dra tillbaka krigsförklaringen. Upplösningen kom först då en lokal historiker på Scillyöarna skickade en förfrågan till den nederländska ambassaden om kriget verkligen fortfarande pågick.

Till alla parters stora förvåning stämde uppgifterna, så Nederländernas ambassadör fick åka till öarna och skriva på ett freds­avtal. Ambassadören skickade även ett lätt ironiskt budskap till befolkningen: "Det måste ha varit fruktansvärt att veta att vi kunde ha attackerat vilken sekund som helst."

Honduranska soldater betraktar döda salvadoraner. 2 000 soldater dödades under det fyra dagar långa kriget.

6. Fotbollskriget – kvalmatcher följdes av gränskrig 

Bråk mellan supportrar från Honduras  och El Salvador eskalerade 14–18 juli 1969.

Under 1960-talet emigrerade hundratusentals människor från El Salvador till grannlandet Honduras. Stora plantage­företag i Honduras ogillade detta och övertalade presidenten att beslagta all mark som odlades av utlänningar. Den salvadoranska regeringen hävdade då att marken faktiskt tillhörde El Salvador.

Stämningen var därför spänd när länderna skulle mötas i kvalet till fotbolls-VM i Mexiko 1970. Det skulle avgöras i tre matcher. Redan i den första, som Honduras vann, utbröt bråk mellan supportrarna. Den andra matchen i El Salvador slutade med seger för hemmalaget och följdes av ännu värre våldsamheter. Inför den avgörande matchen i Mexico City utgjorde supporterskarorna en krutdurk.

El Salvador lyckades vinna med 3–2 och samma dag kapade landets regering alla diplomatiska band med Honduras. Det motiverades med att Honduras inte gjort tillräckligt för att kompensera de bortjagade emigranterna. Den polske reportern Ryszard Kapuscinski följde konflikten på plats och myntade begreppet "Fotbollskriget".

El Salvadors armé invaderade för att erövra viktiga områden. Honduras armé slog tillbaka och plötsligt hade våldet eskalerat från bråk bland fotbollssupportrar till blodigt krig mellan två grannländer. På fyra dagar dödades över 2 000 människor innan USA tvingade fram eldupphör.

Sultanen Khalid bin Bargash som snabbt gav upp. I bakgrunden Zanzibars stenstad.

7. Historiens kortaste krig – 38 minuter 

Det varade endast från klockan 09.02 till 09.40 och utkämpades mellan Storbritannien och Zanzibar. Ett dödsfall var upprinnelsen till konflikten i augusti 1896.

När Zanzibars probrittiske sultan Hamad bin Thuwaini avled efterträddes han inte av britternas utvalde kandidat Hamud bin Muhammed. I stället utropade den avlidne sultanens kusin, Khalid bin Bargash, sig själv till ledare.

De imperialistiska britterna var vana vid att få som de ville och gav den nye sultanen ett ultimatum – överge palatset inom två dagar senast klockan 09.00. Sultan Khalid bin Bargash svarade med att rusta sina styrkor och barrikadera sig i sitt nya palats omgiven av livvakter.

Klockan 09.02 den 27 augusti inledde britterna bombardemanget av palatset och 09.40 hade den nye sultanen och Zanzibar kapitulerat. Efter 38 minuter hade Zanzibar förlorat allt artilleri, 500 soldater och den kungliga yachten. På den brittiska sidan hade bara en soldat sårats. Sultan bin Bargash tog till flykten och Storbritannien kunde ersätta honom med sin egen kandidat.

Tiotusentals människor dödades under upploppen som började på kapplöpningsarenan.

© Bridgeman/IBL

8. Nikaupproret – armén sattes in mot huliganer 

Justinianus kväste våldsamt upplopp i Konstantinopel år 532.

Under Konstantinopels storhetstid på 500-talet var hästkapplöpning en mycket populär publiksport. Redan då fanns huliganer i publiken. De två mest kända huligangrupperna kallade sig De blåa och De gröna efter de mest framgångsrika kapplöpningsstallen. Huligangängen deltog i gatustrider och tog ställning i politiska konflikter. Ofta skanderade de politiska slagord i pauserna mellan loppen.

I januari 532 blev det upplopp efter att kejsar Justinianus vägrat att frige två dödsdömda fångar, en tillhörande De blåa och den andre De gröna. Vreden mot kejsaren ledde till kravaller där bland annat kyrkan Hagia Sofia ­förstördes.

Kejsarens fiender i senaten utnyttjade tumultet till att försöka avsätta Justinianus. När palatset belägrats och delar av staden brunnit ner under kravallerna utropade rebel­lerna en ny kejsare. Justinianus funderade på att fly men övertalades av sin drottning Theodora att ta striden. 

Efter att han låtit en budbärare så split bland huliganerna med mutor och budskapet att den nye kejsarkandidaten hörde till De gröna, lät Justinianus befälhavaren Belisarius sätta in trupper mot folkmassan. Omkring 30  000 huliganer dödades i kvarteren runt tävlingsarenan.

Kanske är du intresserad av...

Läs också