6 berömda tapperhetsmedaljer

Victoriakorset tillverkas av ryska kanoner

År 2004 var menige Johnson Beharry i 1st Princess of Wales Royal Regiment förare i ett Warrior pansarskyttefordon i Irak. Den 11 juni utsattes plutonen för ett bakhåll. En

raketgevärsgranat träffade nära Beharrys plats och sårade honom livshotande i huvudet. Andra granater försatte befälhavaren och övriga besättningsmedlemmar ur stridbart skick. Trots skadorna körde Beharry ut ur bakhållet och förde alla i säkerhet. ”Kanske var jag modig, jag vet inte. Just då gjorde jag bara mitt jobb, jag hade inte tid för andra tankar.” Beharry blev den förste levande mottagaren av Storbritanniens högsta utmärkelse, Victoriakoret, sedan 1969.

For valour – inskriptionen på medaljens framsida berättar i sin lakoniska form att medaljen utdelas för tapper­het. Men motiveringarna för de knappt 1 360 medaljer som hittills utdelats sedan drottning Victoria instiftade medaljen 1856 säger betydligt mer än så.

Drottningen sägs själv ha varit delaktig i att välja designen. I mantuanska korsets form och med det purpurröda bandet framställs medaljen fortfarande av brons från ryska kanoner erövrade under Krimkriget. Baksidan av medaljen graveras med mottagarens namn samt datum för handlingen. Tre personer har fått ta emot Victoriakorset två gånger. Två gick postumt till militärläkare på västfronten under första världskriget och en förlänades nyzeeländske infanterikaptenen Charles Upham under andra världskriget.

Under andra världskriget delades det ut 182 kors, och en av mottagarna var flight sergeant Norman Jackson. I april 1944 tjänstgjorde han i besättningen på en Lancaster-bombare. Projektiler från tysk nattjakt satte styrbords vinge i brand och sårade Jackson. Trots skadorna tog Jackson en handsläckare, kröp ut på vingen och försökte släcka branden. När elden spred sig brännskadades han svårt och fartvinden svepte bort honom från vingen. Han landade med brinnande fallskärm, tillfångatogs och fördes till sjukhus. Efter tillfrisknandet satt han under resten av kriget i ett tyskt fångläger.

Järnkorset instiftades fyra gånger

Järnkorset var från början en rent preussisk utmärkelse, instiftad av kejsar Fredrik Wilhelm 1813 under kriget mot Napoleon. Arkitekten Carl Friedrich Schinkel, upphovsmannen till monumentet på Brandenburger Tor, utformade korset inspirerad av den medeltida Tyska ordens symbol. Den första modellen av järnkors var slät och hade på baksidan årtalet 1813 i relief samt tre eklöv som symboliserande kejsarparets barn.

Utmärkelsen kunde erhållas i 2:a och 1:a klass samt som storkors. Bland de sju storkorsinnehavarna återfanns Gebhard Leberecht von Blücher, en av segrarna vid Waterloo 1815. Även den svenske kronprinsen Jean Baptiste Bernadotte erhöll samma höga dekoration. Järnkorset av 1:a klass delades bara ut till 600 personer medan 2:a klassens kors till slut räknade omkring 16 000 mottagare. Vid 1870 års krig mot Frankrike instiftade kejsar Wilhelm I järnkorset på nytt, men nu med årtalet 1870. De tre valörerna behölls och man delade sammanlagt ut åtta storkors, 1 300 kors av 1:a klass och 42 000 av 2:a klass.

1914 var det dags för ett nytt instiftande. Även om medaljen fortfarande betraktades som en i grunden preussisk utmärkelse blev den nu en nationell hedersbetygelse. Genom omfattningen av striderna under första världskriget växte också antalet belönade. Hela fem miljoner män erhöll järnkorset av 2:a klass medan 1:a klass delades ut 218 000 gånger. Storkorset mottogs av endast fem personer, bland dem fältmarskalk Paul von Hindenburg.

1939 återupplivade Hitler järnkorset på nytt, samma dag som Polen anfölls. Hakkorset ersatte äldre monogram och eklöv som den centrala symbolen. Storleken ökades något och det svartvita bandet ändrades till svart/vitt/rött. Riddarkorset tillkom och denna utmärkelse gavs successivt fler valörer. Medaljen kunde efter hand kompletteras med eklöv, svärd och slutligen även diamanter.

Riddarkorset delades ut drygt 7 000 gånger och ju högre valör desto sällsyntare. Riddarkorset med gyllene eklöv, svärd och diamanter bars bara av en person; flygaren och stridsvagnsbekämparen Hans-Ulrich Rudel. 3 miljoner soldater mottog järnkorset av 2:a klass medan 300 000 erhöll 1:a klass.

Utdelning av järnkors upphörde 1945, men efter 1957 gavs tyska officerare tillåtelse att bära avnazifierade varianter. När behovet av tapperhetsutmärkelser för de tyska styrkorna i Afghanistan aktualiserades luftades även tankar på att återuppliva järnkorset. Dock valdes en annan utformning för dessa utmärkelser.

Hederslegionen instiftades av Napoleon

Franska revolutionen undanröjde inte bara monarkin i Frankrike, utan också de utmärkelser som förlänats av kronan. Republikens förste konsul, Napoleon Bonaparte, förstod dock behovet av utmärkelser och påkallade även möjligheten att kunna utdela dem oberoende av mottagarens rang eller ursprung. Hederslegionen instiftades den 19 maj 1802 och kunde erhållas efter militär eller civil förtjänst.

Som mycket annat under denna tidsepok hämtades inspiration till medaljens olika valörer från det romerska väldets dagar. Graderna blev legionär, officer, kommendör, storofficer och storörn – numera storkorset. Den karakteristiska femuddiga vitemaljerade stjärnan i sitt röda band är en av de mest lättigenkända utmärkelserna i världen. Inskriften på framsidan är Honneur et Patrie (Ära och fosterland).

Som kejsare och befälhavare fäste Napoleon ofta Hederslegionens tecken på de soldater och officerare som visat stort mod. Som i alla tider fanns det belackare vilka såg ned på utmärkelser och kallade dem leksaker. Napoleon lär ha svarat kritikerna: ”Det är med sådana leksaker man leder män”. För många veteraner var dessa medaljer – förlänade ur kejsarens hand – en högt skattad ägodel. Gardessoldaten Coignet, sedermera befordrad till kapten

i Kejsarens garde, hade onekligen förtjänat sin utmärkelse. Han deltog i sexton fälttåg och 48 blodiga fältslag utan att få så mycket som en skråma på kroppen.

Efter Napoleons fall återställdes mycket till det gamla, men Hederslegionen hade kommit för att stanna. Bourbons lilja fick ersätta örnen på baksidan, men i övrigt behölls medaljens ursprungliga utseende.

Under första världskriget bevärdigades 55 000 personer med Hederslegionen. Anledningen till detta stora antal var att man inlett postumt utdelande.

Hederslegionen gavs 1998 i sin riddargrad till samtliga överlevande första världskrigs-veteraner från alla allierade länder.

Congressional Medal of Honor

När det amerikanska inbördeskriget bröt ut 1861 lades förslag om att instifta en amerikansk medalj för tapperhet. Abraham Lincoln skrev först under en kongressresolution rörande en utmärkelse för tapperhet inom de marina stridskrafterna. Strax därefter lades även en liknande resolution om en hedersmedalj för armén. Utmärkelsen lagstadgades i juli 1862 och skulle finnas tillgänglig under krigets varaktighet. Kongressen beslöt dock efter ett år att instifta medaljen för all framtid. Sedan dess har cirka 3 500 personer mottagit the Congressional Medal of Honor, ofta ur presidentens hand. Liksom Hederslegionen och Victoriakorset delas denna dekoration fortfarande ut.

Medaljens utformning har varierat en del genom åren och mellan vapenslagen. I dag består den för arméns del av en femuddig stjärna med den amerikanska örnen och texten Valor (tapperhet). Utmärkelsen bärs runt halsen i ett blått sidenband prytt med tretton vita stjärnor.

De som följde den verklighetsbaserade tv-serien The Pacific är bekanta med marinkårssergeanten John Basilone som fick hedersmedaljen för sitt försvar av Henderson Field på Guadalcanal 1942. Basilone skickades hem för en propagandaturné men vantrivdes och sökte sig tillbaka till aktiv tjänst. Detta beviljades till sist och han stupade den första invasionsdagen på Iwo Jima. I dag finns ett åttiotal bärare av hedersmedaljen. Innehavarna åtnjuter förutom sina landsmäns respekt även en del andra fördelar. De har bättre pensioner, subventionerade flygresor och stående inbjudningar till nyvalda presidenters installationsceremonier och efterföljande bal.

Svärdsorden var avsedd för officerare

Den svenska Svärdsorden instiftades i februari 1748 av Fredrik I, samma år som Serafimerorden och Nordstjärneorden. Medan Nordstjärneorden avsåg att belöna civila förtjänster var Svärdsorden avsedd för officerare. Först utdelades den för tapperhet i fält och till sjöss, men kom senare även att utdelas som belöning för långvarig tjänst inom försvarsmakten. Ursprungligen utdelades medaljen i två valörer vilket sedermera utvidgades till fem. Efter ett riksdagsbeslut avskaffades de kungliga ordnarna 1975 och Svärdsorden är inte längre möjlig att erhålla.

Purple Heart sedan amerikanska frihetskriget

Denna medalj – utdelad till amerikansk personal som sårats eller stupat – har sitt ursprung i amerikanska frihetskriget 1775–83. Efter att i århundraden ha legat i träda återinstiftades utmärkelsen 1932. På framsidan av den moderna medaljen ses George Washingtons ansikte i profil.

Under andra världskrigets slutskede räknade amerikanarna med väldiga förluster vid en eventuell invasion av de japanska huvud­öarna. Man lät därför framställa en halv miljon Purple Heart-medaljer för att vara på den säkra sidan. Atombomberna ändade kriget och år 2003 fanns fortfarande omkring 120 000 medaljer kvar i förråden. Det är dessa originalmedaljer från andra världskriget som fortfarande delas ut till sårade soldater i Irak och Afghanistan.

Publicerad i Militär Historia 10/2012