Swedish-K SMG, som kpist m/45 kallades i USA, under en övning 1982.

© US Military

kpist m/45 – trotjänare med skral räckvidd

Kpist m/45 är en av det svenska försvarets verkliga trotjänare. Den är uppskattad för sin enkelhet, pålitlighet och precision, men har också nackdelar.

22 juni 2018 av Thomas B Andersson

Många svenskar har i likhet med undertecknad fått lära sig använda kpist m/45 under sin lumpartid.

Vapnet var ett standardvapen bland svenska infanterisoldater från andra världskrigets slut och en bra bit in på 1960-talet. Men det fortsatte att användas betydligt längre än så, bland annat av flygvapnets markpersonal, flottan, hemvärnet och också av svensk polis som förstärkningsvapen.

Först i april 2007 slutade modellen sin långa tjänstgöring inom svenska försvaret. Sista organisationen som använde det var hemvärnet.

m/45 enkel konstruktion

Själv minns jag hur vi under värnplikten tränades i att plocka isär och sätta ihop kpisten i totalt mörker – inte så svårt som det kanske låter eftersom konstruktionen var föredömligt enkel. Svårare var då att lära sig skjuta enkelskott med m/45 som i grunden konstruerats för att avge helautomatisk eld.

Kulsprutepistol m/45 utvecklades och tillverkades vid Carl Gustafs stads Gevärsfaktori i Eskilstuna. Vapnet fick beteckningen m/45 eftersom det började levereras till svenska försvaret med start år 1945.

Gasomladdning

Mekanismen bygger på så kallad gasomladdning. Krutgaserna från det avfyrade skottet pressar slutstycket bakåt samtidigt som den tomma hylsan dras med och kastas ut. En fjäder trycker därefter fram slutstycket igen med en ny patron i loppet. Så länge avtryckaren hålls intryckt och magasinet fortfarande har kvar patroner fortsätter vapnet att skjuta.

Kulsprutepistol modell 45 tillverkades av Carl Gustafs stads gevärsfaktori mellan 1945 och 1964. När den bars vid högvakten försågs den med bajonett. 

© Grafik: Christoffer Rehn

m/45 användes i Vietnamkriget

Från början av 1950-talet kom det typiska långsmala magasinet med plats för 36 patroner ut på förbanden. Kalibern på m/45 var 9x19 millimeter, ursprungligen en tysk pistolkaliber som funnits sedan 1902.

Siktet kunde ställas in på 100, 200 och 300 meters skjutavstånd. Även mörkerriktmedel fanns. Bland tillbehören för m/45 märks hylsfångare, en särskild lösskjutningspipa samt en röd säkringslucka som sattes i under vakttjänst för att undvika vådaskott.

Kpist m/45 tillverkades på licens i bland annat Egypten, Indonesien och USA. Vissa amerikanska specialstyrkor använde vapnet under Vietnamkriget.

Lättburet vapen

En viktig fördel med m/45 var att den kunde vikas ihop och bäras på ryggen. Vapnet vägde också lite, var enkelt att rengöra och var uppskattat för sin precision. Som närstridsvapen hade det odiskutabla fördelar.

Bland nackdelarna fanns att vapnet rostade lätt och därför måste fettas in noga. Och att skjuta enkelskott var inte lätt – enda sättet var att blixtsnabbt släppa avtryckaren efter varje skott.

Dålig räckvidd i Kongokrisen

Men största nackdelen var den dåliga räckvidden. Svenska soldater som tjänstgjorde under Kongokrisen på 1960-talet rapporterade att vapnet kunde vara helt verkningslöst så fort skjutavståndet kröp upp mot 200–300 meter. Anfallande fiendesoldater fortsatte att springa även när hela magasin avlossades rakt mot dem.

Efter Kongoinsatsen utvecklades en ny stålmantlad kula med bättre genomslagsförmåga. Denna patrons beteckning är 9 mm sk ptr m/39B.

Publicerad i Militär Historia 10/2017

Kanske är du intresserad av...

Läs också