Revolver blev amerikansk ikon
Samuel Colt uppfann det första effektiva enhandsvapnet baserat på revolverprincipen. Hans revolver blev en symbol för vilda västern.
Två nordstatssoldater poserar med en bajonettförsedd musköt och en Colt 1851 Navy – Single Action Armys föregångare.
Eldvapen som kunde riktas och avfyras med en hand blev tidigt ett önskemål, särskilt från kavallerister. Det kunde realiseras med införandet av hjullåset på 1500-talet. Men det var omöjligt att under fältförhållanden ladda om ett eldvapen på hästryggen.
En tidig lösning var att förse enhandsvapen med en vridbar trumma med ett antal laddade pipor, som manuellt vreds i läge för avfyrning. Sådana vapen kallades »pepparpistoler» (»pepper box»). Metoden hade många praktiska nackdelar, men visade vägen till revolverprincipen – att placera kula och drivladdning i hål i en roterande trumma. Det skulle bli rådande i flera hundra år.
Patenterades av Colt 1836
»Gud skapade människorna – men Colt gjorde dem jämlika», är en reklamslogan som har förankrats i amerikansk kultur. Den myntades av amerikanen Samuel Colt (1814–62), som uppfann det första funktionsdugliga flerskotts-enhandsvapnet baserat på revolverprincipen. Vapnet patenterades av Colt 1836 och fick då namnet »revolver» – efter den roterande trumma som innehöll kammare för sex skott med tändhatt, krut och kula i varje.
Det var således samma grundprincip som vid den tiden höll på att slå igenom för moderna handeldvapen. När hanen spändes – manuellt eller genom press på avtryckaren – vreds trumman så att varje kammare i tur och ordning kom i exakt läge framför pipan.
Colt hade inspirerats av andra samtida konstruktörers idéer och kombinerade nu dessa med standardisering och serieproduktion. Själva vapenkonstruktionen var inte perfekt – brister i positioneringen ledde i bästa fall till eldavbrott och i värsta fall till vapensprängning och skador på skytten. Men den var tillräckligt tät för att fungera utan tidigare enhandsvapens problem med flammor, rök och krutstänk ur mekanismen.
Colt single action army.
Dess stora nackdel var att omladdningen var omständlig med dels kula och krut i en pappershylsa som fördes in framifrån i kammaren, dels en separat tändhatt som placerades i en nippel i botten på varje kammare. Denna antändes via ett slagstift genom slag från en hane, som utlöstes av avtryckaren.
Parallellt med revolvern utvecklade Colt ett par magasinsgevär som rymde åtta eller tio skott och lyckades sälja mindre kvantiteter av både dem och revolvrarna till armén och lokala kårer. Dessa såg strid i ett av Seminole-krigen i Florida 1835–42.
Trots gevärens eldkraft blev de hjärtligt avskydda av soldaterna, främst då krutet från otäta papperspatroner kunde leda till kedjedetonation av samtliga patroner i magasinet. Revolvrarna var mer säkra och fick ett bättre rykte.
Amerikanska inbördeskriget
Tack vare detta började Colt få beställningar på dem inför kriget mot Mexiko 1847 av den amerikanska krigsmakten. Det avgörande utvecklingssteget för revolverprincipens framgång blev införandet av enhetspatronen under 1860-talet.
Där hölls kula, drivladdning och tändhatt ihop till en samlad enhet av en metallhylsa som motstod både väta och omild hantering Det var lätt att anpassa Colt-revolvern till patronerna så att dess stora nackdel – omladdningstiden – minskade.
Fortfarande var processen dock något omständlig, eftersom man först avlägsnande patronhylsorna och sedan patronvis laddade varje kammare för hand. Försäljningen av revolvrar under det amerikanska inbördeskriget gjorde Colts företag mycket framgångsrikt och Colt-revolvern i dess olika varianter blev en klassiker.
Kavallerisoldat i Fort Union, New Mexico, utrustad med Colt Single Action Army 1873.
Mest berömd är nog modellen Colt Single Action Army (eller »Peacemaker», fredsmäklaren), som från 1873 i olika varianter genom litteratur och film för alltid har kommit att förknippas med vilda västern.
Colt-revolvern kom att tillverkas för såväl militära som civila kunder med olika ammunitionstyper, piplängder och avtryckarfunktion fram till år 1941. Vapenentusiasters intresse för detta ikoniska vapen var dock så stort att tillverkningen återupptogs 1956!
Mångsidig uppfinnare
Samuel Colt var en av dessa mångsidiga uppfinnare för vilka vapenteknologi tycks ha utövat en oemotståndlig lockelse. Hans breda kunnande kom också fram i andra delar av hans verksamhet.
Colts personlighet karakteriserades redan av samtiden som mycket speciell. Han gjorde sig ett namn som en innovativ försäljare, samtidigt som han var klart amoralisk, till exempel när han i inbördeskrigets början samtidigt sålde vapen till både nord- och sydstaterna och marknadsförde sina produkter mot statliga beställare med metoder som blev ökända.
Han var också abnormt fåfäng och tog varje förslag till modifiering av vapen han hade konstruerat som en personlig förolämpning. Detta gjorde att han avvisade ett tidigt förslag till införande av enhetspatron, som lades fram av en medarbetare. Samtidigt var Colts omsorg om företagets anställda och särskilt då immigranter banbrytande.
Colt-Browning M1911.
Brownings automatpistol
Åren 1903–10 utvecklade amerikanen John Browning ett par familjer automatpistoler, som kröntes med modellen Colt-Browning M1911, baserade på .45 ACP-patronen (11,4 mm). Denna skulle bli föremål för licenstillverkning, direkt kopiering utan licens, efterapningar av konstruktionsdetaljer och legotillverkning hos andra än vapenindustrier.
Konstruktionen är relativt komplex och kräver normal tillsyn, rengöring och oljning.
Vapen tillverkade enligt ursprungsspecifikationerna har ett gott rykte för funktionssäkerhet, under det att senare tiders olicensierade tillverkning har resulterat i exemplar med växlande kvalitet. M1911 var amerikanska arméns standard för personligt vapen från 1911 ända till 1986 och är det än idag hos vissa specialförband. Det beror bland annat på att det anses lätt att hantera och ha god verkan på de korta stridsavstånd det är avsett för. Inte mindre än 2,7 miljoner vapen har levererats till det amerikanska försvaret. M1911-varianter har använts av 60 länder, av vilka 32 fortfarande har det i bruk. Vapnet är också mycket populärt inom den civila sektorn, inte minst som normerat tävlingsvapen. Åtta olika företag tillverkar fortfarande M1911, som kan betinga ett pris på närmare 25 000 kronor.
Uppfinnaren fick inte själv uppleva hela framgången eftersom han avled redan 1862. Hans uppfinningar fortlevde genom att företaget drevs vidare fram till 1901 av hans driftiga hustru, samtidigt som principen med en roterande trumma fick nya tillämpningar både i repetergevär, automatgevär och till och med i Bofors 20 millimeters automatkanon m/40.
Företaget lever kvar än idag med Colt i företagsnamnet och är fortfarande verksamt inom vapentillverkning, men har givetvis genomgått många öden och ägarbyten. Revolverprincipens fördelar har legat i dess enkelhet, pålitlighet och fältmässighet samt förmåga att anpassas till mycket kraftig ammunition.
Självladdande pistol
Önskemål om högre elduthållighet – flera skott – gjorde att en alternativ konstruktionsprincip kom fram i slutet på 1800-talet: den självladdande pistolen.
Sedan Hiram Maxim hade demonstrerat rekylkraftens möjlighet att driva ett automatvapen var nästa utvecklingssteg att tillämpa principen på ett enhandsvapen. Den första som lyckades med detta i större skala var tysken Paul Mauser 1896.
Hans Mauserpistol vann viss berömmelse genom att skildras i Winston Churchills bok Kriget vid floden som det vapen han använde från hästryggen i slaget vid Omdurman i Sudan år 1898. Automatpistolens stora fördel låg i magasinsvis omladdning med upp till 18 patroner.
Publicerad i Militär Historia 12/2020
