Stridsvagnssafari i finska Parola, del 1

Stridsvagnssafari i finska Parola, del 1.

32569fa4 8f8b 4cb4 8b70 3b2132c0540e.T

StuG III på Parola tankmuseum i Finland.

© Claus Högkvist

Pansarmuseet i Parola ligger cirka en mil norr om Tavastehus (Hämeenlinna) och 11 mil norr om Helsingfors och är väl värt ett besök. Skillnaden mellan Arsenalen fordonsmuseum i Strängnäs (för den som varit där!) och Parola är att de senares vagnar verkligen har varit med i kriget. Man ser tydligt skadorna efter fiendens granater.

Bilden ovan är en tysk Sturmgeschutz III (StuG) som fick namnet Marjatta – besättningen döpte vagnarna med egna namn utöver sifferbeteckningen Ps 531-19. 1943 köpte Finland 30 StuG III från Tyskland (en tidigare modell) och sommaren 1944 ytterligare 29 av en senare modell som inte hann med i kriget mot ryssarna. Däremot var de med i det så kallade Lapplandskriget mot tyskarna. Under hela andra världskriget producerades 10 538 st sådana vagnar.

Med dessa StuG förstörde finländarna 87 fiendevagnar. Man förlorade själv 8 vagnar till fienden, varav man själva sprängde några efter att de blivit obrukbara.

De hårdaste drabbningarna för de finska stridsvagnarna var på Karelska näset vid Kuuterselkä 14 juni 1944 samt vid Tali, Ihantala och Vuosalmi i slutet av juni och början av juli.

Fakta: StuG III

Motor: 12 cylinders Maybach bensin på 300 hk.

Räckvidd på väg 200 km.

Vikt: 23.9 ton.

Hastighet: 40 km/tim.

Besättning 5.

Bränselförbrukning 155 liter/100 km.

Beväpning: Halvautomatisk 75 mm kanon, 7.62 mm snabbeldsgevär.

I Parola finns också en T-26 – en lätt rysk stridsvagn som producerades av Sovjetunionen från 1930-talet fram till andra världskrigets början. Konstruktionen var baserad på den brittiska 6 tons Vickers, men ryssarnas T-26 vägde 9.4 ton. Hela 12 000 T-26 tillverkades under denna tioårsperioden.

Omkring 1627 vagnar tillverkades med dubbeltorn mellan –31 och –33. 450 stycken utrustades med en 37 mm PS 1 kanon. 1933 kom en ny version, T 26 B, som bara hade ett torn och var bestyckad med en 37 mm kanon och en 7.62 mm kulspruta. Kanonen blev senare uppgraderad till 45 mm.

Under det finsk-ryska vinterkriget 1939–40 satte ryssarna in 2 514 stridsvagnar, vilket senare utökades till 6 541 vagnar mot slutet av kriget.

Men den sovjetiska koordineringen var dåligt utformad, vilket ledde till att ett stort antal vagnar slogs ut av finländarna och kunde erövras – de flesta hela och klara för strid.

Ett exempel: vid mottistriderna (inringning av fienden) vid Tolvajärvi erövrade finländarna 60 stycken T-26 och ytterligare 132 vagnar vid mottistriderna vid Lemetti, som ligger på den norra sidan av Ladoga. Vid Suomussalmi, där fienden bestämt sig för att dela av Finland i två delar, tog man ytterligare 86 vagnar och vid Pelkosenniemi och Ilomants tio stycken.

Enligt ryska källor förlorade Sovjetunionen 2 268 stridsvagnar under vinterkriget, vilket var drygt nio procent av den totala ryska stridsvagnsstyrkan år 1939. I medeltal förstördes 21.6 vagnar per dag!

Vid krigets utbrott hade Finland 32 egna stridsvagnar, de flesta gamla Renault FT-17 från första världskriget, men även ett antal engelska Vickers. Fördelningen var alltså något ojämn. Finland kunde inte, beroende på Molotov-Ribbentropavtalet, köpa materiel ifrån Tyskland. Sverige var istället Finlands främsta leverantör och många finska soldater tackar ännu idag för sina Boforspjäser.

Vinterkriget mot Finland gick katastrofalt dåligt för Röda Armén, trots överlägsenhet i såväl manskap som materiel. Finländarna förlorade 23 576 soldater och Röda Armen, officiellt enligt ryska arkiv, 132 747 soldater.

Sovjet har också glömt bort vinterkriget i sin historieskrivning – ytterst få monument i Karelen anger åren 1939 eller 1940, däremot finns det många med från 1941 rill 1945. T-34 vagnar står vid infarten eller i centrum av varje större stad.

Fakta: T-26

Motor: Bensindriven GAZ på 91 hk.

Vikt 9.4 ton.

Hastighet 28 km/tim

Räckvidd 175 km.

Besättning 3.

Sovjetiska T-28:an var också en intressant vagn och av de totalt fem som finns kvar i hela välden (av 503 tillverkade i olika varianter) så finns fyra i Finland. Den femte finns på Röda arméns museum i Moskva. T-28 är en medeltung stridsvagn som tillverkades mellan åren 1933-1941.

Vagnen var behäftad med ett flertal fel – man hade problem med motor, transmission och fjädring. Banden var smala och vagnen lång vilket gjorde den något svårmanövrerad.

De först exemplaren hade ett frontpansar på 30 mm som senare uppgraderades till 80 mm. Vikten steg då till 32 ton. Enligt den ryske historikern Maksim Kolomiets blev över 200 T-28:or utslagna under vinterkriget.

Finländarna kallade T-28 för ”postvagnen” – ett namn som kommer ifrån att den första T 28 som man lyckades erövra (i december –39) innehöll fältpostsäckar och brev till soldaterna.

Fakta: T-28

Motor: 46,9 liters Mikulin V 12 bensin på 500 hk. Motorn var baserad på BMW:s flygmotor.

Vikt 28 ton och senare 32 ton.

76.2 mm eldrör.

Besättning 6 man.

Hastighet max 37 km/tim.