"Min far var chaufför på T4"

Den här berättelsen från beredskapstiden skickade Tor-Björn Levin in till Militär Historia.

08a5e55d 106c 4089 a2ba f46df5d59dc4.Termin o. Inskrivn. bok 0001

Under andra världskriget inkallades min far till beredskapstjänstgöring, som många andra. 6572-7-34 Ivan Levin hade körkort och blev därför placerad som chaufför på T4 i Hässleholm. Han hade olika uppdrag: bland annat körde han för remonteringsnämnden, det vill säga en överstelöjtnant och en veterinär. Han körde i hela Skåne och södra Småland. Efter avslutat uppdrag fick Ivan 5 kronor som tack för att han tvättat överstelöjtnantens galoscher som han bar utanpå sina ridstövlar när han traskade i stall och hagar!

Enligt Ivan var det här det bästa uppdrag han haft. På de herresäten och slott som han besökte för att se ut hästar till krigsmakten, tävlade man ofta att erbjuda så bra förplägnad som möjligt. De två officerarna satt i salongen medan Ivan hos köksorna i köket.

En annan kommendering han fick var att tillsammans med en officer köra ner till Falsterbokanalen och hämta upp danska motståndsmän som ”steg av” någon av Bornholmsbåtarna. Det var strängt förbjudet för honom att tala med danskarna. Färden gick sedan till hotell Kramer i Malmö där danskarna inkvarterades.

Under tiden på T4 fick Ivan Levin lära nyinryckta att köra buss. En löjtnant hade befogenheten att utfärda körkort och en dag då Ivan satt i bussen och samtalade med löjtnanten om dagens lektioner, frågade löjtnanten spontant:

– Var någonstans tog Levin sitt busskort?

Ivan svarade: -Jag har inget busskort.

– Va, Ni har ju utbildat många av våra bussförare och har inget busskort, det skall jag ordna. Han skrev ut ett körkort till min far innehållande: A, B, C, D, E-behörighet, utan att det kostade mer än en stämpelavgift.

En dag fick min far order att med buss köra till en hamn på sydkusten och hämta upp tyska officerare. De hade flytt till Sverige från östfronten där de blivit kringrända av framrusande ryska styrkor.

Ivan satt i bussen och tittade på när tyskarna äntrade in. En av de tyska officerarna stannade upp och började råskälla och gorma på min far, som varken kunde tyska eller annat språk – han kunde bara lundensiska. En svensk officer, en ”studentfänrik” som min far kallade honom, kom springande.

– Vad står på Levin, vad har hänt.

– Jag vet inte, tysken verkar arg.

Fänriken vände sig till den tyske officeren och fick förklaringen.

– Den tyske officeren är upprörd över att du inte rest dig upp och gjort honnör för honom, sa fänriken till min far.

– Jag gör inte honnör för en desertör, svarade Ivan.

Tydligen förstod tysken ordet desertör för han gormade och skrek ännu värre. Egentligen hade min far rätt, de tyska officerarna hade övergett sina mannar och flytt till Sverige när övermakten blev för stor.

Tysken vände sig till fänriken och frågade vart de skulle inkvarteras.

– Vet du vart du ska köra? frågade fänriken min far.

Min far som hade hört ett namn tidigare användas och drog till med det.

– Buchenwald svarade han. Tysken blev likblek i ansiktet, vände på klacken och gick och satte sig i bussen. Och egentligen var det rätt, tyskarna skulle nämligen interneras någonstans i de skånska bokskogarna…

Det har ofta hävdats att tyska Wehrmacht-officerare inte kände till koncentrationslägren. Men visst visste de.

Beredskapstiden för min far avslutades den 26 maj 1945.

Tor-Björn Levin

Vill du också dela med dig av din historia? Mejla red@militarhistoria.se !