Luger – banbrytande pistol med ikonstatus

När Maximkulsprutan togs fram 1884 bevisade den att man kunde göra ett automatiskt skjutvapen. Detta födde inspiration till att prova halvautomatiska mekanismer även på pistoler. Alltså att avtryckaren måste tryckas in vid varje skott men mekanismen spändes automatiskt. På så sätt fick man bättre precision och sparade på ammunitionen.

En som lät sig inspireras var tysken Hugo Borchardt som arbetat för Winchester i USA. 1884 återkom han till Europa och 1890 åkte han till vapentillverkaren Ludwig Loewe i Berlin och visade upp några av sina konstruktioner. Loewe tyckte att hans automatpistol såg lovande ut och anställde honom. Pistolen var färdig för marknaden 1894.

Knäledskonstruktion för rekylen

Konstruktionen byggde på att pipan och slutstycket hölls ihop så att man kunde använda den nya ammunitionen med kraftigare krut.

När vapnet avfyrades rekylerade både pipa och slutstycke av gastrycket. Delarna gled då bakåt i spår i lådan. Genom en knäledskonstruktion bröts de isär när de kom under dess armars mittpunkt och tomhylsan kastades ut.

Slutstycket gick nu upp i en böj baktill och trycktes åter framåt av en rullad bladfjäder, varvid det tog med sig en ny patron. Innan första skottet kunde skjutas fick man sätta in ett fullt magasin och spänna vapnets fjäder med en mantelrörelse.

Borchardts pistol klumpig

Borchardts pistol, som använde kaliber 7,63 mm ammunition, hade dock en osmidig formgivning. Knäleden med fjädern satt i en stor kulformad klump längst bak och kolven var rak vilket gav ett onaturligt grepp. För att ge bättre precision på långa skjutavstånd kunde en lösstock monteras och vapnet blev en karbin.

Omkring 3 000 pistoler tillverkades, men de var komplicerade att göra och knappast lämpade för militär massproduktion. Snart fick de även konkurens av en liknande pistol från Mauser.

Georg Luger förbättrade pistolen

1891 fick österrikaren Georg Luger tjänst hos Loewe i Berlin. Han fick fria händer att försöka förbättra Borchardts pistol. Den rullade fjädern ersattes av en rak som sedan flyttades ner som en spiralfjäder i kolven. Den fick även de typiska »greppöronen» som användes för att göra mantelrörelsen. Kolven sveptes till 55 grader vilket gav ett naturligare grepp. Ytterligare vissa förbättringar gjordes och en klassiker var född.

Loewes fabrik, som 1896 blivit Deutsche Waffen- und Munitionsfabriken (DWM) levererade de första pistolerna med 12 cm pipa till Schweiz armé 1900. De skiljde sig från originalet genom att de hade 7,65 mm parabellum-ammunition.

I Tyskland blev flottan först att använda 7,65 mm vapnet med 15 cm pipa 1904. 1908 kom Luger Pistole 08 (P.08) som hade 9 mm kaliber, 10 cm pipa och ytterligare småförbättringar. Vapnet blev en exportsuccé.

P.08 följdes av Lange Pistole 08 som antogs 1913. Här var piplängden 20 cm och den hade ett bakre sikte graderat till hela 800 meter. Även en lösstock kunde monteras så att den blev en karbin. Dessa vapen fördelades till artilleriets ammunitionstross.

Under 1917 togs även ett 32 skotts trummagasin fram. Till detta blev det populärt med lösstocken bland stormtrupper och på flottans mindre fartyg som minsvepare och torpedbåtar.

Under kriget producerades P.08 av både DWM och statliga vapenfabriken i Erfurt. Produktionen var som störst 1915 med 700 pistoler per dag. Versaillesfreden förbjöd DWM att tillverka vapen åt försvaret, så ett nytt dotterbolag grundades som även tog över Erfurts maskinpark. Efterhand släpptes begränsningarna.

P.08 tillverkades av Mauser

1930 tog Mauser över produktionen av P.08 och när Tyskland efter 1933 åter började rusta gjordes de till hela försvaret. Produktionen fortsatte sedan till december 1942, men det fanns så gott om delar att man kunde göra pistoler kriget ut.

I samband med 75-årsminnet av att de första vapnen levererades 1975 gjorde Mauser en speciell minnesserie av vapnet.Idag gör flera tillverkare kopior av P.08 och dessa, liksom originalen, är eftertraktade samlarobjekt.

Publicerad i Militär Historia 6/2016