Washington (stående) korsar Delawarefloden med sin armé 1776. Fanbäraren bakom honom är James Monroe, USA:s femte president. 

Presidenter i uniform

I dagarna var det presidentval i USA. Närmast unikt är att båda kandidaterna saknar militär erfarenhet, vilket de flesta presidenter har haft. Här tittar vi närmare på några av dem.

3 november 2020 av Hugo Nordland

Att motivera och hålla samman sin armé var George Washingtons styrka.

George Washington

Plantageägarsonen från Virginia hade varken militär utbildning eller erfarenhet men fick ändå befälet över delstatens milis under fransk-indianska kriget (1754–63). Han lämnade dock posten 1758 för att driva plantage och ägna sig åt politik. Men när kontinentalkongressen 1774 beslöt att göra uppror mot britterna utsågs han till överbefälhavare för kontinentalarmén.

Strategisk skicklighet var inte Washingtons styrka som befälhavare, utan snarare förmågan att motivera och hålla samman sin armé. En armé som överlag var dåligt tränad och illa utrustad.

Under åtta år av frihetskrig vann Washingtons armé inte särskilt många segrar. Men man höll stånd och 1781 kom fransmännen till undsättning. 1789 valde den nyfödda nationen Washington som sin förste president.

Andrew jackson krossade britterna i slaget vid New Orleans. 

Andrew Jackson

13 år gammal deltog Jackson i amerikanska frihetskriget men tillfångatogs av britterna 1781. Det dröjde sedan till 1802 innan han tjänstgjorde igen, då som generalmajor vid Tennessees nationalgarde.

När 1812 års krig bröt ut ville regeringen i Washington inte sätta in Jacksons trupper då han ansågs ha fel politisk färg. Men de blidkades och gjorde honom till generalmajor sedan han besegrat Creek-indianerna i slaget vid Horseshoe Bend 1814. Ett år senare krossade Jackson britterna i slaget vid New Orleans och hans popularitet sköt i höjden.

Snart kom uppmuntrande ord om att krigshjälten borde ställa upp i presidentvalet. Vilket Jackson också gjorde 1824. Han fick flest röster men inte egen majoritet och trots vilda protester utsåg senaten John Quincy Adams. I valet 1828 tog Jackson revansch.

Ulysses S Grant kommenderar sina trupper i anfallet mot Fort Donelson i februari 1862.

© Library of Congress

Ulysses S Grant

Med medelmåttiga betyg men med rykte om sig att vara en skicklig ryttare tog Grant examen från militärakademin West Point 1843. När han skickades ut i mexikansk-amerikanska kriget (1846–48) hade han redan träffat sin blivande hustru Julia Dent, med vilken han fick fyra barn.

Efter kriget visade sig officerskarriären svår att kombinera med familjelivet. Grant stationerades ofta långt hemifrån och fann den dagliga tjänstgöringen enformig och ointressant. Det hände att han försökte döva tristessen och hemlängtan med en flaska whisky, vilket skapade ett seglivat rykte om att han var alkoholist. 1854 fick Grant nog och lämnade armén.

1861 återvände han för att tjänstgöra på nordsidan i inbördeskriget, ett krig han gick in i som överste och kom ut ur som befälhavare för hela den amerikanska armén.

FÅ MILITÄR HISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!

När sydstaternas general Lee kapitulerade vid Appomatox den 9 april 1865 var det Grant som tog emot hans underskrift

Under inbördeskriget sårades Rutherford B Hayes fyra gånger och fick fyra hästar skjutna under sig.

Rutherford B Hayes

I början av september 1862 var general Robert E Lees sydstatsarmé splittrad. Unionsidans befälhavare, generalmajor McClellan, drev Potomacarmén hårt för att hinna ifatt Lee och utdela ett avgörande slag. Den 14 september ledde jakten till en kamp om tre bergspass vid South Mountain i Maryland.

I ett av passen, Fox’s Gap, ledde överstelöjtnant Rutherford Hayes ett anfall mot de försvarande sydstatarna. Under anstormningen träffades han i vänster arm och föll ned, men släpades tillbaka till de egna linjerna. Skottet tog illa och Hayes slapp med nöd och näppe amputation. Under inbördeskriget sårades Hayes fyra gånger och fick fyra hästar skjutna under sig. 

Överste Roosevelt i Rough Riders-uniform 1898.

Theodore Roosevelt

När spansk-amerikanska kriget bröt ut i april 1898 sade Theodore Roosevelt upp sig från sin tjänst som biträdande sekreterare inom flottan. Istället organiserade han tillsammans med läkaren Leonard Wood sitt eget frivilliga kavalleriförband, Rough Riders.

Många av dem som tog värvning i förbandet var vana ryttare genom tidigare karriärer som cowboyar och hästuppfödare. Deras träning blev mycket lik det reguljära kavalleriets med skillnaden att Rough Riders inte beväpnades med sabel utan förlitade sig på karbiner och revolvrar.

Den 1 juli ledde Roosevelt sitt förband i slaget vid San Juan på Kuba. I striden tycks han ha funnit sitt rätta element. Roosevelt red våghalsigt runt på en häst, exponerad för fiendens kulor, medan hans mannar stred till fots.

Rough Riders bidrag blev avgörande för erövringen av åsryggen Kettle Hill, från vilken amerikanerna nu kunde hota den spanska flottbasen i Santiago. I efterhand beskrev Roosevelt stormningen av höjden som »great fun».

Insatsen i slaget vid San Juan medförde att Roosevelt nominerades till utmärkelsen Medal of Honor, den främsta amerikanska utmärkelsen för tapperhet i strid. Dock hade han en del kritiker bland sina överordnade som såg till att nomineringen föll mellan stolar. Först år 2001 tilldelades Theodore Roosevelt utmärkelsen postumt av dåvarande president Bill Clinton.

Kapten Harry S Truman i 129. fältartilleriets uniform. Bilden är tagen i Frankrike 1918.

Harry S Truman

Egentligen var en militär karriär vad den unge Harry S Truman drömde om. Men denna dröm slogs i spillror när han inte antogs till officersutbildning vid West Point på grund av sin dåliga syn. 1905 lyckades han dock bli antagen som artillerist i Missouris nationalgarde. Även här blev han underkänd på första syntestet, men inför det andra såg han till att memorera alla bokstäverna på syntavlan.

När USA gick in i första världskriget anmälde sig Truman som frivillig för fronttjänstgöring.

1918 var han i Frankrike med 129. fältartilleriet. Förbandet var känt för sin dåliga disciplin och Trumans försök att införa mer ordning togs inte väl emot. Hans mannar försökte till och med mobba ut honom för att få honom att sluta.

Med tiden lyckades dock Truman stärka disciplinen och få de underlydandes respekt, bland annat genom att göra sina underofficerare till ordningsmän och genom att hota med att få dem degraderade om deras soldater inte skötte sig.

Trumans kanonbatteri deltog sedan i Maas-Argonne-offensiven under krigets sista månader hösten 1918 utan att förlora en enda man.

John F Kennedy ombord på motortorpedbåten PT-109.

© John F. Kennedy Presidential Library and Museum

John F Kennedy

Natten till den 2 augusti 1943 patrullerade den lilla motortorpedbåten PT-109 utanför Solomonöarna i Stilla havet. Plötsligt upptäckte dess kapten, John F Kennedy, en japansk jagare i närheten och gjorde besättningen redo för anfall. Då dök en annan jagare upp från ingenstans och rammade PT-109 som gick av på mitten.

Två av de tolv besättningsmännen dog i kollisionen. Med skadad rygg simmade Kennedy tillsammans med sina överlevande kamrater till en liten ö. Här tvingades de leva på kokosnötter i nästan en vecka innan de hittades.

Från september 1943 tjänstgjorde Kennedy på en annan motortorpedbåt ända tills en läkare skickade hem honom drygt ett år senare på grund av ryggskadan han ådrog sig på PT-109.

General Eisenhower talar till fallskärmsjägare ur 101. luftburna divisionen under kvällen före D-dagen.

© Library of Congress

Dwight D Eisenhower

När det kommer till militära CV:n är det få som kan mäta sig med Dwight D Eisenhowers, med posterna som allierad överbefälhavare under andra världskriget och Natos första överbefälhavare längst upp. Detta trots att han under sin långa tjänstgöringstid aldrig var
i närheten av skarp strid.

Eisenhowers styrka var hans organisationsförmåga, i synnerhet var han en mycket skicklig logistiker. Detta hade han visat under de olika administrativa uppdrag han haft under mellankrigstiden, men vid tiden för japanernas anfall mot Pearl Harbor hade han fortfarande inte fört befäl över någon operation. Arméstabschefen George C Marshall såg emellertid hans potential och började rekommendera honom till olika positioner. På lite mer än två och ett halvt år avancerade han från överste till överbefälhavare för de allierade styrkorna i Europa, en tjänst han tillträdde i december 1943.

Som allierad överbefälhavare bar Eisenhower bland annat huvudansvaret för landstigningen i Normandie under D-dagen, ett av militärhistoriens logistiskt mest avancerade företag.

Kanske är du intresserad av...

Läs också