Tidsinställd bomb anno 1645
När urverket skruvades upp fungerade de två plåtlådorna som tidsinställda bomber. I maj 1645 skulle de sänka det svenska fartyget Tre lejon.
Carl Gustaf Wrangel förde befälet över den svenska flottan i Wismar.
Bortser man från snapphanarna under skånska kriget (1675–79) förknippas 1600-talet inte främst med asymmetrisk krigföring. Men den typen av operationer förekom på andra platser än i Skåne och på annat sätt.
I Skokloster slotts samlingar finns en alldeles speciell kvarleva från ett attentatsförsök som för tankarna till mer moderna sabotageoperationer eller till terrorism.
Wrangel grep osthandlaren
I maj 1645 låg delar av den svenska flottan i Wismar. På ett värdshus i staden höll det svenska skeppsfolket till. Några nyrekryterade sjömän hade fattat misstanke mot en person som de kände igen från Lübeck där han hade varit i den danske kungens tjänst.
Generalfälttygmästaren Carl Gustaf Wrangel lät därför gripa mannen som sade sig vara en osthandlare vid namn Hans Grefft. Även hans koffertar konfiskerades och visiterades. I dem fann man krut, svavel, hö och beck samt två små plåtlådor med urverk som skulle visa sig vara tillverkade i Hamburg.
Detonationsurverk
Det tog förmodligen inte lång tid för Wrangel att förstå vad det rörde sig om. Det var två stycken detonationsurverk eller vad Wrangel benämnde som Feuerschloss i sitt brev till rikskansler Axel Oxenstierna.
I det bevarade detonationsurverket finns ett hjullås med snälltryck; det krävs således inte särskilt stor kraft för att avlossa låset som utlöses genom det tidsinställda urverket. Hjullåset tänder i sin tur krutet i fängpannan som tänder krutet i de två eldrören, vars mynningar ligger an mot öppningar i plåtlådans ena sida och på baksidan.
Plåtlådorna innehöll pistolpipor, hjullås och urverk. Så här skulle de användas: Ladda. Huvudladdningen förs in i piporna. Pyrit (svavelkis) placeras i hanen. Svartkrut läggs i fängpannan. Hjulet spänns med en fjäder. Avfyra. Tiduret utlöser mekanismen, hjulet börjar snurra och gnids mot hanens pyrit. Då skapas gnistor som antänder krutet i fängpannan som i sin tur får huvudladdningen att detonera.
Erkände under tortyr
Detonationsurverket var alltså avsett att placeras så att eldkvastarna som sprutade ut genom hålen antände krut och annat brännbart material i de utplacerade koffertarna och skapade en brand. I förlängningen skulle detta kunna explodera om det placerades i till exempel krutdurken på ett fartyg.
Hans Grefft kan inte ha varit särskilt samarbetsvillig eftersom man nödgades utsätta honom för ett »pinligt» förhör. Man kan därför inte vara helt säker på sanningshalten i hans utsagor.
Under förhöret framkom att han hade blivit kallad till Wismar av en man från Lübeck »med grå, dåligt sydda kläder, grått hår och grått skägg» – kanske en stereotyp för en skurk på 1600-talet?
Tre Lejon och Draken bombmålen
Denne man erbjöd Grefft en stor summa pengar om han gjorde honom en tjänst, nämligen att placera en koffert ombord på skeppet Tre lejon och en på skeppet Draken.
En härva rullades upp och det visade sig snart att flera borgare från Lübeck hade varit inblandade. Hjärnan bakom attentatsförsöket skulle ha varit en Thomas Richter i Lübeck som utförde det i kejsarens namn.
Men den som skulle göra det var Hans Grefft som till sin hjälp också haft en något ovillig konstapel som skulle placera åtminstone den ena kofferten i krutförrådet på Tre lejon efter att ha satt urverket på elva timmar, men konstapeln hade fått gå iland. Det framkom också att måltavlorna varit just Carl Gustaf Wrangel och amiral Peter Blume.
Det blev alltså aldrig någon brand på de båda skeppen. Hur vanlig denna typ av asymmetriska krigföring var är svårt att säga. Det finns inte särskilt många detonationsurverk från 1600-talet bevarade, Skoklosters slotts exemplar torde vara unikt.
Vart det andra urverket tog vägen efter rannsakningen är okänt. Mot Hans Grefft visades ingen nåd, han brändes på bål i oktober 1645.
Publicerad i Militär Historia 5/2017