Nya plan testades i Vietnam
Kriget i Vietnam var inte som något annat krig som USA deltagit i. Baser utan bra landningsbanor och fiender under tät regnskog gjorde att flygvapnet fick anpassa sig. Många av flygplanen och strategierna som togs fram är fortfarande aktuella idag.
Kriget i bilder – Bilder
Däckspersonal från Attack Squadron 55, »Warhorses», med A-4F Skyhawkplan på USS Hancock. Fartyget görs redo på koordinaten »Yankee Station» i Tonkinbukten 1972. Planen är beväpnade med Mk 82 500 punds-bomber och Mk 83 1 000 punds-bomber. A4-F var en viktig kugge i flottans flygstridsmaskineri: Det kunde bära en bomblast motsvarande en B17-bombare från andra världskriget, var ett smidig, lättfluget, litet plan att hantera på ett trångt hangarfartyg och ett av de första planen som kunde tanka ett annat plan i luften, och därmed inte behöva ett dedikerat tankningsplan.
Ett C-7A Caribou transportplan taxar ut på startbanan I Katum, södra Vietnam under offensiven i Kambodja 1970. Med operationsbaser och förläggningar av förband långt ute i djungeln, med begränsade möjligheter till långa landningsbanor, blev C-7A planen av STOL-typ, »Short Take Off and Landning», viktiga för att flyga ut ammunition och förnödenheter till markstyrkorna. Med en start- och landningssträcka på endast 365 meter var C-7A en betydelsefull kugge i USA:s försörjningslinjer.
Behovet av att kunna ge markstyrkor direkt understöd och trycka tillbaka fienden med massivt eldövertag gav upphov till »Project Gunship III» med flygande vapenplattformar i form av Fairchildplan som fick anropsnamnet »Shadow». Här ett AC-119G Shadow från 17th Special Operations Squadron vid Tan Son Nhut Airbase i södra Vietnam. Utrustade med fyra .30-kalibriga GAU-2/A Gatlingkulsprutor i flygplanskroppen kunde de möta markmål med enorm eldkraft. Under de sex första månaderna 1969 som 17th Special Operations Squadrons totalt 18 plan var aktiva, avfyrade de 20 miljoner patroner mot fientliga mål.
F-8E Crusader från marinflygets 235th All Weather Fighter Squadron, med anropssignal »Death Angels», stationerad på Da Nang Airbase 1967. Crusader var det sista jaktplanet vars huvudbeväpning var automatkanoner, vilka syns vid planets nos. Under Vietnamkriget användes även Crusader som bombplan och det var en riktig »bomb truck» med många pyloner för att bära många olika typer av bomber, robotar och attackraketer. Crusader var ett av de amerikanska plan som i förhållande till egna förluster sköt ner flest fiendeplan.
Behovet av ett enkelt och billigt jetattackplan som med välriktad eld kunde understödja marktrupper i djungeln, ledde till att Cessna gjorde om skolflygplanet T-37 till ett lätt attackplan. Här skjuter ett Cessna A-37 Dragonfly attackraketer mot mål i djungeln.
Precisionen på detta plans insatser var så bra att eldledarna jublade när A-37:or istället för F-4 kom surrande in, med: »Äntligen någon som kan träffa målet.» Planet kallades »Super Tweet» på grund av sitt högt vinande motorljud och ser ut som en stiliserad trollslända, därav det officiella namnet »Dragonfly».
Ett OV-10A Bronco från 136th Tactical Fighter Squadron agerar eldledare, »Forward Air Controller» (FAC), åt två F-100C Super Sabre, 1969. Bronco var ett turbopropplan vars främsta uppgift var COIN, eller »Counter Insurgency». Planet kom att användas till en rad olika uppdrag. Dels kunde det bära 1,5 ton last: fem fallskärmshoppare, sex infanterister med packning eller två bårar och en läkare. Som attackplan kunde det utrustas med en 20 mm automatkanon eller fyra 7,62 mm kulsprutor, och en blandning av attackraketer, luftmålsrobotar och bomber.
Ett Lockheed U-2 spionplan på Bien Hoa Airbase 1965. Spionplanet U-2 flög uppdrag under Vietnamkriget och dess huvudsakliga uppgift var insamling av underrättelser om trupptransporter, luftvärnsbaser och vapenupplag i Nordvietnam. 4028th Strategic Reconnaissance Wing opererade från Bien Hoa Airbase.
En mekaniker ger ett F-4 Phantom från 27th Tactical Fighter Wing en sista översyn på Phu Cat Airbase. F-4 var ett jaktbombflyg som användes för »Wild Weasel»-uppdrag, att slå mot och neutralisera fientliga luftvärnsinstallationer och radaranläggningar. I takt med att USA intensifierade luftkriget moderniserades det Nordvietnamesiska luftvärnet med sovjetbyggda luftvärnsmissiler och 1965 utvecklade USA det första Wild Weasel-programmet. Målet var att få luftvärnet att låsa på flygplanet så att det i sin tur kunde låsa på luftvärnsställningen och slå ut den.
Publicerad i Militär Historia 12/2020
